Nystarten är inledd och klar. Och jag känner mig rätt nöjd faktiskt. Var skapligt nervös i torsdags kväll och rejält nervös i torsdags morse. Har man alltid haft jättelångt hår så är det inte direkt någon lek att bara gå och kapa av det.
Men det var väldigt nödvändigt nu. Och nu är det gjort :-) Ciss på Popp i topp rekomenderas varmt. Vääääldigt duktig och  otroligt trevlig oxå :-) Nu är det klart och den nya starten är inledd :-) Det känns gott och det känns att det kommer bli bra detta :-)

 

 

 

Julen är förbi och snart är det nyårsafton. Jag må älska sommaren men jag gillar faktiskt julen och nyår oxå.

Och det är något visst med nyårsafton. Hoppet som infinner sig om att något bättre väntar på andra sidan.
Förväntan om att kunna starta om på nytt, på riktigt.

 

2012 har varit ett riktigt händelserikt år. Det borde vara året vi minns som ett av dom bästa och lyckligaste. Året då vi gifte oss. Men tyvärr känns året mer som det pissigaste året i hela mitt liv. Det är synd att det dåliga ska få ta över minnen på det sättet. Men det beror väl lite på vad det är som är dåligt.
I det här fallet Maritas cancer och pappas bortgång..... Dom känns övermäktiga båda två. En regnig sommar utan att kunna återhämta sig. Och sen kommer hösten, vintret och mörkret. Det har varit ett svårt år....

Nu har det snart gått 9 månader sedan pappa dog. Och det känns som att jag måste försöka resa mig på fötterna igen och komma igång med mig själv igen. Träningen liksom försvann, så man är som en degklump nuförtiden.

Håret är risigt, tunt och alla lockar är som bortblåsta bara. Man är vit och rynkig i huden. Och det känns som att jag åldrats 10 år på några månader när jag ser mig själv i spegeln. Som att man förfallit......

 

MEN! Nu närmar sig början av 2013. Och jag vill börja om på nytt. Göra en nystart och ta tag i mig själv för att börja må bättre igen. Till att börja med ska jag klippa av mig håret imorgon :-P Klipper av skiten i hopp om att tjockheten och lockarna kommer tillbaka igen. Allt ska av! :-) Känns som ett mycket bra beslut :-)
Sen börjar livet med träning och bättre matvanor igen. Träning har alltid fått mig att må bra och bli gladare. Så det kommer att fungera. En glad och pigg mamma gynnar alla i familjen :-)
Tänkte försöka hänga med Joey på kettlebell på tisdagar. Och sen blir det nog mama fitness magcoaching hemma. Och lite yoga :-) Och så löpning till våren. Jag har en plan! :-D

 

 

 

 

 

Det goda humöret.... Man orkar inte tänka positivt ständigt och jämt 24 timmar om dygnet. Ibland tryter det för en.. Jag är bara människa.
Och just nu runt julen blir vissa saker lite extra jobbiga. Jag älskar julen och att pynta, alla ljusen, äta god mat och få umgås med familjen. Och att få se barnens ansikten lysa upp när dom öppnar sina klappar.
Men det är ju just det oxå, när man umgås med familjen. Att man blir påmind om att alla familjemedlemmar inte finns kvar hos oss längre. Jag vet att han finns kvar därute någonstans på något sätt...
Men han sitter inte tillsammans med oss vid matbordet i år och glufsar i sig sylta och sill som han brukade. Och han sitter inte bredvid granen och tittar roat på medan alla öppnar sina julklappar i år. Och han kommer inte sitta i soffan när kvällningen kommer, sippandes på sin extremt stora whiskey.

Förra året var sista året vi firade tillsammans. Och kanske någonstans djupt inom mig så hade jag mina aningar om att det var sista gången.
När han satt där på stolen vid middagsbordet och jag precis skulle knäppa ett kort på honom. När han utbrister NEJ! och sätter handen i vägen. Och jag moppsar upp mig och säger "JO! Du är min pappa och vill jag ha ett kort på dig så får jag ta det, faktiskt!" Han såg lite förvånad ut men smålog lite och tog ner handen och lät mig ta kortet. Han kanske ser lite småsur ut på kortet. Men så kunde han göra med flit ibland. Men ingen av oss gick på det, hans ögon avslöjade honom alltid. VÄrldens snällaste och underbaraste pappa med det varmasta hjärtat man kan ha.

 

Imorse när både jag och Peter vaknade och knappt klarade att ta oss ur sängen, samtidigt som man ser båda små kidsen så trötta så dom helst bara vill ligga i soffan. Då liksom bara skrek det i mig att vi alla borde stanna hemma så inget värre händer innan jul. Iallafall ta hem båda barnen och låta dom vara hemma.

Kände det starkt i hela kroppen :-/ Men hur gör man det utan att ruinera sig själv? Känns inte riktigt legitimt att vara hemma när barnen igentligen inte är sjuka utan bara trötta. Och om jag och Peter ska känna att det är okej att vara hemma behövs antingen magsjuka eller en rejäl feber. Envisa människor!! Ja jag vet.... Men vad gör man när man inte har råd?

 

Bara att bita i hop dom sista dagarna nu. Och sen turas om att vila så mycket som möjligt i helgen så hoppas jag det ordnar upp sig till julafton. Och för den delen vägrar jag klaga på min förkylning när jag vet att andra ligger hemma i vinterkräkan. Jag tar hellre den här förkylningen med feber på det flera gånger om än magsjukan. Urkas.... 

Man måste ha hopp! :-D Det ordnar sig alltid :-)

 

Iallafall! Idag väntar lunch med kära svärmor :-) Det ska bli mycket trevligt :-)

 

 

Har ni någonsin varit med om det här underliga fenomenet, att ni på fredag eftermiddag tänkt er att Åhhh vilken härlig helg det här kommer bli. Vi ska ha såååå myyyysigt i familjen. Baka pepparkakor, vara ute och leka i snön, julpynta, gå på julmarknad och bara hare så jääääla myyyysigt :-) Helgen kommer bli såååå myyyyysig.....

Men att det sedan visat sig blir typ.... bara... kaos?

 

Helgen började jättebra när make kom hem med en överasskning till mig. Happy happyyyyyy :-)

 

 

Sen började helgen på riktigt. Men hur som helst så hade jag sovmorgon i lördags morse. Och vaknade till bacon, ägg och kaffedoft nere i köket. Gött :-D Det här KAN ju inte bli fel liksom :-) Men det började redan där.... När man springer som en maratonlöpare rund rund i köket och servar alla kidsen. Och när man själv fått sätta sig efter en 30 minuter så är både maten och kaffet kallt, kidsen har "ätit" klart och har nu som första prio att klättra på mig och Peter istället :-/ Skriken av kids som retar varandra ekar i öronen, mat som far lite överallt och avslutningsvis ett kök som ser ut som en sopptipp....

Och så sitter man där och bara stirrar uppgivet på varandra.
När man är klar med saneringen av köket så har man nästan ingen ork kvar å göra något mer. Och det var bara morgonen.....

Nästa uppdrag är att få på alla kidsen kläder. Och det är lättare sagt än gjort ska jag säga. Rasmus går det ju bäst med, förutom att han ska spela kaxig å måste tjaffsa lite först. Sen duger det ju inte med vilka kläder som helst heller. Men hämta dom kläder han vill ha själv, det går INTE.
Theo går det ju oxå ganska hyfsat med. Efter att ha åkt på ett antal sparkar och nyp så har man fått på honom kläderna oxå. Agnes kan det vara lite marigare med. Henne får man jaga några varv först innan man ens får tag på henne. Sen är ungen hal som en tvål så att tvinga på henne kläderna fungerar inte alls. Där handlar det om övertalning. Och det är ju inte direkt något som går fort....
SÅ, efter 1 timma ungefär så är det väl dags för ytterkläderna då. Tack å LOV så brukar det stadiet fungera bra. Inga problem, efter en 15 minuter är alla kidsen ute i snön :-)

Ut å skotta det som inte blitt skottat ännu. Och så bygga snökojor med kidsen.

 

Baka pepparkakor med kidsen KAN mycket väl tyckas vara en god idé. INNAN man börjar baka dom dvs....
Dock gick det mycket bättre i år än förra året faktiskt. Rasmus var jätteduktig och hjälpte både Theo och Agnes.

Det blev mycket mjöl och mycket deg på golvet efteråt. Meeeeen över lag renare än jag förväntade mig :-)

Goda peppisar blev det iallafall. Och inte allt för mycket bråk faktiskt :-O

 

 

Att julpynta däremot.... När alla kidsen bokstavligt talat dyker ner i kartongerna och börjar slita och dra i allt som ligger där. Skrik och bråk om vem som skulle ha vilka kulor. Skrik och gråt när kulorna gick sönder. En sprang med dammsugaren och den andra snubblade runt kring granen medan den tredje låg i soffan och höll för öronen för allt oväsen. Sen strök det nog med iallafall 4 julgranskulor innan vi kom på vilka som var av plast.

Men! Ett jobb väl utfört av alla inblandade. Nu står julgranen där, klädd och färdig av våra egna tre små tomtenissar :-) Well done!

 

Att fika peppisarna var däremot VÄLDIGT mysigt :-)

 

Man skulle spela in en film någon gång.... Familjen kaos i sitt esse. Jisses.....

 

Bäst av allt är det iallafall när man får sitta ner några minuter mitt på dagen. När kidsen roar sig lite själva :-)

 

 

 

 

Det mest irriterande som finns måste vara folk som känner behov av att klanka ner på andra för att man inte tycker och tänker lika som dom. Iallafall tycker jag så.

 

Alla människor har inte samma åsikter. Så ÄR det bara. Och så kommer det ALLTID att vara. HUR mycket man än vill försöka pränta in sin egen åsikt i någon annans huvud så går det faktiskt inte ibland. För man har liksom sin egen tro på saker och ting. Och är man klar och fast med vad man tycker, ja då står man stabilt med båda fötterna förankrade i jorden. Och det gör jag just nu. För jag vet vad jag tycker och jag vet vad jag tror på.

Och jag tänker inte gömma mig och förneka det bara för att andra tycker det är löjligt, idiotiskt eller vad dom nu anser.

 

JAG tror på detta. Och det är MITT liv och mina val det handlar om. Sen kan jag inte för mitt LIV se vad det är för fel med att försöka se allt positivt och med kärlek. Vart finns felet i det? Sätt 10 frågetecken bakom det som Gunilla sa. hehe

 

Eftersom jag läst och sökt så intensivt om allting och från alla håll och kanter ett tag. Så har jag bestämt mig för att försöka lära mig en sak i taget nu. Därför börjar jag med tarot :-) Det tilltalar mig och jag känner mig otroligt exalterad över det :-)

 

 

 

 

Igår beställde jag en Iphone 5!!!  Ska bli riktigt skönt å äntligen få en ny telefon. Min är rejält puckad nuförtiden. Men det blir väl så när man använder den frenetiskt :-)

 

Familjens allmäntillstånd är lika med småkrassliga. Men ja, så är det ju under vintern så det är inte så mycket å tjaffsa om. Min mage är totalt dum i huvudet och strular som attans. Gick ner dom två kg jag gick upp sista jag fick en attack. och nu har jag gått ner ytterligare 1 kg. :-/ Den beter sig väldigt underligt måste jag säga....
Men det är ju helt upp till mig å få ordning på kosten. Det jag upptäckt hittills är att jag är otroligt känslig för fett. Smör, grädde, bacon.... ja feta saker helt enkelt. Starka kryddor grejjar jag inte heller. Vi får väl se efter vägen hur det ser ut med andra saker. MEN, gilla läget! Det finns dom som har det värre :-)

 

Imorse när jag klev ut var det alldeles lugnt och stilla. Ingen blåst och inget snöande. Bara -6 grader och otroligt frisk och skönt :-) Så ibland är den där promenaden mellan bilen och sjukhuset rätt jädrans nice alltså :-)

 

Ja... Lite lätt osamanhängande och kanske helt ointressant men ja, så är det :-)

 

 Det snöar! Japp, tror inte någon missat det faktiskt :-) Och helt ärligt trodde jag inte att jag skulle gilla det så mycket som jag ändå gör. Visst, det är APJOBBIGT å skotta. Och det är inte kul alls å behöva sopa av bilen flera gånger innan man ens kommer ut med den på morgonen. Men efter allt detta regnande så var det faktiskt jäkligt skönt å få lite snö. Det blev lite torrare i luften och det blev ljusare och mysigare.
Och det är bra mycket roligare att gå ut med barnen och leka. :-) Och det tycker dom med, det märks :-)
Förutom Agnes då som är lite fryslort hihihi

 

Nu till problemen. Eftersom det snöar rätt friskt här i Gävleborg just nu så hinns det inte med å plogas så värst bra.
Och eftersom vi inte är så rika så vi har en privat snöplogare till vår tomt så fick Peter så fint gå ut och skotta utfarten för att vi ens skulle lyckas ta oss ut med bilarna imorse.
När jag efter mycket om och men äntligen kom fram till sjukhuset så var det detta med parkering då...
Inte en jäkla parkering va plogad. Och Jag höll på att köra fast bara av att köra in på vägen.
Jag insåg rätt snabbt att jag parkerar jag kommer jag förmodligen inte att ta mig loss ikväll när jag ska hem igen.
Så, antingen får jag skita i det och åka hem igen. Eller så får jag chansa och parkera och ta problemet senare.
Och eftersom jag måste befinna mig här idag så fanns det inte så mycket å fundera på.
SÅ, om någon har en snöskyffel och har lust så kan ni ju komma och hjälpa mig skotta så jag kommer ut med bilen runt en sisådär 16 tiden idag. :-P

 

Jag kom på vad som va totalt OFF med min kropp förra veckan. Koffeinabstinens!! :-O

Så förutom nerven som klämmer i nacken och gör förbannat ont så, mår jag hur bra som helst! :-P