Vet inte riktigt.....
Vet inte riktigt vad jag ska blogga om nuförtiden. Bröllop, ja. Fast kan tänka att det blir tjatigt att läsa om. För dom få som läser då alltså... :-)
Finns inte så mycket att skriva om det heller nu. Vill inte avslöja för mycket utan det får bli en överasskning hur allt ser ut och sådär :-)
Magen strular fortfarande för mig. -3 kg och väldigt svårt att äta sedan pappa gick bort. Inte så konstigt tror jag om man tar en närmre titt på allt som händer i mitt liv just nu heller. Bröllopet är bara en liten liten bit av allt. Och dessutom en av dom sakerna som är roliga och som man ska fokusera på just nu för att må bra.
Jag vill inte lägga ut hela mitt liv just nu. Kanske jag berättar någon gång. När jag har mer kött på benen....
Men inte just nu. Det är mycket bara.
Ibland sitter gråten i halsen redan på morgonen. Och jag känner själv att jag har oerhörda problem att fokusera på jobbet just nu. Jag vet att jag borde och att jag måste. Det bara går inte så bra......
Jag hoppas att saker och ting kommer lätta upp snart. Och jag hoppas att jag och mamma får träffa en viss person snart. Kanske det kan lugna hjärtat lite. Hoppas....
Trots allt så står jag här med fötterna på jorden. Lite närmre än vanligt kanske... Men jag står här. :-)
Och jag är lyckligt lottad med världens bästa vänner och familj. Älskar er alla, det ska ni veta.
Fattar det knappt!!
Och nu verkar det som att kanske vädret börjar vända oxå. Nu har det ju varit två riktigt sköna dagar. Och vi har haft det supergött hemma och hunnit mysa massor trots allt som är kvar att göra.
Och hur mycket jag än förbereder och planerar så kommer det som sagt ändå bli tokmycket dagen innan och på självaste dagen. Så det är lika bra att försöka tagga ner. Det kommer blir skitbra detta.
Jag får ju stå därframme och säga ja till min själsfrände!! :-)
Fast nu får ingen mer ändra något som att inte komma eller ändra sig på något sätt. För nu kan jag inte göra om bordsplaceringarna längre. SÅdetså! :-)
Långhelg. Yeeeey!
Onsdag: jobba och sen träffa prästen.
Torsdag: Provsminkning och ev klänningsprovning
Fredag: Klippa Rasmus och Theo, lämna in Peters ring på gravyr och sola. Jobba mellan 15-00
Lördag: In till stan och inhandla allt som är kvar. Bla papper till bordsplacering, underkläder och en sjujäkla massa annat.
Söndag: Träffa fotografen på platsen och gå igenom allt.
Vill tillägga alla ALLA kvällar spenderas även dom med bröllopsplanering som är kvar att göra.
Får se hur mycket myshelg det blir för oss......
Dåligt med bloggandet
Så ja... det blir när det blir :-)
Lite info till bröllopet
Till er som är bjudna på bröllopet och kanske inte varit inne på vår bröllopshemsida och sett infon där. Så lägger jag ut den på bloggen med tänkte jag :-)
Kvällens toastmasters är alltså två av mina bröder. Och vill man hålla tal eller något annat så kan man ta kontakt med Anders Ekdahl om det.
Anders Ekdahl: 070-2106626 anders.ekdahl@interop.se
Mycket kvar
En STOR sten som fallit från bröstet. Bordsplaceringen och texterna om alla gäster är klart :-D
Och tack goaste svägerska Suss som fixar festhäftet åt oss. Guld värt! :-)
Kvällens partymusik är lagt i självaste gästernas händer att skapa. Inte helt och hållet då förståss, men mycket ;-) Om alla får chansen att lägga in musik dom vill höra och tycker om så kan det inte gå fel. Tror jag... :-)
Japp jag har lite bröllopspanik. Men jag känner mig rätt lugn ändå. För jag är lyckligt lottad med underbara vänner och familj som hjälper mig med saker :-)
LÖÖV you all!
En låt som gör mig glad på nått äcklit sätt :-)
Möhippa!!
Jag vet inte hur mycket jag får berätta så jag säger bara att det var den roligaste dagen! Jag hade inte kunnat önska mig en bättre möhippa :-) Helt otroligt underbar dag :-)
Tyvärr fick jag åka hem redan vid 23.30. Och NÄÄ det va inte pga jag var för full. Fast det trodde jag iochförsig själv först med när jag låg där och kräktes.... Fast när jag kom hem så hade jag över 38 graders feber. OCh kräkorna fortsatte all night looooong :-/ Och hela dagen idag har jag haft feber och mått riktigt dåligt.
Jag vet inte riktigt men. Jag kan nog känna att jag inte riktigt förtjänade att få magsjuka mitt under min möhippa. Inte efter allt som hänt redan..... Så man funderar ju redan nu vad som kommer hända på bröllopet :-/
Men tack alla underbara fin älskade vänner! I löööööv you! Ni är bäst! puss puss puss!!!
Leva för dom levande
Det gör ont att se mamma må såhär. Och jag kan känna det hon känner. När man förlorar någon man älskar så mycket och delat nästan hela sitt liv med. Hon har förlorat halva sig själv och ett helt liv tillsammans med någon annan. Ett liv och minnen där dom först träffades. Unga, glada och fulla av liv. Att träffa sin själsfrände så tidigt i livet. Den man är menad att dela sitt liv med. Den personen man älskar ovillkorligt på gott och ont, i nöd och lust.... Inte många får vara med om den lyckan.
Den personen man kan dela sorg med och ändå komma ut hela och starka på andra sidan tillsammans.
Kärleken som ger 4 barn tillsammans och 10 underbara barnbarn som avgudar sina far och morföräldrar, mamma och pappa. Kärleken som tar dom sammansvetsade genom 47 år. Sådan kärlek ser man inte ofta...
Sorgen som spränger i bröstet. Olidlig ibland.... Att sakna någon så mycket att man börjar längta tills stunden kommer när man får träffa honom igen..... Jag vet hur du känner mamma. Känslan har slagit mig med....
Men snälla älskade mamma. Om du visste vad du betyder för oss alla. Du måste orka andas för dig själv, för oss.... Vi behöver dig. Vi behöver dig mer än någonsin. Jag talar inte om det för dig tillräckligt ofta. Men jag älskar dig så oändligt mycket. Vi älskar dig så mycket.
Det är tungt... Men vi har fått ett liv att leva. Vår tid kommer när den kommer.
Varken tidigare eller senare. Men vi ska leva först. Och när tiden är inne, då väntar han där på oss.
Och jag vet att han mår bra och har det bra. För jag kan känna dig nu pappa :-)
Det kommer ord
mamma och pappa såklart. Esse=Rasmus, jaja=Theo, nan=banan, Sessa=Prinsessa, böja=blöja, pläpple=äpple, pampa=lampa katt=katt, gattgatt=nattnatt, hoho=hund (ljudet för hund) isse=en till (lärt sig av bror) och så slutligen AJ om allt som hon inte vill göra. Vilket kommer rätt ofta.. :-)
Ja det är säkert fler ord. Det bara ramlar på. Och hon vill gärna härma eller försöka säga när man frågar henne. Vår stora kicka :-)
Valborg kom och gick
Och igår kom valborg och gick lika fort kändes det som. Jag vet inte vad det berodde på.... Men hela jag kändes tung och hade svårt att andas hela dagen och kvällen. Trött trött.....
Barnen var på det där humöret när bara ALLT är fel. HELA jäkla dagen :-/ skrik, gap och bara en massa satyg. Vilket resulterade i tidig säng för båda. Så hela kvällsmyset som var planerat liksom bara försvann....
Och elda upp kasen på gården kändes inte lika roligt längre. Men det var skönt att dagen gick fort ändå.
Tidigare på dagen hann jag med att äta unch med Maria och Tina iallafall. En väldigt mysig grej i allt :-)
Idag har varit ännu en sån där dag... När det bara bråkas och härjas hela jäkla dagen lång. Det är totalt utmattande... Både jag och Peter är totalt slut. Huvudvärk och paj. Det som varit sååå skönt idag är vädret. Sol på en klarblå himmel och lättare klädsel än på länge. Underbart och stärkande :-) Hoppas det fortsätter såhär nu.
Nu måste jag försöka blicka framåt känner jag. Försöka försöka... Livet går vidare som alla säger. Ja, det gör ju det... Jag hoppas och tror att Maj kommer bli en bra månad. Det kommer bli en tung tid framöver. Men jag vet att pappa hade velat att vi ska må bra och vara lyckliga. Det är svårt utan dig... Men vi försöker.
Att begrava sin pappa....
Det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Inga ord finns kvar. Bara en oändlighet av tårar, minnen och saknad efter dig. Ett bottenlöst hav.....
Idag var jag arg. Arg för att du lämnade mamma, mig, oss...... För att du låter oss gå igenom det här. För att vi måste må såhär. Arg för orättvisan att just du var tvungen att gå. Jag vill bara vakna från den här hemska mardrömen!!! Få bort den här tyngden från bröstet som aldrig ALDRIG vill ge med sig ens ett uns.
Pappa jag saknar dig så jag håller på att gå i bitar!!! Jag vill ringa till dig, höra din röst. Höra dig säga det du brukar. Att du ringde bara för att höra min röst.... Jag saknar dig.... Jag saknar dig....
Orden räcker inte till......
Den där tyngden
Och när tårarna är extra jobbiga att hålla tillbaka.
Jag vet att jag inte borde, för det har jag fått berättat för mig. Att när känslorna och tårarna kommer så ska man låta dom. Att ta sig tiden att minnas och känna.... Men det är svårt.
Jag tror lite att jag inte låter mig själv känna så mycket som jag egentligen gör. Dagarna flyger fram med jobb och barn. Och när kvällen kommer har man oxå en massa "måsten" som behöver tas itu med.
Sen den här känslan av att familjen behöver känna att allt är som vanligt, att jag står pall och grejjar detta.
Förmodligen jättefel! Men jag avskyr tanken att vara en jobbig börda som behöver tas om hand...
Eller den där kollegan med rödsprängda ögon som håller sig undan hela tiden... Jag är bättre på att ta om hand, inte TAS om hand. Nä... det går bara inte! Samtidigt spränger det i bröstet på mig! Rör mig inte! Krama mig! Prata inte med mig! Låt mig gråta ut hos dig! FÖRSTÅ VAD JAG BEHÖVER JU NU!!!
Rädslan för att förlora någon mer som jag älskar. Den ständiga oron.... Mina barn, min familj. Jag skulle inte orka andas.....
Mamma bad mig skriva något att läsa upp på pappas begravning. Men jag kan bara inte. Jag klarar det inte...
Jag klarar inte att uttala dom. Att skriva ner en massa dravvel och en massa ord som alla andra sagt om andra miljoner gånger före mig. Det är för litet och betydelselöst för att beskriva det jag och vi känner. Dom orden finns härinne, inom mig......
I am strong
Vågskålarna....
Vågskålarna som prästen pratade om. Ibland känns saker hanterbart och okej. Och helt plötsligt slår det till och känns förjävligt igen. Vågskålen som vickar och kommer vicka fram och tillbaka hela tiden i ett bra tag framöver nu. Det är jobbigt, utmattande rent ut sagt.....
Och idag är en sån utmattande dag. Jag är förkyld och hängig, vädret är grått och trist för hundrafemtielfte dagen i rad. Barnen härjar mer än vanligt och lyssnar absolut ingenting. Pappa är borta....
Du skulle leda mig fram till altaret, det har alltid varit min dröm. Att få gå där med dig.
Din sjukdom gjorde att du inte klarade av det. Men vi pratade om det och det var helt okej. För vi lovade ändå varandra att du skulle vara där. Det var viktigt för mig och det var viktigt för dig.
Lova mig att du håller ditt löfte pappa. Lova mig att du kommer vara där!
Snälla......
