Flunsan ja...
Igår toppade Theo med 40 graders feber. Ungen låt och flämtade i soffan helt utslagen med feberutslag över hela kroppen. Och då ska det sägas att Theo är VÄLDIGT febertålig. Han är oftast på bena och stojar fast han har 39,7 graders feber. Men dom där extra 0,2 graderna verkade bli för mycket för hans lilla kropp.
Vilket gjorde oss oroliga såklart.... speciellt när han va i stort sett feberfri dagen innan.
Ringde sjukvårdsrådgivningen (1177). Som sa att det inte var någon fara att febern gick upp och ner i sicksack. Bara den inte gick som i en trappa upp och ner. Öhh va?!? :-O Hur menar hon nu?
Ifrågasatte inte den frasen eftersom hon förmodligen hörde själv hur konstigt det lät. Får man hoppas....
In till sjukan med Theo som hade "bara" 22 i sänka. vilket innebär virus. OFcourse..... :-/ Hem å vänta ut skiten bara.
Proppa i med alvedon och ipren och sen isäng med honom. Några timmar senare vaknade även Agnes med 40 graders feber. Proppa henne oxå full med ipren och alvedon och så isäng igen.
Jag kan ju liksom inte alls sova när kidsen har så hög feber. Jag är skitorolig.... så jag somnade väl vid 3 inatt kanske. Och kidsen sover ju inte heller någe vidare när dom är sjuka.... Men men. Så är det.
Status idag: Agnes har fortfarande feber. Men bara runt 38 grader. Hoppas verkligen hon hade sin topp igår. Men med tanke på hur Theo hade det så kommer det ta om igen imorgon. Vi får väl se...
Theo verkar vara på bättringsvägen. Piggare än någonsin idag.
Nu är det bara vattenfallet av snor på båda som ska lugna sig då.
Håll tummarna hårt för att inte vi dyker till helgen :-/
Näe... det är ju soligt idag iallafall :-D
Vilket gjorde oss oroliga såklart.... speciellt när han va i stort sett feberfri dagen innan.
Ringde sjukvårdsrådgivningen (1177). Som sa att det inte var någon fara att febern gick upp och ner i sicksack. Bara den inte gick som i en trappa upp och ner. Öhh va?!? :-O Hur menar hon nu?
Ifrågasatte inte den frasen eftersom hon förmodligen hörde själv hur konstigt det lät. Får man hoppas....
In till sjukan med Theo som hade "bara" 22 i sänka. vilket innebär virus. OFcourse..... :-/ Hem å vänta ut skiten bara.
Proppa i med alvedon och ipren och sen isäng med honom. Några timmar senare vaknade även Agnes med 40 graders feber. Proppa henne oxå full med ipren och alvedon och så isäng igen.
Jag kan ju liksom inte alls sova när kidsen har så hög feber. Jag är skitorolig.... så jag somnade väl vid 3 inatt kanske. Och kidsen sover ju inte heller någe vidare när dom är sjuka.... Men men. Så är det.
Status idag: Agnes har fortfarande feber. Men bara runt 38 grader. Hoppas verkligen hon hade sin topp igår. Men med tanke på hur Theo hade det så kommer det ta om igen imorgon. Vi får väl se...
Theo verkar vara på bättringsvägen. Piggare än någonsin idag.
Nu är det bara vattenfallet av snor på båda som ska lugna sig då.
Håll tummarna hårt för att inte vi dyker till helgen :-/
Näe... det är ju soligt idag iallafall :-D
Grattis älskade!
Grattis min älskade älskade dotter på namnsdagen!
Gud vad jag älskar!
Herregud vad jag älskar min underbara underbara älskade familj! Jag vet inte alls vad jag skulle ta mig till om inte ni fanns i mitt liv.
Ni är luften i mina lungor...
Genusmotståndare?
Till alla er som tror att jag är en total genusmotståndare. Min dotter leker med bilar!!!! :-O
Och FÅR göra det :-O Och ännu mer chockerande. Tänka sig, jag behövde inte TRYCKA upp bilarna i ansiktet på henne. Hon kunde faktiskt välja själv vad hon var intresserad av ;-)
Testning av barnvakt!
Idag kommer Zandra hit och ska vara barnvakt till kidsen för första gången. Vi har ju träffat henne och intervjuat henne en gång tidigare. Och det verkade klicka riktigt bra mellan henne och Theo iallafall. Han är ju den som är svårflirtat med folk oxå, så det va ju bra.
Tanken är att vi ska anlita henne lite då och då fram till bröllopet nu. För att kunna ha henne med under hela vigseln och middagen för att ta hand om barnen. Och därefter åka hem med dom när dom blir trötta. På så sätt behöver ingen av våra föräldrar lämna middagen. Vi tycker det är värt varenda krona :-)
Sen är det ju oxå så att det kan vara trevligt att få åka iväg en stund och få vara bara vi två. Det är vi inte direkt bortskämda med jag och Peter :-)
Men idag sticker vi alltså iväg en 2-3 timmar och käkar en god middag någonstans på stan. Kommer nog gå jättebra tror jag. Vi lade det så vi är hemma till läggning. En sak i taget :-)
Ska bli spännande detta. Och mysigt att få komma iväg.
Tanken är att vi ska anlita henne lite då och då fram till bröllopet nu. För att kunna ha henne med under hela vigseln och middagen för att ta hand om barnen. Och därefter åka hem med dom när dom blir trötta. På så sätt behöver ingen av våra föräldrar lämna middagen. Vi tycker det är värt varenda krona :-)
Sen är det ju oxå så att det kan vara trevligt att få åka iväg en stund och få vara bara vi två. Det är vi inte direkt bortskämda med jag och Peter :-)
Men idag sticker vi alltså iväg en 2-3 timmar och käkar en god middag någonstans på stan. Kommer nog gå jättebra tror jag. Vi lade det så vi är hemma till läggning. En sak i taget :-)
Ska bli spännande detta. Och mysigt att få komma iväg.
Vicken pärs!
Puh, vilken pärs. Och vilken helg. Inte direkt vad vi hade planerat. I våra planer fanns leklandet, skridskoåkning och en massa annat familjemys. Men istället fick vi en magsjukehelg för hela familljen :-/ Theo, Agnes, Peter och sist jag.
Jag kan inte ens säga vad lycklig jag är att vi äntligen är av med skiten. för den här gången iallafall...
Det är så överjävligt att ha magsjuka! Det är det absolut värsta som finns. Bara för att man äntligen är okej så är jag på skitbra humör idag :-) Man kanske behöver få en släng av magsjukan för att inse att man faktiskt har det jävligt gött ändå. Trotts att kidsen är lite jobbiga ibland. :-)
Iallafall så verkar alla vara helt okej idag. Men eftersom man inte är smittfri förrän 48 timmar efter sista kräkan så stannar vi hemma idag med och kurerar oss. för säkerhets skull. Jag vill verkligen inte vara ansvarig för att ha smittat någon eller deras barn.
Idag blir det hemma mys. Det är jäkligt kallt ute men vi ska nog ta en sväng ut på gården iallafall och få lite luft :-)
Jag kan inte ens säga vad lycklig jag är att vi äntligen är av med skiten. för den här gången iallafall...
Det är så överjävligt att ha magsjuka! Det är det absolut värsta som finns. Bara för att man äntligen är okej så är jag på skitbra humör idag :-) Man kanske behöver få en släng av magsjukan för att inse att man faktiskt har det jävligt gött ändå. Trotts att kidsen är lite jobbiga ibland. :-)
Iallafall så verkar alla vara helt okej idag. Men eftersom man inte är smittfri förrän 48 timmar efter sista kräkan så stannar vi hemma idag med och kurerar oss. för säkerhets skull. Jag vill verkligen inte vara ansvarig för att ha smittat någon eller deras barn.
Idag blir det hemma mys. Det är jäkligt kallt ute men vi ska nog ta en sväng ut på gården iallafall och få lite luft :-)
Magsjuka???
Efter att ha legat och hostat i ca 1 timma inatt så vaknade såklart Theo och ropade. Bara att knalla dit in och lägga sig. Gosade en stund och stoppade sedan om honom för att försöka sova. Så kom första kräkan. Rakt i sängen...
Ingen sån där kaskadkräka direkt skulle jag inte säga. Men ja, några stycken kräkningar kom det iallafall på en fin rad sådär.
Det blev ju till att försöka sanera och bädda om sängen så gott det gick och sen försöka sova igen. Jag inne hos Agnes och Peter hos Theo. Gick inge vidare att sova..... hostan som var helt galen. Och sen låg jag och väntade på Theos nästa spya. Som aldrig kom faktiskt. Ingenting mer på hela natten. Däremot kom det tre fisar med efterföljande diarré i jättemängder :-/ Och såklart, har någon kräkts så stannar man hemma dagen efter.
Och även såklart så fick Agnes oxå stanna hemma. För är ett av barnen magsjukt så är man ju bara rent av hjärn befriad om man går och lämnar den andra på dagis!! Förkylningar är en helt annan femma. Men magsjuka is a big NO NO!!!
Iallafall så föll lotten på mig att stanna hemma med kidsen den här gången. Och förutom några diarré blöjor så verkar det inte vara några större fel på gossen just nu iallafall. Imorse hade han nog lite feber och var lite hängig. Men nu efter att ha sovit middag är han piggare än piggast och håller just nu på att riva vardagsrummet och göra livet surt för sin lillasyster :-/ Skojigt värre.....
Iallafall långhelg nudå och jag hoppas verkligen att ingen annan blir sjuk. Jag får ångest bara jag tänker på magsjuka.... urk...
Det bidde en kort tripp
For iväg med alla tre kidsen igår förmiddag för att spendera några dagar i Kolbäck hos mammsen och pappsen. Min huvudsakliga business var att prova vigselringen som jag beställt hos en juvelerare och som nu var halvfärdig. Jag skulle prova själva ringen så att den satt bra och passade okej ihop med förlovningsringen. Diamanterna åker på sist. Sen var planen att åka hem på torsdag eller fredag.
Men det är ju som vanligt när vi försöker oss på att åka hem till Kolbäck. Någon blir ALLTID sjuk! Ja.. iallafall nästan alltid. Den är gången var det Rasmus som hade halsont samma morgon vi åkte. Men verkade okej ändå förutom det. Senare på kvällen väl i Kolbäck så började han klaga på magont. Inget jättemycket, men lite lätt.
Själv kände jag oxå av att magen var lite knepig på någe sätt. Under natten mådde både jag och Rasmus lite illa. Men ingen kräkning från någon av oss.
Imorse när vi vaknade var ingen av oss superpiggelin. Men Rasmus var ändå värst. Han hade feber och hade fortfarande ont i magen. Mådde illa till och från. Framåt lunch hade inget blivit bättre. Och då är det lika bra att inse att det bästa är att sätta sig i bilen och åka hem igen.
För skulle det hända att jag blev rejält däckad. Ja då blir det katastrof. För Mamma orkar verkligen inte ta hand om tre barn själv. Och Peter jobbar och kan inte ta sig någonstans. Så jag kände bara det att det bästa är att åka hem igen innan någon mer blir sjuk.
Jag ruschade iväg snabbt som fan och provade vigselringen. Som satt superbra! Jag ska även göra om förlovningsringen lite så att den har samma slipning som vigselringen. Dom kommer bli jättefina :-)
Sen skyndade jag iallafall hem igen. In med packning och två trötta griniga småttingar och en lite större sjukling.
Resan hemåt gick bra ungefär dryga timmen. Men sen vaknade både Theo och Agnes och skrek och grät om vartannat hela vägen hem. Pust...... Ingen vidare resa.
Men jag tycker synd om dom. Det har blivit mycket bilåka nu på sista tiden. Nu måste vi nog hålla oss lugna med det ett tag framöver för barnens skull.
Status: Agnes och Theo verkar vara okej än så länge. Dom var bara väldigt trötta nu på kvällen.
Rasmus har 38,8 graders feber och har fortfarande ont i magen. Han ligger iallafall och försöker sova nu. Hoppas verkligen min stackars älskling mår bättre imorgon. Han var alldeles blek i ansiktet :-(
Jag är fortfarande väldigt konstig i magen. Svårt att beskriva... men det är svårt att äta. Och jag känner mig väldigt trött och orkeslös. Hoppas vi slipper magsjuka..... Blääää
Peter är än så länge pigg. Så när som på den kroniska tröttheten då förståss.
Lilltossan
Lilltossan är ju liksom inte så liten längre har man långsamt börjat inse. 14 månader. Jisses.....
Here´s the season to be jolly....
Inte förkylda, dyngtrötta och totalt slut.... :-/ Det suger verkligen att känna såhär när det inte ens är en vecka kvar till jul. När man borde spela julmusik, baka och ha det supermysigt med ungarna.
I verkligheten är vi alla snoriga och sjuka. Pga sömnbrist blir ungarna trotsiga, ledsna och arga. Och på oss vuxna tryter tålamodet någe fruktansvärt.
Istället för en lugn och mysig helg som vi alla hoppats på. Blev det en helg med bråk, skrik och grin istället :-( Och för att toppa det, ännu en natt utan sömn.
Imorse tror jag vi alla ville gå och gräva ner oss nånstans :-/ Eller iallafall helst ligga kvar i soffan och stirra på tv:n. Och med massor att göra på jobbet, kidsen i skolan och dagis. Så har jag svårt att förstå hur någon av oss ska hinna bli friska ordentligt eller varva ner innan det är jul. Trösten och hoppet ligger till den lediga dagen på fredag. Sen ska det bli så fruktansvärt skönt att vara ledig och bara vara i mellandagarna. Jag och tre kids, helt själva. Jaja, det låter värre än det är. Kommer säkert bli jobbigt oxå. Men vi är lediga iallafall! Och kidsen får en chans att varva ner och komma i fas. :-)
Ja jag kanske gnäller mycket ibland. Men jag reder mig alltid. Och jag är ändå glad, lycklig och nöjd över mitt liv. Och skulle inte byta bort det för allt i världen :-)
Jag kanske är helt knäpp men, jag längtar till efter nyår. När Januari kommer och det nya året är här. Då man kan börja blicka framåt mot sommaren! Längta!!!
I verkligheten är vi alla snoriga och sjuka. Pga sömnbrist blir ungarna trotsiga, ledsna och arga. Och på oss vuxna tryter tålamodet någe fruktansvärt.
Istället för en lugn och mysig helg som vi alla hoppats på. Blev det en helg med bråk, skrik och grin istället :-( Och för att toppa det, ännu en natt utan sömn.
Imorse tror jag vi alla ville gå och gräva ner oss nånstans :-/ Eller iallafall helst ligga kvar i soffan och stirra på tv:n. Och med massor att göra på jobbet, kidsen i skolan och dagis. Så har jag svårt att förstå hur någon av oss ska hinna bli friska ordentligt eller varva ner innan det är jul. Trösten och hoppet ligger till den lediga dagen på fredag. Sen ska det bli så fruktansvärt skönt att vara ledig och bara vara i mellandagarna. Jag och tre kids, helt själva. Jaja, det låter värre än det är. Kommer säkert bli jobbigt oxå. Men vi är lediga iallafall! Och kidsen får en chans att varva ner och komma i fas. :-)
Ja jag kanske gnäller mycket ibland. Men jag reder mig alltid. Och jag är ändå glad, lycklig och nöjd över mitt liv. Och skulle inte byta bort det för allt i världen :-)
Jag kanske är helt knäpp men, jag längtar till efter nyår. När Januari kommer och det nya året är här. Då man kan börja blicka framåt mot sommaren! Längta!!!
Bakslag!
Jorå, bakslaget kom som alla sa. Igår var det ju grin när jag lämnade på dagis. Och idag var det ännu mer grin vid lämning. Till och med hemma innan sprang hon efter oss och drog oss i byxbenen samtidigt som hon grät och gnällde. Hon kände väl på sig :-/ Dom där tankarna och känslorna som säger att jag borde vara hemma med henne. Hon är nog jättetrött.... Det är ju iallafall skönt att Theo trivs och springer raka vägen in på dagis för att leka. Han har knappt tid att säga hej då.
Det ska bli skönt att få hämta hem dom redan kl 14 idag och få en lite längre helg :-)
Att vänja sig
Samtidigt som jag stod och försökte sätta lite färg och sting på mina bleka och minimala ögonfransar, funderade jag över hur jag någonsin ska kunna vänja mig vid det här livet. Jag har ju i stort sett varit hemma i 2½ år. Och så ska man helt plötsligt vänja sig vid stressiga mornar när allt måste klaffa för att man inte ska bli allt för sen till jobbet. Ingen får sitta på toa för länge eller ta för lång tid att klä på sig. Och hur tror ni det går med en 9 åring som ungefär varannan kvart hamnar i någon slags koma och bara sitter och stirrar ut i tomma intet. :-/
Imorse lämnade jag en glad och stojjig Theo och en snorig och jätteledsen Agnes :-(
Det sög att vända sig om och knalla ut från dagis ungefär som att man hade stenhjärta. Sätta sig i bilen och åka till jobbet kändes rätt oviktigt just då. Helst av allt hade jag velat springa in igen och norpa åt mig kidsen, åka hem och mysa in oss i soffan tillsammans hela dagen.
Nu kommer jag sitta som på nålar och tänka på dom hela dagen. Fram till ungefär 14.00 när det kommer börja krypa i mig rejält. För då är jag redo att rymma från jobbet bara för att få hämta hem mina små.
När jag äntligen får hämta hem dom är det en rejält trött Agnes jag får med mig. Det enda som gäller är middag och sen ett bad. Sen är det inte mycket spelrum för mys och gos innan Agnes slocknar för natten. Tätt följt av Theo.
Och det värsta av allt! Man hinner ju liksom inte med någe morgongos heller!
Jag längtar till helgen. Gissa om jag ska gosa på mina kids! :-D
Eller inte....
Natten har varit hemsk minst sagt. Agnes har vaknat och skrikit säkert 20 gånger. Och när hon vaknade imorse var som fruktansvärt snorig. Tjockt grönt slemmigt snor. Och alldeles kladdig i ögonen :-( Inte ögoninflamation men av förkylningen. Men ändå. Stackars liten :-( Sen va hon jättehängig också så hon hade aldrig orkat gå på någe dagis idag. Så första skarpa dagen fick bli en vab dag. Men den fick Peter ta. Vi erbjöd Theo att vara hemma men han ville gärna gå på dagis till sina kompisar. Så då fick han väl göra det då. :-)
Så peter är hemma och har mys med Agnes. Kan tänka mig det blir en väldigt lugn och skön dag därhemma. Lite avis är jag minsan :-)
Så peter är hemma och har mys med Agnes. Kan tänka mig det blir en väldigt lugn och skön dag därhemma. Lite avis är jag minsan :-)
Imorgon börjar det!
Allvaret! Det där allvaret som vi egentligen aldrig fick känna på ordentligt eftersom Agnes kom så tätt efter Theo.
Men nuså, nu är det allvar. För alltid....
Imorgon börjar både jag och Peter att jobba heltid igen och småglina ska gå på dagis må-to mellan 6.30-16.30 och fredagar 6.30-14.00.
Fifasen vilka långa dagar.... Om jag känner mig själv rätt kommer dom inte gå riktigt så långa dagar. Iallafall inte såhär i början. Det kommer krypa och klia i mig så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet det, jag känner mig själv... Jag kommer rymma tidigare från jobbet för att hämta mina små.
Jag har iallafall förberett lite för veckan och för morgondagen.
Bakat saffransbullar med mandelmassa
Gjort rischoklad
Handlat
Plockat undan alla leksaker
Dammsugit
Torkat golven
Vikt tvätt
Tagit fram kläder till båda kidsen till imorgon
Packat extra kläder till dagis för båda kidsen
Tagit fram kläder åt mig själv till imorgon
Gjort iordning välling till kidsen till imorgon bitti
Preppat kaffe till imorgon bitti
Tagit fram matlådor till både mig och Peter.
Kanske har glömt nått..... aja, nu har jag iallafall duschat och precis satt mig ner. Lite slappande hinner man med innan det är sängdags :-)
Men nuså, nu är det allvar. För alltid....
Imorgon börjar både jag och Peter att jobba heltid igen och småglina ska gå på dagis må-to mellan 6.30-16.30 och fredagar 6.30-14.00.
Fifasen vilka långa dagar.... Om jag känner mig själv rätt kommer dom inte gå riktigt så långa dagar. Iallafall inte såhär i början. Det kommer krypa och klia i mig så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet det, jag känner mig själv... Jag kommer rymma tidigare från jobbet för att hämta mina små.
Jag har iallafall förberett lite för veckan och för morgondagen.
Bakat saffransbullar med mandelmassa
Gjort rischoklad
Handlat
Plockat undan alla leksaker
Dammsugit
Torkat golven
Vikt tvätt
Tagit fram kläder till båda kidsen till imorgon
Packat extra kläder till dagis för båda kidsen
Tagit fram kläder åt mig själv till imorgon
Gjort iordning välling till kidsen till imorgon bitti
Preppat kaffe till imorgon bitti
Tagit fram matlådor till både mig och Peter.
Kanske har glömt nått..... aja, nu har jag iallafall duschat och precis satt mig ner. Lite slappande hinner man med innan det är sängdags :-)
Tomt och konstigt....
Dag 5 på inskolningen av Agnes. Och idag blev jag hemskickad! Först fick jag stå och se på medan fröknarna och barnen bar iväg mot skogen. Jag stod och tittade länge och funderade en massa på om vantarna sitter på ordentligt på henne. Eller om dom kanske sitter för hårt runt handlederna pga overallen? Kanske skulle satt på henne en fuskolle iallafall, det blåser kanske om nacken på henne... Tänkt om hon blir kall om fötterna!! Och snorig är hon oxå, torkar dom henne om näsan när hon behöver? Om hon gnäller för att något är fel, tar dom upp och tröstar henne då? Och så snurrar det vidare och vidare....
Jag TYCKER faktiskt att jag borde vara lugnare i själen. Det ÄR faktiskt tredje barnet som skolas i på dagis. Varför varför VARFÖR är jag inte det??!!!
När jag gick hem från dagis var jag nära gråten av ångestkänslor och en klump i bröstet. Och nu när jag klev innanför dörren. Så tyst..... så tomt... En jättekonstig känsla. Nu vet jag precis hur folk tänker. Äh! Passa på att njuta nu medan du är själv och det är lugnt och tyst. Ja, man skulle kunna tro att man borde kunna det. MEN! Jag kan inte det helt enkelt. Jag minns faktiskt inte senast jag var själv i huset utan några barn. Och att se deras nappar, filtar, gosedjur, leksaker osv som ligger överallt. Förvärrar känslan av tomhet.
Mitt sinnestillstånd just nu förvärrar tyvärr allting till det sämre. Jag är inte kapabel att se allting lättsamt och ljust just nu.
Mycket bättre
Tredje dagen för inskolning idag. Och jag tog tjuren vid hornet på en gång och konfronterade en av fröknarna samma stund jag klev innanför grindarna.
Jag förklarade hur jag kände. Att nuvarande inskolningsfröken inte hade engagerat sig något i att lära känna Agnes. Och att vi gärna ville byta om det gick för sig. Och hon blev förvånad, men förstod helt och hållet hur jag kände och sa att det självklart gick bra.
Efter en stund kom fröken i fråga fram till mig och började prata om det som hänt. Hon förklarade att hon själv hade känt sig illa till mods när hennes köksdag igår tog all tiden och hon inte hann med varken Agnes eller något annat barn alls. Hon sa att hon förstod mig helt och hållet i hur jag kände och bad om ursäkt för hur det varit. Och sa att det var helt okej om jag ville byta till någon annan. Det var helt och hållet upp till mig.
Efter det här snacket kändes det bättre och det kändes som att hon var uppriktigt ledsen över allt. Och jag sa att vi kör på igen så får vi se hur det funkar.
Och idag fick jag ju se hur hon verkligen fungerar. Hon engagerade sig verkligen i Agnes jättemycket. Och även i dom andra barnen såklart. Alla barnen verkade gilla henne väldigt mycket. Och det gick bättre att prata med henne oxå. Så idag kändes det väldigt mycket bättre att gå därifrån. Vi får se hur det blir imorgon om jag ska gå därifrån en liten stund för första gången. :-)
Känns iallafall bättre och jag är lite lugnare.
//Hönsmamman
Jag förklarade hur jag kände. Att nuvarande inskolningsfröken inte hade engagerat sig något i att lära känna Agnes. Och att vi gärna ville byta om det gick för sig. Och hon blev förvånad, men förstod helt och hållet hur jag kände och sa att det självklart gick bra.
Efter en stund kom fröken i fråga fram till mig och började prata om det som hänt. Hon förklarade att hon själv hade känt sig illa till mods när hennes köksdag igår tog all tiden och hon inte hann med varken Agnes eller något annat barn alls. Hon sa att hon förstod mig helt och hållet i hur jag kände och bad om ursäkt för hur det varit. Och sa att det var helt okej om jag ville byta till någon annan. Det var helt och hållet upp till mig.
Efter det här snacket kändes det bättre och det kändes som att hon var uppriktigt ledsen över allt. Och jag sa att vi kör på igen så får vi se hur det funkar.
Och idag fick jag ju se hur hon verkligen fungerar. Hon engagerade sig verkligen i Agnes jättemycket. Och även i dom andra barnen såklart. Alla barnen verkade gilla henne väldigt mycket. Och det gick bättre att prata med henne oxå. Så idag kändes det väldigt mycket bättre att gå därifrån. Vi får se hur det blir imorgon om jag ska gå därifrån en liten stund för första gången. :-)
Känns iallafall bättre och jag är lite lugnare.
//Hönsmamman
Första dagen
Första dagen på dagis gick helt okej. Vi var där mellan 9-11 och bara lekte lite. Agnes visade inga tendenser till blyghet och tog för sig på en gång. Sprang runt och klättrade och kikade på allt. Med några mellanlandningar hos mig för lite gos såklart :-) Theo stortrivdes såklart när både jag och Agnes var där.
Finns dock ett litet.... ogillande. Och det är bytet av inskolningsfröken. Planen var från början att ta en av fröknarna som Theo varit hos när han började. Som han tyr sig till. Men sen ändrade dom sig till att ta en helt annan. En som Theo inte gillar alls! Och deras plan är då att om hon tar sig ann Agnes så kanske Theo oxå tyr sig till henne. Vilket i min värld känns väldigt knepigt. För känner man Theo så vet man att det inte kommer att hända bara. Har han varit runt någon så länge som över 1 år och inte gillar henne. Ja då kommer han inte göra det heller. Punkt slut liksom!
Men... vad säger man som förälder. NÄÄÄ vi vill INTE ha henne som inskolningsfröken! Näpp, det gör man inte.
Man litar på deras omdöme. Visst, shoot. Vi kör så tänkte jag.
Vilket leder mig till mitt ogillande. Och det är denna inskolningsfröken då. Som i mina ögon tedde sig helt ointresserad av barnen. Och mest av allt Agnes. Hon liksom bara satt där... Sa inte hej till Agnes. Försökte inte leka med henne eller prata med henne. Ingenting liksom. Såg mig inte ens i ögonen när jag pratade med henne.
Ingen av dom andra fröknarna är så. Och det känns faktisk inte alls bra måste jag säga....
Sen att Theo bajsade i blöjan mitt i inskolningen. Och JAG fick gå och byta på honom trots att jag sa åt denna fröken att han gjort i brallan. Så där fick jag stå och försöka parera mellan en rullande och flaxande Theo på skötbordet och en skrikande Agnes på golvet som försökte klättra upp för pallar och riva ner allt i närheten.
Är det verkligen rätt? Visst, han är ju mitt barn. Men jag håller ju på att skola in min yngsta. Ska jag verkligen behöva göra sådana saker då? Känns, sådär.....
Nä, blir det inte bättre imorgon så kommer jag be om att få en annan inskolningsfröken. Är jag fjantig?!
Finns dock ett litet.... ogillande. Och det är bytet av inskolningsfröken. Planen var från början att ta en av fröknarna som Theo varit hos när han började. Som han tyr sig till. Men sen ändrade dom sig till att ta en helt annan. En som Theo inte gillar alls! Och deras plan är då att om hon tar sig ann Agnes så kanske Theo oxå tyr sig till henne. Vilket i min värld känns väldigt knepigt. För känner man Theo så vet man att det inte kommer att hända bara. Har han varit runt någon så länge som över 1 år och inte gillar henne. Ja då kommer han inte göra det heller. Punkt slut liksom!
Men... vad säger man som förälder. NÄÄÄ vi vill INTE ha henne som inskolningsfröken! Näpp, det gör man inte.
Man litar på deras omdöme. Visst, shoot. Vi kör så tänkte jag.
Vilket leder mig till mitt ogillande. Och det är denna inskolningsfröken då. Som i mina ögon tedde sig helt ointresserad av barnen. Och mest av allt Agnes. Hon liksom bara satt där... Sa inte hej till Agnes. Försökte inte leka med henne eller prata med henne. Ingenting liksom. Såg mig inte ens i ögonen när jag pratade med henne.
Ingen av dom andra fröknarna är så. Och det känns faktisk inte alls bra måste jag säga....
Sen att Theo bajsade i blöjan mitt i inskolningen. Och JAG fick gå och byta på honom trots att jag sa åt denna fröken att han gjort i brallan. Så där fick jag stå och försöka parera mellan en rullande och flaxande Theo på skötbordet och en skrikande Agnes på golvet som försökte klättra upp för pallar och riva ner allt i närheten.
Är det verkligen rätt? Visst, han är ju mitt barn. Men jag håller ju på att skola in min yngsta. Ska jag verkligen behöva göra sådana saker då? Känns, sådär.....
Nä, blir det inte bättre imorgon så kommer jag be om att få en annan inskolningsfröken. Är jag fjantig?!
No freaking out!!
Idag börjar inskolningen av Agnes på dagis. Tänk att det är lika jäkla svårt och ångestframkallande varje gång man gör det. Man kan ju tycka att det borde gå lättare för varje gång. Men så är det inte :-/
Speciellt inte när man är en hönsmamma som jag. Och att det denna gången handlar om min lilla lilla dotter!!
Det ÄR verkligen annorlunda med en dotter. Jag är mycket fjantigare och daltigare med henne än med grabbarna. Sådär "åhh lilla söta tjejen man måste vara så försiktig annars går hon sönder" typ..... :-/
Inte bra jag vet! Men ja... så är det bara. Theo var bara två månader äldre när han började på dagis. Men det kändes ändå som att han var större och mognare än Agnes. På två månader händer det ändå rätt mycket när dom är såhär små.
Natten har varit jäkligt orolig och nästintill totalt sömnlös från både mitt och Peters håll. Jag ska försöka att inte freeka ur dom första dagarna iallafall. Jag får ju vara med till en början.... Det slutar väl med att jag går hulktandes därifrån när jag ska lämna första gången. Fan! Jag är så jäkla instabil när det handlar om kidsen. Gillar´t inte!!
När man blir varm i hela hjärtat
Och man glömmer allt annat för en stund :-D
Underbara nyheter!!
Idag ordnade det sig. Idag släppte den tunga stenen från bröstet :-)
För idag har Peter pratat med kommunen om Agnes dagisplats. Och dom säger att om vi tidigarelägger inskolningen till slutet av februari/början av december så kan vi få en plats. Fråga mig inte hur dom kan trolla fram en plats bara för det. Men jag anar lite att det handlar om att vi isåfall snor platsen av en av dom två som stod före oss i kön.... Vilket känns lite ruttet måste jag säga :-/
Men tyvärr i detta fallet så har vi varken råd eller tid att tänka på andra än oss själva. Vi tog såklart erbjudandet.
OJ vad det här lättar upp saker för oss. Vi kommera alltså inte behöva åka och lämna barn på tre olika ställen. Utan bara 2 :-) Då kanske man hinner jobba lite oxå ;-)
Blandade känslor ändå. Agnes känns så liiiiiten..... Och att börja på en gång med så långa dagar känns inge vidare. Men den skuldkänslan kommer jag nog alltid bära på :-/ Att mina barn nästan har längre dagar än mig själv. :-(
En liten tröst där är att hon kommer ha Theo med sig iallafall. Då har hon brorsan nära som hon känner. Kanske gör att saker och ting känns lite bättre för både Theo och Agnes. Vi hoppas på det iallafall :-)
Som sagt blandade känslor. Men det känns ändå som att vi är glada att det ordnade sig till slut även om det innebär tidigare inskolning. :-)
För idag har Peter pratat med kommunen om Agnes dagisplats. Och dom säger att om vi tidigarelägger inskolningen till slutet av februari/början av december så kan vi få en plats. Fråga mig inte hur dom kan trolla fram en plats bara för det. Men jag anar lite att det handlar om att vi isåfall snor platsen av en av dom två som stod före oss i kön.... Vilket känns lite ruttet måste jag säga :-/
Men tyvärr i detta fallet så har vi varken råd eller tid att tänka på andra än oss själva. Vi tog såklart erbjudandet.
OJ vad det här lättar upp saker för oss. Vi kommera alltså inte behöva åka och lämna barn på tre olika ställen. Utan bara 2 :-) Då kanske man hinner jobba lite oxå ;-)
Blandade känslor ändå. Agnes känns så liiiiiten..... Och att börja på en gång med så långa dagar känns inge vidare. Men den skuldkänslan kommer jag nog alltid bära på :-/ Att mina barn nästan har längre dagar än mig själv. :-(
En liten tröst där är att hon kommer ha Theo med sig iallafall. Då har hon brorsan nära som hon känner. Kanske gör att saker och ting känns lite bättre för både Theo och Agnes. Vi hoppas på det iallafall :-)
Som sagt blandade känslor. Men det känns ändå som att vi är glada att det ordnade sig till slut även om det innebär tidigare inskolning. :-)
