Något väldigt viktigt!
Något många inte tror kan hända men som pågår just nu i dagens samhälle. Det finns i min närhet och det är fruktansvärt att se någon må så dåligt. Men att ändå ha kraften att stå rak i rygg och kämpa i motvind om det mest värdefulla i ens liv, sina barn.
http://www.pappaombudsmannen.se/
Socialtjänsterna måste ändra sin utgångspunkt att en kvinna alltid talar sanning och är den svaga parten som behöver stöttas i en tvist. I sin iver att skydda och hjälpa är socialsekreterarna så förblindade att de ibland skyddar barnen mot fel person. Det är i många fall inte han som ideligen blir anklagad för övergrepp som är förövaren, utan hon som anklagar och berövar barnen sin pappa. Utstötningen av papporna är den största diskrimineringen i modern tid. Samhällets syn på mannens förmåga att vara förälder måste förändras i grunden.Så länge människor inte helt accepterar honom som lika viktig som mamman så kommer orättvisorna att fortsätta förstöra barns liv.
Planning planning
* Tårtan verkar hamna hos Ica Maxi eller City Gross som det ser ut nu. Ska kolla lite närmre på det.
*Cateringen är vi oxå rätt så säkra på var vi kommer beställa ifrån. Och det lutar åt varm buffé med kyckling och fläskfilé. Och med en massa goda tillbehör såklart.
* Fick tipset att kolla med polhemsskolans frisörprogram om håruppsättning och makeup för bra priser.
* Har handlat förvaringsgarderober till min bröllopsklänning och Peters kostym.
* Kollar runt priser på brudbukett och tärnbukett. Har fått svar från Hedvigs trädgård som verkar ha bra priser. Men ska kolla vidare såklart.
* Bröllopsnatten är bokad och klar på Clarion Winn Hotell
* Eventuellt bokad och klar fotograf till bröllopet
Japp det händer grejjer och det är KUL! :-)
Finn ett fel!
Jag överlevde
Jag måste säga att det är rätt så kul att träffa alla igen. Höra dom där skojfriska gliringarna och kommentarerna till varandra därute i korridoren. Och skratten tillbaka. Bollandet av problem med varandra under fikarasterna. Delandet av varandras världar därhemma :-)
Men när dagen tog slut var det ändå sååå skönt att få komma hem till dom där varma armarna runt halsen från familjen :-)
När folk frågar hur det känns att jobba igen så har jag väldigt svårt att svara på frågan på ett bra sätt.
För jag kan ju inte säga att det ena är bättre än det andra. Det är bara två så otroligt olika världar.
Samtidigt som jag älskar att vara hemma med mina barn. Så är det ju jätteskönt att få åka till jobbet och umgås med andra vuxna människor och få koncentrera sig på något annat än blöjor och matning.
Just nu vet jag att Theo är på dagis och Agnes kanske precis har vaknat efter en sovstund. Idag blir nog en lugn och skön dag för Peter därhemma med bara Agnes. En pappa och dotter dag :-)
Jo just det ja! Självklart så var det ju ordning och reda därhemma igår när jag kom hem. Det var ju tvättat och vikt, undanplockat en massa å fan å hans moster. NATURLIGTVIIIS så blev det ordning i huset när pappa blev "ledig"!!
Tebax bland alla skärmar, datorer och kartonger....
Blogging from work
Snabb bloggar från jobbet en sväng. :-)
Saknar dom därhemma så det gör ONT! Det var riktigt jobbigt igår kväll faktiskt. Fick en liten ångestattack och gosade in mig lite extra med kidsen innan det var nattning. Imorse gick allt så fort så rätt som det va satt jag bara i bilen på väg mot jobbet :-/ Men såklart fick jag massa pussar och kramar innan jag åkte.
En konstig känsla när jag närmade mig huset där jag arbetar. Och en ännu konstigare känsla när jag klev in på kontoret. Nästan sådär att man ville gömma sig och inte visa att man var tillbaka. Mysko... Undrar om man blitt lite skygg när man varit hemma. Sen när en efter en kom fram och sa välkommen tillbaka och började prata så kändes allt genast lite bättre. Skönt att dom kände igen mig trots all gravidfettma, gråa hår och rynkor jag samlat på mig. :-P
Så, ett steg taget och många fler att ta. Nu ska jag bara försöka gå igenom alla mail som ligger olästa med allt som hänt. Försöka sätta mig in i allt nytt på röntgen. Beställa hotell till Wien (som inte var helt lätt tydligen.....). Papper papper papper...
Och så slog det mig. Men... vafan, KAN jag ens någonting längre??!! 
Det går i ett
Och det värsta av allt är just nu... vart fan tog dom här 11 månaderna vägen??!! För imorrn kl 7 ska jag befinna mig på IT-enheten på Gävle sjukhus. Japp! Jag ska börja jobba igen. Jisses.....
Nu börjar nya tider på både gott och ont. Det är med väldigt blandade känslor jag går tillbaka. Dels vet jag att jag älskar mitt jobb. Speciellt det jag sysslar med nu när jag får utvecklas och lära hela tiden. Och els älskar jag ju mina barn mer än allt och kan inte förstå hur jag ska överleva utan att få vara med dom hela dagarna.
För nu är vi ju faktiskt klara med barnafödandet. No more kids har vi sagt. Så i januari när Agnes ska börja på dagis så är det helt klart, finito, done! På riktigt och på allvar!! Aldrig mer får man vara föräldraledig alltså...
Då kommer man på riktigt att längta till helgerna när man får kura ihop sig med kidsen i soffan under filten på mornarna.
Dom där helgerna som bara rasat iväg nu kommer rasa iväg ännu snabbare då. Eller? Kommer kanske alla måsten inte vara lika mycket "måste" då?
natti natt. ses imorrn.... på jobbe :-S Lite ångest har jag nog....
Höstblåsor
Agnes har fått en i pannan och en på handen oxå. Och det ser ut att vara på gång någon på skinkan oxå.
Så det är bara att hållas hemma från dagis tills blåsorna är borta :-/
Skönt att febern är borta iallafall och att vi alla fick sova hyfsat inatt. Behövligt!
Sjuklingar
Två små sjuklingar har vi här i familjen. Ptja, vad ska man säga. Det är ju inte direkt oväntat när man har två små och hösten kommer. Det är inte OM det kommer utan NÄR. Och nu har det kommit.
Theo blev sjuk i söndags i hög feber. Pekade mot munnen hela tiden när vi frågade vart det gjorde ont. Så vi fattade det som att det va tänder på gång igen. Men igår upptäckte vi blåsor på tungan så då fattade vi ju att han förmodligen haft ont i halsen. Därför han inte velat äta något heller. Det värsta kom nog inatt. För idag är han lite piggare även om han fortfarande har lite feber. Puh tänkte jag, då kanske jag kan åka och jobba imorgon ändå.
Nix pix elefantpung. För nu har Agnes 39 graders feber. Bara sådär poff. Inte en susning vart det kommer ifrån eller vad som är fel. Men det visar sig väl. Förmodligen samma som Theo. Så nu väntar ett par helvetesnätter till då :-/ Bara å vänja sig vid höstens ljuva tider.......
Meeen jag försöker blicka framåt och se ljust på saker och ting. Det är ju den här förbannade vintern nudå. Men sen kommer det väl en sommar igen. Förmodar jag....
Det är ju inte gratis direkt.....
Iallafall så har vinterkläder till Rasmus hittills gått på 2600 kr!!! Tack å lov delas det på två eftersom Tommie betalar hälften. Men jävlar i min låda alltså....
Och idag var jag iväg och handlade en vinteroverall, mössa och fleecejacka till Theo. Det gick lös på 1000 kr.
Han kommer få begagnade Gore-tex skor däremot. Det får duga i vinter och det tror jag blir bra. Förra året köpte vi vinterstövlar för 700 kr åt honom som han växte ur innan han hann använda dom ens :-/ Snopet....
Agnes har fått ärva en helt oanvänd brun FIX overall i strl 80 som Theo aldrig hade på sig. Hann växa ur den såklart... vad annars :-/. Och sen får hon ärva Theos gamla svarta Didriksson overall han hade förra året. Som han oxå hann växa ur innan säsongen var slut. Har köpt ett par begagnade vinterkängor till henne oxå faktiskt.
Kvar är väl vintermössa och vantar.
Just ja!! Fleecefodrade regnkläder! Attans.... Lite kvar å handla alltså :-) Den som ändå kunde vinna lite pengar....
Katjiiiiiing!!!
Nu går hon!
Nuså! När tösabiten var 10 månader och 3 dagar tog hon sina första två stapplande steg helt medvetet och utan hjälp. Och nu kan man säga att gofisan går. För nu går hon bra mycket mer än hon kryper. Det går fortfarande inte direkt fort, men det gör det ju inte i början. Och hon går faktiskt väldigt bra med skor utomhus oxå tycker jag :-)
Det trodde jag faktiskt aldrig. Att Agnes oxå skulle bli tidig med att gå som Theo var. Eftersom Agnes i stort sett sov bort dom första 4 månaderna av sitt liv. Medan Theo redan hasade sig fram när han var 3 månader och kröp när han var 5½ månad. Men när det väl började hända grejjer så hände det av bara farten istället :-)
Det känns lite konstigt att se en så liten bebis knalla och gå. Hon känns ändå mindre än vad Theo kändes då. :-)
Men hon älskar det verkligen och vår lilla tjejja har blitt stor! Och det är bara dryga månaden kvar innan hon fyller 1 år! Jisses vart tog tiden vägen....
Det är verkligen inte kul just nu....
Vår Theo är i en fruktansvärd trots just nu. Han är väldigt viljestark i vanliga fall med. Men just nu är det hysteriskt och helt fruktansvärt jobbigt. Både jag och Peter står helt maktlösa och känner oss totalt slut av detta.
Efter varje bråk vill jag bara sätta mig och gråta. Får ont i magen och blir illamående och tappar all lust för allt.....
Och bara nu på fredag och lördag har det bråkats 3 långa gånger. Hela fredagen blev totalt paj.
Och nu känns lördagen väldigt tråkig..... Och imorgon är det söndag och ännu en helg har passerat.
Det spelar liksom ingen roll vad man gör......... :-(
Kör vi igen då
Än så länge är det lugnt härhemma. Sånär som på att Agnes retas och tar Theos napp låda... Vilket kan ställa till ett jäkla liv :-/ Men ja vaddå, hon har ju lärt sig från mästaren själv. Så vad ska han säga igentligen. hihi
Hur som helst lördag och nya möjligheter. Dagen ser ut att bli solig och fin även om det bara var +4 grader imorse. Så det blir väl en utedag på förmiddagen. En promenad så barnen får sova i vagnen efter lunch. Och sen vid 14 är det dags för att åka och fira sötaste lilla Vera som fyllde 2 år den 12 september. Barnen får leka och dom vuxna får fika och snacka av sig. Win win :-)
Hoppas dagens planer håller....
Hysteriskt!
I verkligheten gick det jättebra ända fram tills det var dags att gå in och äta lunch. När Theo totalt spårade ur och fick ett av sina hysteriska raserianfall. Jag förstår bara inte vart dom kommer ifrån och varför.... :-/ Och när Theo skriker, ja då skriker Agnes oxå. Kl 11:30 gick vi in och kl 14.00 fick jag barnen att äntligen sova. Så över 2 timmars hysterisk HYSTERISKT skrikande och bråkande har det varit. För en stund förlorade jag det och skrek rakt ut "KAN NI SLUTA SKRIIIIIKKKKAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!".
Sen blev det tårar istället för att jag skrek åt barnen :-( Theo skruvade upp botten på vällingflaskan så att all välling for ut i hans säng och på honom. Skrik och gråt över det och en Agnes som klänger och skriker medan jag ska försöka ta reda på allt.
Uppgivenhet när man provat allt och inget fungerar. Panik för man inte vet vad man ska göra. Ont i magen och illamående för att man inte ätit sedan kl 8 på morgonen. Och nedstämdhet för att dagen inte blev så mysig som jag hoppats på.
Så nu sitter jag här och försöker andas. Så fruktansvärt besviken på mig själv för att jag inte klarade av att hantera situationen :-( Ledsen så jag bara vill gråta helst för att barnen skrikit i över två timmar.
Vi hade kunnat vara ute i solen just nu och hadet så mysigt.... Istället ligger dom och sover nu när kl snart är 14.30 trötta och slut av allt skrikande och bråkande.
jaha... det här är vår fredag. Ha en bra helg..... :-/
En sån där period
Nu blir jag fanimej galen snart om jag inte får sova! Och nej, det beror faktiskt inte alls på barnen nuförtiden. Det beror enbart på mig själv och mina jäkla hjärnspöken. Det här är tredje eller fjärde natten det känns som att jag aldrig somnade. Och nu har man ju börjat vänja sig lite smått vid att få sova på nätterna. Så nu är man mer död än levande när man inte får sova.
Jag är inne i en sån där rejält knäpp period när jag börjar grubbla så fort huvudet landar på kudden. Och så maler det bara på hela jäkla natten. Det börjar med grubbel om hur jag ska lösa saker och ting hemma. Hur jag ska få Theo att borsta tänderna utan att bråka? Varför han är så arg och trotsig jämt? Hur ska göra för att ge Rasmus mer egentid? Hur ska jag hinna med allt i huset? Varför är det alltid lika skitigt överallt fast jag gått igenom ett varv redan? Varför har inte dygnet 48 timmar istället för 24? och så vidare....
Sen går det över på det riktigt jobbiga. Oroandet över att något ska hända mina barn. Tänk om något skulle hända mina barn? Eller Peter? Hur ska jag kunna fortsätta andas då?!
Tänk om Rasmus blir påkörd av tåget, eller en bil är han är ute själv?! Tänk om Theo ramlar ner för trappan eller det händer något på dagis?! Tänk om en bil kommer och kör på barnvagnen när jag är ute och går med Agnes?! Tänk om något händer Peter på jobbet, han gör farliga saker ibland?! Tänk om något händer när vi är ute och kör bil?! PANIIIIIK!!!
Så kommer jag på mig själv med att ligga stel som en pinne i sängen med tårarna rinnandes. Fan.... :-(
Det snurrar i huvudet. Ska man vara såhär livrädd resten av sitt liv nu?
Det är vi som älskar
Det är vi som är alltet
Det är vi som är nuet och framtiden
Det är vi som får mig att andas
Förhäxade
Hoppas inte...
Runt 4.30 vaknade Theo och började skrika pappa. Så det var bara för honom att knalla in dit.
Och kl 5.20 vaknade Agnes och gallskrek! Fick ta upp henne och lägga henne mot mitt bröst för att hon skulle lugna sig och somna igen. Där kände jag hur varm hon var stackarn....
Naturligtvis vaknade även Theo och började dona å grejja.... :-/ Men både agnes och Theo somnade om en kort stund igen.
Imorse hade tösa 38,2 graders feber och det var en grönaktig vätska i blöjan. Hoppas VERKLIGEN att det har med tänderna att göra så det inte är magsjuka. Hon verkar rätt så pigg ändå måste jag säga...
Det kommer bli tidigt i säng ikväll....
Beach!!
Minnen för mig tillbaka till årets PAF Open på Åland. Underbart att få träffa alla nära, kära och goa kompisar igen och att få vara bara Peter och Kristin för en stund :-) Och denna underbara beachvärld och folket!
Kärlek!
Olyckan va framme
Ja så har jag bokat läkartid för att kolla upp Agnes vänsterfot/ben. Som inte riktigt hänger med när hon försöker gå. Foten pekar liksom innåt lite mer än vanligt. Och sätter jag henne i knät och vrider benen så kan man vrida vänsterbenet/foten mer än det högra. Så förmodligen är hon väl överrörlig på något sätt där. Men vi vill kolla upp det så det inte är något problem eller blir i framtiden. Bäst att ta det säkra före det osäkra.
Och så lyckades hon ju ramla och slå munnen i så blodet sprutade här i morse. Kristin fick en smärre panikkänsla, tårarna sprutade, illamåendet kom och jag kände mig svimfärdig. Ringde i panik till Peter som vägrade svara dom första gångerna. När han väl svarade åkte han på en utskällning för att han inte svarat av en uppjagad Kristin :-/ Stackars Peter..... Han kom iallafall hem och hjälpte mig kolla vad som hänt. Hon har slagit i framtänderna och har jack och sår precis under läpp strängen där... om ni fattar :-) Jag tror tänderna klarade sig. Men för säkerhetsskull ska vi till tandläkaren idag kl 15.15 för å kolla läget.
Rasmus är på klassresa i smörnäs tills imorgon. Hoppas dom får skoj även fast det regnar :-)
Theo är på dagis till kl 14.
Ja.... Man sitter ju inte direkt sysslolös :-)
Äntligen!
Idag ringde dom från Maria församlingen om min förfrågan att låna en präst därifrån som ska viga oss nästa år.
Här fick jag betydligt bättre bemötande än från min egen församling. Jag berättade precis det bemötandet jag hade fått från min egen församling och förklarade att jag pga det kände mig lite stressad. Fast jag igentligen kanske inte borde göra det.
Han förklarade att han kunde inte ge mig ett namn på vilken präst det skulle bli. Men dom skulle absolut ta vigseln :-) Bara att jag fick veta vilken präst det skulle bli först i mars, så han skulle återkomma då.
Sen bokade vi även in att vigseln ska ske kl 15.30. Kl 15 hade vi väl tänkt oss men det här var bättre för prästen som är i tjänst att hinna eftersom dopen sker kl 14 i deras församling. Men 15.30 funkar bra det med. :-) Kyrkan ligger ju väggi vägg med festlokalen så man behöver ju inte åka någonstans och ödsla tid på det. :-)
Så festa hinner vi nog ändå ;-)
Så nu drar jag iväg ett mail till den där bitterfittan på staffans församling och talar om att jag har fixat detta på annat håll. Så kan dom behålla den där gamla kyrkoherden till kuf som dom tänkte sätta på vår vigsel. hehehehe
Så alltså. Den 2/6 2012 kl 15.30 ska vi viga oss i soldathemmets kyrka. Spännande!!!!!!!
Damage check
Borde ju till en hårdkörning nudå. Men jäklar va tungt det varit en tid nu. Sprungit sedan april med glädje och energi. Men nu, nu är det total stopp sedan ett par veckor tillbaka. Som att springa in i en vägg. Energin räcker fram till kl 17 ungefär men sen är det slut. Sen känns det som jag ska somna stående resten av kvällen. Samma sak för Peter. Att springa känns övermänskligt.... Men vad gör jag. Och snart är det för mörkt att springa kvällstid oxå. skit..... skit skit SKIIIT!
Lova mig...
Du behöver inte leda mig fram till altaret
lova mig bara att du kommer............
Det händer grejjer i Kolbäck
Och Agnes då. Ja här händer det verkligen grejjer. Så fort hon ställer sig upp så släpper hon och står helt själv utan att hålla i sig. Hon står där flera minuter och verkar helt oberörd. Och för nån vecka sen kom ju dom första stegen. Men sen har det varit rätt så lugnt några dagar. Men nu jädrar i mej händer de grejjer. Här reser hon sig upp, släpper taget och bara travar på. 8 steg är hon uppe i nu tror jag. Hon provar hela hela tiden hela dagarna. Tränar och tränar. Jag lovar att hon kommer att gå helt innan hon blivit 11 månader :-)
Det ser så konstigt ut när hon går... hon är ju så liiiiten juh. hihi Men tydligen så är hon stora tjejen nudå. No more bebis *snyft*. Men kul oxå såklart. Den här tiden är rolig. Får se hur kul det blir när hon börjar riva i allt som Theo gjorde......
urk....
Springmask!!!!! Theo har alltså springmask! Nu undrar man ju... hur länge har han haft det?! Inte brukar jag direkt kolla någe närmre på hans bajs när jag byter blöja. Nu var det väl ren flax att det kröp ur rumpan på honom.
Fy fan... ja ni hör. Det ryser i hela mig när jag skriver det. brrrrrrrrrr!!!
Skickade iväg mammsen till apoteket i ilfart å köpa medicin till skiten. Sen duschade jag Agnes och kollade noooooga nooooga henne och hennes bajs nästa gång hon bajsade. Men nä, jag tror inte hon har något. Inte just nu iallafall. Men det kan ju lura ägg där som inte kläckts än. *hulk*
Jag känner inget och inte Peter heller. Men helvetet bröt lös härhemma i Kolbäck. Alla lakarn och handdukar åkte i tvätten. Det spritades och plasthandskar åkte fram.
Och sen den där medicinen som Theo skulle ha. Tablettfort! Hmm.... okej det va ju bara en tablett, det va ju skönt. Krossade den och trodde jag var smart när jag blandade i det i glass med grädde. Visst, det funkade bra ungefär hälften tills han förmodligen kände att smaken inte va heeeelt hundra. Så hälften blev kvar och vägrades ätas. Fick ta en tablett till och blanda i lite yoghurt. Men det totalvägrades å ätas så vi fick hålla fast stackarn och hälla i honom ett par skedar :-( Fy fan.. det värker i mammahjärtat. Men herrgud!!! Vad gör man?! :-(
Jag hoppas verkligen det kommer fungera. Om två veckor kör vi en tablett till ifall att det finns ägg som inte är kläckta än.
Nu när jag skulle lägga sötnosen låg han och funderade länge. Kramades och gosade. Jag förklarade att man måste ta medicin så man blir frisk. Han nickade bara och tittade på mig....... Förklade att han ju åt medicin när han hade ont i öronen. minns du det? Han nickade igen och tittade på mig..... Min fina fina underbara pojke. Att du ska råka ut för allt.... :-(
Aldrig blir man nöjd!?
Så imorse damp det ner ett mail från Staffans församlingen om att deras kyrkoherde skulle viga oss i soldathemmet deb 2/6 2012. Samt att dom skulle stå för kantor oxå.
Tänker och funderar.... Deras kyrkoherde var ungefär den enda av alla som vi absolut INTE ville skulle viga oss.
Det här är alltså mannen som döpte Theo. Han är stel, tråkig, humorlös och väldigt väldigt "guderlig".
Skulle vi säga att vi gärna drar ner på allt prat om gud, jesus och jada jada jada under vigseln. Och göra den lite mer med fokus på oss så skulle han ALDRIG gå med på det.
Så innan jag svarade på mailet så ringde jag till Maria församlingen i sätra och frågade om dom kunde hjälpa oss med präst. Han var jättetrevlig och sa att jag skulle maila vårt personnummer och ärende till han så skulle han kika på det och återkomma :-)
Sen svarade jag den där "bitterfittan" från staffans församling att "eftersom det lät så väldigt omöjligt för er att hjälpa oss så har jag redan vänt mig till annan församling. Och att jag ber om ursäkt om jag ställt till det för dom. Men att jag kände mig något stressad att få det bemötandet av min egen församling när det faktiskt är så länge som 9 månader kvar till vår vigsel. OCH att jag återkommer när vi bestämt oss"
JA men vaddå! Nog har vi väl rätt att få välja vilken vigsel vi vill ha på VÅRAN alldeles speciella dag. Och att få välja präst som ska viga oss? Eller funkar det inte så heller nuförtiden?!
Öhhh ..........
en helg med kolifej!
Ses i vimmlet i Kolbäck! ;-)
