Ibland funderar jag på om det inte vore en bra idé å göra som Peters kompis. Tatuera in ordet FOKUS någonstans på kroppen så att man ser och blir påmind om det varje varje dag. För just nu behöver jag kämpa och påminna mig själv hela tiden. Att fokusera på dom bra sakerna och kasta bort dom dåliga. Förhoppningsvis kommer det gå av sig själv med tiden.

 

Det här med att leva i nuet, för nu är livet. Det är en svår sak... Att inte längta framåt till roliga saker. Eller kanske längta framåt och förbi jobbiga saker. Utan leva nu och idag. Svårt... men helt klart möjligt :-)

Speciellt när man har världens bästa familj och vänner. Som påminner en om att dom finns där och håller i när man är på väg att falla :-)

 

Tack för att ni finns!

 

Är det bara jag som har seriösa problem å hålla alla saker jag behöver komma ihåg i huvudet? Alltså ibland börjar jag fundera om jag kanske börjar bli senil eller nått. Eller altzheimers light helt klart iallafall. 

Riktigt rädd för mig själv blev jag häromdagen när jag lade min mobil under tv:n i vardagsrummet. Gick därifrån in till köket och väl inne i köket inte hade en susning om vart jag lagt mobilen. Det handlar alltså om 1 minut??!! Hallåå??!! Allvarliga problem....

 

Är det så att när man har mycket i huvudet så kastar man ut alla mindre viktiga saker för å få plats med dom viktiga. Eller är det helt enkelt så att det fattas lite hjärnceller kanske? WOW säger jag bara.... :-/

 

 

 

Förra året fick jag ett presentkort på Gefle Spa av min älskade make. Det gick ut 3 augusti i år. och den 2 augusti hade jag fortfarande inte hunnit utnyttja hela beloppet. Så i ren panik inhandlade jag produkter istället. För man kan liksom inte låta 800 kr gå till spillo sådär bara.

 

Så det fick bli en fotcreme och så en antirynk kräm till fejjan :-P Japp gott folk! Nu ska jag bli ung förevigt! Eller nått..... Helst 13 igen, eller hur brorsan?! ;-)  

Inte för att jag direkt tror på sådana här smörjor. Men varför inte prova när man ändå har chansen. Det skadar ju inte :-)

 

 

Igår kväll provade jag healing för första gången i hela mitt liv. Flera har sagt åt mig länge att jag borde iallafall prova på det. Så sagt och gjort :-)

 

Jag tog bilen och åkte iväg till Tierp. Möttes av en otroligt varm och lättsam Boel :-)

Jag fick kliva in i ett nedsläckt rum med tända ljus, rökelser och lugn å skön musik. Sedan fick jag en jättebra genomgång om vad som skulle hända. Och jag fick börja med att lägga mig på rygg och bli omstoppad med en skön filt. Allting startade med tre djupa andetag. Sedan började hon handpåläggningar från huvudet och ända ner till tårna. Det jag genast snappade upp var att det blev lite varmt på stället där hon höll händerna.

Men det jag reagerade på mest var när hon höll händerna strax ovanför mig vid bröstet. Så kändes det som att hon försökte dra ut något som verkligen segade och satt fast och inte alls ville släppa. En lite obehaglig känsla....

Men den släppte när hon tog bort händerna och bytte område. Samma känsla fick jag när jag sedan fick lägga mig på mage och hon höll händerna vid nacken. Hela behandligen var otroligt mjuk, skön och lugnande. Det är orden som kommer till mig först när jag vill beskriva allt.

 

När behandligen var klar kände jag mig lite skakig, på ett knepigt sätt.... kan inte beskriva det. Men inte obehagligt heller. Lite senare på kvällen blev jag ganska frusen och det kom en ganska rejäl huvudvärk. Och smärta i nacken. Det kändes ungefär som att jag precis varit hos en kiropraktor. Men förutom det en otroligt otroligt avslappnad känsla i hela kroppen. Det var verkligen länge sedan jag kände mig så avslappnad som igår kväll. Jätteskönt, för med det blev jag även trött.

Förutom några vanliga störningar att jag springer upp i början av natten. Så var natten lugn och skön och det känns som jag sovit ordentligt.

 

När jag vaknade imorse hade jag fortfarande lite difus huvudvärk och lite småont i nacken. Men inte lika farligt.

Nu på em har huvudvärken gett med sig. Och nacken känns lite men inte så farligt. däremot känner jag mig väldigt glad! Och pigg!

 

Jag vet som sagt inte alls vad som ska hända efter en healing behandling. Men det här är så jag kände igår och känner idag. Jag kommer absolut att fortsätta gå på detta och rekomenderar andra att göra det :-)

 

 

 

När jag kom hem från jobbet i fredags kände jag mig väldigt nöjd och glad över att det inte var jag som skulle ut å härja på natten. Efter kidsen var lagda och Peter dragit iväg med sina kompisar så kändes det otrooooligt skönt å bara få glida ner i soffan och kolla på en bra film. Sen att jag inte kunde sova sen på natten, det är ju något annat.

Det kan jag aldrig göra när inte Peter är där. Men så är det....

 

Lördag förmiddag blev det en mysig shoppingrunda med Lisa. Fyndade ett par snygga linnen faktiskt :-)

Sen hem å ha en mysig dag med familjen, Eje och Carina. Agnes som vanligen är väldigt blyg tydde sig till farfar Eje och blev hans lilla tös för kvällen :-)
Så när det blev dags att ta bussen in till stan senare så var det inget problem alls. Det gick jättebra att åka iväg :-) Och tydligen hade dom en riktig myskväll med godis sen :-)

 

En TOK kul kväll ute med en massa underbara härliga människor. Många av dom var det länge sedan man träffade oxå. Så kul å ses igen :-)
Tyvärr tog det tvärstopp för mig runt 1 taget på natten. Jag hade ju varit uppe sen 5:20 med kidsen så man va lite småtrött.... minst sagt :-P

Men inte så trött som idag... jisses... det straffar sig verkligen i efterhand när man är såhär gammal. Phew!

 

Nästa gång tar vi en tjejfest å går på Heartan å dansar till shlager! Eller hur!? ;-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Känner mig rätt sprallig och glad idag. Vilken skön känsla! Dom är inte alltför vanliga nuförtiden. Så det är bara å ta till vara på känslan och dagen :-) Kanske för att vi fått sova ordentligt ett par nätter nu. Och kanske för att det är fredag och helgen bjuder på lite skoj. Och för att jag fått träffa och krama om min älskade mamma. Som jag tänker på och saknar varje dag.

 

Om en stund ska jag hälsa på Maria på ortopeden. Ryggoperationen verkar ha gått bra iallafall.

Lunch med Petra Bj på stan kl 12.

Handla en liten present till bästa Lisa som fyller år idag :-)

Och sen hem och hämta Kidsen runt 14 å bara ha det gött å mysa heeeela kvällen :-) För ikväll är det jag och kidsen. Peter ska ut och roa sig.

 

 

Idag är en bra dag och jag tänker låta mig själv få vara glad :-D Puss på er alla!

 

 

 

Ikväll kommer mammsen på besök till imorgon. Det ska bli mysig att få träffa henne igen. Och kidsen kommer ju krama sönder henne tror jag :-)

Både fredag och lördag kommer väl Peter spendera på Reggae-festivalen i Furuvik antar jag. Ska väl försöka ta mig dit på dagen jag med tillsammans med kidsen. Men imorgon kväll blir det väl tjejfilm and lots of godis förstår jag :-P

Om jag känner mig själv rätt :-P

Men sen på lördag. Då är det inflytt/födelsedags partaj hos Lisa! Gissa om jag är taggaaaad!! Ska bli så kul!

Farfar Eje och Carina kommer och är barnvakt på lördag kväll så att vi kan gå på varsin rolig kväll jag och Peter. :-)
Miljoner gånger tack för att ni ställer upp :-)

 

 

Skickar en varm och go kram till min älskade vän Maria som förmodligen ligger på operationsbordet nu och opererar diskbrock i ryggen. Håller alla tummar och tår jag har för att du äntligen får bli bra. <3 <3 <3

Imorgon kommer jag och hälsar på :-)

 

Jag vet inte hur alla tror. Men själv har jag alltid varit säker på att det finns något efter döden. Kanske inte nödvändigtvis en gud. Men att själen lever vidare och vi föds på nytt. Att våra kroppar bara är ett skal vår själ använder oss av en kort tid.
Jag har aldrig sett en död människa i hela mitt liv förut. Och jag har definitivt aldrig hållt någon i handen medan han/hon tagit sitt sista andetag. Pappa är den första för mig.

Och det här med att kroppen är ett skal, det såg jag verkligen nu. "Han" liksom bara försvann. På en gång.....

Kvar låg ett skal bara. Tomt... kallt och det kändes inte som pappa låg där alls.

 

Min farmor dog när jag var dryga 3 år gammal. Jag minns henne ändå som igår, för vi var bästa vänner. Och jag har alltid i hela mitt liv känt en slags närvaro av henne. Jag har aldrig varken sett eller hört något. Utan bara känt.

Det tog ganska länge innan jag kunde känna av pappa. Ingenting på väldigt länge. Men nu tycker jag att jag känner honom. Känslan går inte att beskriva riktigt.... Jag bara vet.
Till skillnad från farmor så har pappa faktiskt gett sig till känna några gånger :-) Inte bara på bilderna i bloggen nedan. Utan på andra sätt oxå.

Sen pappa dog har jag börjat utforska det andliga lite mer, även om jag alltid varit intresserad. Energierna vi har runtomkring oss och vad dom gör med oss. Hur man kan påverka sig själv och hur man mår. Väldigt intressant faktiskt. Och framförallt för mig, väldigt lugnande och tröstande. Det hjälper mig framåt. Och vad kan vara fel i det. Det är harmoniskt. Och det är vad jag vill ha i mitt liv. Lugnt och harmoniskt.

 

Nästa onsdag ska jag åka till Mias mamma Boel i Tierp och prova på healing. Det är första gången. Känns pirrigt men väldigt spännande. :-)

 

 

 

 

 

Gjorde ett roligt personlighets test nyss. Svaret... ja.. Personligen anser jag att man oftast ser sig själv på ett annat sätt än andra ser en. Så det är ju i betraktarens ögon....

 

Mitt svar ser ut såhär: http://se.41q.com/typ.41q?p=24674425&n=Kristin

 

 

Vill man prova göra testet själv kan man gå in på: http://se.41q.com/

Alla sörjer på olika sätt och alla är vi olika starka. En faller i ilska, en väljer att inte tänka, en koncentrerar sig på saker att göra och den sista faller in i sig själv......

 

I en tid av sorg och saknad efter en älskad. Är den rätta lösningen att välja att stöta bort dom älskade man har kvar. Eller är det att vara den större personen, bita ihop och välja att finnas där ändå.
För att blod är tjockare än vatten, för att man är starkare tillsammans än ensam. Och framförallt, för att man älskar.

Jag är du och du är jag

Jag kommer alltid finnas vid er sida.

 

 

 

Det känns som jag verkligen skulle behöva lite vägledning just nu. Med allt som hänt och allt runt omkring mig..

Jag känner mig lite vilsen just nu faktiskt. Tankspridd, nedstämd och faller ofta in i mig själv och mina egna tankar och funderingar. Istället för att lägga fokus på det som behövs.

 

Jag har min underbara familj. Och jag har mina älskade fina vänner, mina änglar som alltid finns där :-)
Just nu bara... är jag lite vilse. För vilse i att känna och bearbeta för att kunna se lösningar och framåt.......

Jag försöker verkligen verkligen vara glad och fokusera! Jag försöker verkligen hårt! Men jag söker något.... vet inte vad. Jag bara söker något.... Och det tär på mig.

En hel semester har passerat och jag har inte bloggat en gång. Skandal! Men det har varken funnits tid, ork eller lust faktiskt helt ärligt. Jag har suttit och stirrat på bloggen ibland och tänkt att jag borde. Men nä... ingen lust. Och vet inte vad jag ska skriva heller.

 

Det har varit en regnig sommar... kall oxå. Den har varit lite allt möjligt. Stressig, skön, lugn, jobbig, ledsam.... lite allt. Det är lite kaos i mig just nu. Familjesaker som snurrar i mig..... En jobbig period av sorg.

Oftast har jag inte tid att sörja. Familjen tar all tid. Och det är bra antar jag... Men senaste tiden har den där klumpen i bröstet funnits där ändå. Den där nedstämdheten... tankarna och minnena. Som om jag först nu fattat på allvar på någe sätt... Det är många minnen att gå igenom innan man passerat 35 år. Det tar tid....

Så nej, jag är INTE okej efter bara 4 månader. Bara så ni vet.

 

På min födelsedag den 4 augusti hade vi ett hejdundrande party här. Bartömning/sommarfest. Så SJUKT kul och så underbara människor. Jag glömde bort allt det jobbiga. Men faktum är, att på just den dagen var det precis 4 månader sedan pappa dog.

 

Iallafall.... Livet rullar på.  Det rullar på överallt. Jag känner bara absolut INGEN lust alls att jobba igen.

Jag som verkligen älskar mitt jobb. Men jag känner sån otrolig okoncentration :-( känns inte alls bra... jag hoppas verkligen att det kommer tillbaka.

 

Jättetrist inlägg såhär som första efter sommaren. Sorry for that. MEn jag skriver alltid vad jag känner i stunden. Så äre bara. Iallafall... vet inte hur många som tror på sånt här. Men personligen är jag säker på att det finns något efter det här livet. Och jag tror att våra nära och kära vakar över oss och hälsar på ibland.

Och som jag letade efter tecken efter pappa dog. Men nä.... inget. Förräns samma dag vi köpte husvagnen.
När jag satt där och knäppte kort på Rasmus. När ett konstigt ljus "fastnade" på två bilder.

 

 

Efter dom här bilderna har jag letat naturliga förklaringar. Hårstrå på linsen? Nä... provat det. Repa på linsen? Nä inte det heller. Fingrar ivägen som ger skugga? Nopp! Ljus från fönster eller dörrar. Nopp, ingen sol den dagen och ljuset kommer typ från taket.Har gått in i husvagnen flera gånger och knäppt å knäppt men har inte fångat det igen.
Samma natt vaknade Rasmus av att någon gick upp för trappen och gick ute i hallen. Han har aldrig vaknat av något dylikt tidigare. Och är för den delen en väldigt svår kille att väcka på natten.

Sen händer ingenting på ca 2 veckor. Tills vi kommer till bror i södertälje. Där ljuset åter igen dyker upp på två bilder.

 

 

Första tanken när jag såg dessa var att det såklart kom från tv:n. Men sen tog jag 14 till bilder i exakt samma position, och på samma motiv. Och det kom inte tillbaka. Efter det här har jag inte sett det igen tyvärr....

Kanske det är pappa som är och kollar så att vi mår bra allihopa :-) Tanken gör mig lugn och glad iallafall :-)

Vad tror ni?