Dessa förbannade helger som bara kommer och går skitsnabbt så man knappt hinner reflektera över att man faktiskt varit tillsammans med hela familjen! Hela veckan längtar man till den där helgen. Och när den kommer finns det bara en massa måste som ska göra. Och poff så är det söndag och man sitter där som ett fån i soffan och undrar vad fan som hände med helgen!!??
Och det värsta av allt är just nu... vart fan tog dom här 11 månaderna vägen??!! För imorrn kl 7 ska jag befinna mig på IT-enheten på Gävle sjukhus. Japp! Jag ska börja jobba igen. Jisses.....

Nu börjar nya tider på både gott och ont. Det är med väldigt blandade känslor jag går tillbaka. Dels vet jag att jag älskar mitt jobb. Speciellt det jag sysslar med nu när jag får utvecklas och lära hela tiden. Och els älskar jag ju mina barn mer än allt och kan inte förstå hur jag ska överleva utan att få vara med dom hela dagarna.
För nu är vi ju faktiskt klara med barnafödandet. No more kids har vi sagt. Så i januari när Agnes ska börja på dagis så är det helt klart, finito, done! På riktigt och på allvar!! Aldrig mer får man vara föräldraledig alltså...
Då kommer man på riktigt att längta till helgerna när man får kura ihop sig med kidsen i soffan under filten på mornarna.
Dom där helgerna som bara rasat iväg nu kommer rasa iväg ännu snabbare då. Eller? Kommer kanske alla måsten inte vara lika mycket "måste" då?

natti natt. ses imorrn.... på jobbe :-S  Lite ångest har jag nog....