Det går lite upp och ner för mig nu, som någon sa.....
Det känns inte som det kommit någon sommar än. Det är fortfarande tidig vår eller höst på något sätt..
Regnet och kylan gör att tröttheten fortsätter. Sjukdommarna upphör inte som dom oftast brukar göra på sommaren. Sommaren är ju dom där få veckorna på året kroppen får en chans att samla energi och bygga upp sig igen för att orka den långa kommande hösten och vintern. Men det liksom bara fortsätter....

Rasmus har halsfluss och förmodligen Agnes med. Feber, ont ihalsen och tungt att andas. Dom senaste nätterna har inte varit att hurra för direkt. Ingen sömn alls och på det är både jag och Peter fortfarande småsjuka själva.
Och uppepå det har allt med pappa bara rasat över mig. Varje förbannade jävla dag lipar jag minst en gång. :-(

Nu har vi iallafall bokat en resa till Turkiet Marmaris den 11-18/9. Och jag hoppas verkligen den blir av. För vi behöver det verkligen :-/ Men vi får se, annars är det inget annat att göra än att bita ihop, bryta ihop och sen komma igen och köra på. Vem har sagt att livet ska vara enkelt liksom....
Sen ska man ju inte klaga heller antar jag, det finns alltid dom som har det mycket värre.
Men, min blogg och då får jag gnälla ur mig hur mycket som helst. Det hjälper att skriva av sig för då behöver jag inte prata om det lika mycket :-) Och gillar man det inte behöver man inte läsa :-P

Sådetså! :-P

Jag önskar så innerligt att få dansat med dig på min bröllopsdag pappa.....



Älskar dig för evigt.......

Just nu är känslan sliten! Sliten så jag vet inte vad...... Ungefär som en bomb slagit ner efter bröllopet.
Allt har kommit efter.... Trött, sliten och småsjuk mest hela tiden. Sover i stort sett ingenting.
Och nu börjar det verkligen kännas att jag inte sover på nätterna. Jag vet faktiskt inte hur jag ska få rätsida på allt. I vilken ände jag ska börja eller HUR jag ska börja. Men jag får väl börja med att sikta in mig på semestern V 28 kanske. Får vi se om det gör susen.

Bilderna från fotografen har iallafall kommit!. Först blev jag lite besviken måste jag erkänna. Men anledningen till att jag blev besviken är inte fotografens fel. Han har tagit underbara bilder. Nä, det är vädrets fel och vårt eget fel. Det var alldeles för mycket kaos just då för att vi skulle kunna ta dom fina bilderna vi ville. Det blev hattigt och impulsivt och som det blev helt enkelt.  Men några hann vi iallafall med :-)
Jag ÄLSKAR den sista bilden. Den är så äkta och i stunden som var. Jag kunde inte sluta le den dagen :-)

Jag är liksom fortfarande uppe i något slags lyckorus känner jag. det går inte en dag utan att jag tänker på bröllopet eller tittar på någon bild :-D Känner mig som världens lyckligaste.

Folk säger grattis på jobbet men undrar över skitvädret vi hade. Ja... det regnade heeeeela dagen.
Och visst, jag kan tycka att det var jättesynd. För det hade ju varit underbart att kunna vara ute i solen och ta kort och skåla mm. Men när vi satt där i lördags. Tillsammans med alla som vi älskar. så HELT och totalt ärligt från hjärtat. Så spelade det ingen som helst roll att det regnade :-) Det var den underbaraste dagen någonsin.

Och jag vill göra om den igen!! Att få känna sig som en prinsessa för en dag. Vilken tjej har inte drömt om det ;-)
Fast all planering och stress innan.... njaaaeeee.

Änen gång. Tack för att ni ville komma och fira vår dag med oss. Och tack så otroligt mycket för alla presenter, blommor och bidrag till vår bröllopsresa. som vi redan börjat fnula på vart det ska bära av :-)

Jag svävar som på moln och önskar jag fick göra om dagen igen. Helst NU!! :-D
Över 1 års planering och väntan och dagen rusade förbi snabbare än någon annan dag. Tur jag har lite filmer att titta på och minnas tillbaka :-)

Mitt i alla lyckliga känslor från bröllopet så finns det sorg oxå. Igår var det precis 2 månader sedan pappa gick.
Och dagen började bra med luftlätta steg och ett stort leende mot jobbet. Och så bara PANG! Som en smäll så blev jag smärtsamt påmind om pappa. Det kommer aldrig med en förvarning.... det bara kommer. Och igår kom det hårt. En ond klump i bröstet och tårar på jobbet. Som fortsatte i störtgrin hemma på kvällen :-/
Stackars Peter.... två dagar efter bröllopet liksom :-/ Men det är såhär det är. Jag är lycklig men sörjer samtidigt.

Jag har inte haft tid att sörja alls på flera veckor nu pga bröllop och jobb upp över huvudet.
Igår gick luften ur mig och allt kom på en gång. Allt jag tryckt tillbaka i flera veckors tid....
Allt som skulle varit den dagen men som inte blev. För att du inte finns längre.... :-(
Jag har så många virvlande känslor inom mig så jag får inte ner dom i ord.
Det känns rent ut sagt skitjobbigt just nu! I en tid jag igentligen enbart ska vara sprudlande glad och lycklig. Så går jag istället med en klump i magen av sorg som om allt börjar om igen....
JAG ORKAR INTE GRÅTA MER!!! 2 månader är ju ingen tid....

Bröllopet var ett av dom många tillfällen du skulle varit med på. Ett moment att gå igenom, att bearbeta...
Att för mamma komma hem till oss för första gången utan pappa....
Det kommer komma många sådana tillfällen och det känns som det kommer bli ett långt år innan det kanske lättar.


Ber om ursäkt för ett jobbigt inlägg. Men det här är mina känslor just idag. Hoppas på en bättre dag imorgon...

Puss

Plötsligt hoppade det upp ett minne i mitt huvud från bröllopsdagen. Om ett tal som lillebror höll till oss.
Minns inte helt och hållet i vilket sammanhang, men ur min mun (som druckit alldeles för mycket vin) hoppade iallafall orden "men det är ju för att du är en bättre person" ut. :-O Och.... så klart menade jag inte exakt så som det hoppade ur. :-/ Vilket kändes VÄÄÄÄLDIGT pinsamt nu såhär i efterhand. ojojoj va jobbigt det känns...
Hoppas verkligen alla förstod att det inte var så jag menade. :-/

To much wine och orden hoppar ur innan hjärnan hinner formulera sig klart.

Min man är såklart den bästa personen jag vet och känner till! <3

Några första bilder från vår helt magiska dag. Jag känner mig otroligt känslosam så fort jag tänker på hela dagen. Jag har massor att bearbeta innan jag kan skriva ner allt jag känner :-) Så håll till godo med lite bilder först :-)


Dukningen skedde dagen innan med hjälp av underbara vänner :-) Och resultatet blev helt perfekt. Ännu bättre dagen efter när blommorna satt i vaserna :-)





Förberedelser på Klasbärsvägen hos tjejerna :-)
















Förberedelserna hemma. Grabbarna hade ett fullsmockat schema med att göra snittar, fixa syréner, laga lunch åt barnen och en massa massa mer. Dom gjorde ett kanonjobb mina fina grabbar :-)









Dagen får aldrig ta slut






På hotellet, trötta men otroligt lyckliga