Ja det är mycket skitinlägg nu. Men jag mår verkligen inte bra alls! Något är rejält off på mig i kroppen. Men vad??!!

Lite magkatarr då och då har man väl haft under åren. När man ätit dåligt eller haft stressiga perioder i livet.

Men det här är ju fanimej löjligt! Det måste ha varit små light känningar jag haft förut. För det här.... Det är överjävligt rent ut sagt. För er som aldrig haft det kan jag säga att det kan liknas vid magsjuka litegrann. Det värker i övre delen av magen så håret reser sig på kroppen. Och man mår illa så man tror man ska kräkas när som helst.

Det som är bra med magsjuka är ju att man åtminstonne oftast mår liiite bättre iallafall en liten stund efter man fått kräkas. Och det går oftast över efter 1 dygn. Men sedu det gör ju inte det här. För det första får jag inte kräkas.... Och allt jävla skit är ihållande hela jävla tiden! :-(
Jag har ätit Omeprazol i över en vecka nu och det verkar inte fungera..... Förmodligen för att jag inte skött mig med kosten. Och igår blev väl droppen för magen. När Peter lagade köttfärssås med bara tomatsås, massa lök, chili och cayennepeppar i. Ingen av oss tänkte på det alls. Min mage totalt exploderade efter det här. Och jag har legat och kvidit sedan igår eftermiddag och hela förbannade natten.

 

Eftersom jag var tvungen att gå till jobbet idag så var det bara å släpa sig upp å börja dagen med ett korvbröd och en omeprazol. Det känns lite bättre idag.... Men det kommer i vågor och jag är alldeles öm i hela magen och ryggen :-(
Var och köpte losec nu istället. Får se om det fungerar bättre.

 

Nu är det iallafall fröken Ekdahl som ändrar sin kost framöver. Ingen alkohol what so ever på ett bra tag. Inget kaffe, ingen lök eller starka kryddor. Inget svårsmält eller surt. Kokt mat, vitt bröd, naturell yoghurt och vatten.

Och framförallt... försöka stressa ner och ta hand om mig själv. Får se hur bra det sistnämnda går.....

 

Ja, ibland behöver man en käftsmäll för å fatta läget!

 

När man förlorar någon man älskar. När en av dom viktigaste människorna i ens liv plötsligt är borta, för alltid....
För alltid.... smaka på det ordet och föreställ dig. Alla minnen man har tillsammans. Det kommer aldrig komma några nya. Aldrig mer.... Jag kommer aldrig mer få höra hans röst. Höra honom kalla mig lilla gumman.

 

Jag hittade ett minne idag. Ett minne från jag var liten som fick mig att le. Jag tror det var vår granne Esbjörns 40 års dag. Jag minns att dom klädde ut honom rejält och hade ordnat en fest borta i herrevadlokalen. Det var mat och dans. Och jag minns att jag fick dansa med min pappa. Det gick sisådär, så jag fick stå på hans fötter resten av dansen. :-)

 

Är det så att när man förlorar någon man älskar, att man aldrig blir densamma igen? Blir man en djupare och allvarligare människa? Någonstans kan jag känna att jag inte är mitt vanliga spralliga leva i nuet och vara glad jämt tjej längre. Är det såhär jag kommer vara nu? Eller är jag något annat utåt kanske....

 

 

 

Äntligen fick jag gå och se den nya och sista Twilight filmen. Igår tog jag och Maria en tjejkväll. Laddade med popcorn och läsk å myste ner oss i biosalongen. Extremt övertaggade och förväntansfulla.

Och vi blev verkligen inte besvikna. Det enda ordet jag kan komma på är MAGISKT!

Hur kan man skriva sådana här böcker?! Hur kan man göra sådana här filmer?! Denna underbara och helg vansinnigt magiska fantasivärld. Som exploderar i allt vad man drömmer om kärlek handlar om.

Tyvärr killar, det är inte så värst mycket sex alls i dessa filmer. Nej det här handlar om sprakande, blixtrande spänning och kärlek.

Det går inte ens att beskriva känslorna man har efter att ha sett en Twilight film. Man känner allt på en och samma gång. Det känns som hjärtat ska explodera. Man blir kär på något konstigt sätt :-) Kär, upprymd, glad och ja... allt!

 

Jag är så förälskad i dessa filmer. Och igår när sista filmen var slut. Kändes det lite tomt.... Inget att se fram emot??!!

 

Så nu är det bara att titta på alla filmerna från början igen då :-) LÄNGTAR tills jag får se sista filmen igen!. Ni som aldrig har sett dom och fördömmer dom innan. SE DOM! Även om man inte blir lika exalterad som jag så har jag aldrig hört någon säga att dom är dåliga :-)

 

 

 

Livskriser hör till livet. Dom gör ont och kan tyckas förbannat onödiga. Men dom hör till livets hårda skola.

Det är bla genom dom vi utvecklas och lär oss vad som är viktigt här i livet. Håll alla du älskar väldigt tätt intill dig. Vara rädd om dom och tala om för dessa människor hur mycket dom betyder för dig. För livet är igentligen väldigt kort. Och helt plötsligt finns dom inte kvar längre. Ingen möjlighet att säga det där du länge velat säga.
Och alla tankar dras till det man borde sagt och gjort istället för att minnas allt som faktiskt sades eller gjordes.

 

Sorg över människor man förlorat eller bitterhet över upplevelser eller vad andra människor gjort mot en.....
Att tappa fotfästet i tillvaron, att såra någon man älskar eller att ha svårt att lita på.... Livet...

 

Jag väljer att lära mig av allt som händer. Jag väljer att försöka bli bättre. Och jag väljer att försöka göra allting rätt denna gång. Vad alla andra runtomkring mig väljer är deras val. Inte något jag kan påverka och heller inget jag ska grubbla över. Allting sker av en anledning och var sak har sin tid.

 

Jag är irriterad. Bara för att jag inte har sovit inatt så kommer det just nu idag att gå ut över alla som förespråkar LCHF och tror att det är lösningen på all världens överviktsproblem.

 

Fröken duktig här (moi) har i ett par veckor nu försökt att dra ner på sockret rejält. Bla genom att äta mycket grönsaker till maten. Ibland vanlig sallad. Men ofta rivna morötter och väldigt ofta broccoli och blomkål. Eftersom det mättar och är nyttigt och även skitgott. Igår bytte jag ut potatisen mot blomkålsris. Jag fick i mig ungefär 4 köttbullar och några tuggor av denna blomkålsris innan jag känner mig tokmätt. Kände redan efter det här att det började mola lite i magen. Men sen åkte jag och tränade och inget mer hände.

 

Förräns inatt. När jag vaknade av ett intensivt illamående. Jag var helt säker på att jag hade fått magsjuka när jag låg där på knä framför toaletten och hulkade med jordens magont. Fyfaaaaan säger jag bara! Ångesten var total!

Efter en halvtimma insåg jag att jag inte kommer att kräkas. Utan kröp tillbaka till sängen och intog fosterställning och försökte sova en stund.

Idag molar det i magen och jag har ett diffust illamående kvar. Jag vågar knappt äta ett skit.... Tänk om det blir lika igen. :-( Tack så förbannat jävla mycket LCHF skit äckel piss diet!!! Nu blir det till å knapra Omeprazol och suga på en potatis hela helgen. TACK!!

 

Och prata eller börja inte ens disskutera hur bra LCHF är igentligen eller hur man SKA göra med mig. Inte idag. För då JÄVLAR!!!!

 

Jag har nog inte så mycket att blogga om nuförtiden. Eller... jag har väl inte haft tid riktigt heller. Och när man kommer hem känns det inte som prio ett när man äntligen får någon timma för sig själv.

Då umgås jag hellre med min äkta hälft eller läser en bra bok :-)

 

Saker att se fram emot:

 

Det är 5 dagar kvar innan jag och Maria ska gå på Twilight Breaking Dawm Part 2. :-D

Det är 9 dagar kvar innan jag och brudarna ska partajja loss på Ladies night på Läkerol Arena :-D

Det är 27 dagar kvar tills Hundraåringen Tolvan festen på jobbet.

Det är 28 dagar kvar tills Rasmus klass ska ha luciafirande

Och så julafton såklart då! Det ser jag faktiskt fram emot. En lugn och skön julafton hemma. Det behöver vi verkligen efter allting som hänt detta året :-)