Vår stora kille
Vår pojk har blitt stor. 7 veckor gammal och växer så det knakar i gossen.
Vikt: 5280 gram
Längd: 59.6 cm
Huvud: 39 cm
Okej då!
Ensam
Kl är 7 och jag har varit vaken sen kl 5 imorse. Då tyckte Theo att det var god morgon. Och själv har jag väl sovit 2 timmar kanske..... Inte så mycket god morgon för mig alltså.
Så nu sitter jag här och pimplar extra starkt kaffe.
Men Peter ska snart få gå upp och jag tänker krypa ner och sova ett par timmar. För idag ska Peter iväg på svensexa hela dagen och natten. Så jag blir ensam med två barn.
Känns lite oroligt måste jag erkänna.... Läggningen med Rasmus ikväll när Theo kanske är skrikig och arg.
Och sen en natt själv med en Theo som vaknar varje timma.
Och det jag verkligen inte har lust med är att ha en hel dag själv med två barn imorgon med......
Kaffe!!
Jag vill säga...
Hopp
Och imorgon ska jag och Theo till amningsmottagningen för att få hjälp.
Och även om det inte funkar... So what! Huvudsaken är att Theo mår bra och är mätt och belåten.
Kass kass och åter kass
Jag är världens sämsta. Jag kan inte ge mitt barn den mat han behöver. :-(
Känslan går inte att beskriva.......
främmande
I torsdags kom Peters lillsyrra Theresa och hennes kille och hälsade på oss och bodde över till fredagen. Tyvärr var lillTheo lite grinig så ingen av dom fick så mycket mystid med honom.
Dom hade med sig sin goa katt Mango. TOKSÖT!! Som jag saknar att ha en katt i huset. Men det får vänta. Om några år kanske? Peter? :-P
Iallafall så försökte vi oss på en promenad ner till havet på fredagen för att visa området lite. Gick väl sisådär... Theo blev galen efter halva vägen så vi fick ruscha hem :-P
Ikväll ska jag iallafall iväg på 30 års fest på kajkanten. Marcus, Fredrik och Olle har slagit ihop sina födelsedagar och firar tillsammans med en brakfest. Jag kan ju bara vara med några timmar men det ska bli jättekul att komma iväg :-)
Fast det kommer kännas mysko att åka iväg utan Theo.... Och jag har en känsla av att jag kommer tänka på honom hela tiden och undra hur det går därhemma. Fast jag vet att Peter kommer fixa det galant :-)
Apropå Peter ja. Han ringde nyss från Furuvik och erkände att han fått soppatorsk och var nu på väg till fots hem för att hämta reservdunken som står i garaget. hehe
Det är alltså inte bara jag som gör tokiga saker ibland. Sådetså! hihi
Puss älskling! ;-)
Nu är det lite tungt faktiskt...
Han väger nu stolta 4854 gram och är ståtliga 58 cm lång. Grabben har alltså växt 2 cm på 1 vecka!! Inte undra på att han är grinig om dagarna ibland. :-P
Tyvärr så är det lite tunga tider nu.Sen ett tag tillbaka så äter Theo varje timma på natten och även på dagen oxå ibland.
Det känns inte som jag gör annat än att amma. På dagarna funkar det ju, det är okej. Men på nätterna.... Jag hinner inte somna om mellan amningarna så vissa nätter är jag vaken flera timmar och sover kanske som mest ett par timmar sammanlagt under natten. Nu börjar det bli riktig slitigt och tårarna är nära på mornarna när jag vaknar och har ont i kroppen av trötthet.
Vi har pratat med barnmorskan ett par gånger och fått lite tips. Ge nappen istället för mat, inte prata och gulla på nätterna och ha mörkt och tyst och visa på att det är natt. Men inget funkar....
Enligt barnmorskan ska han kunna sova 3-6 timmar i sträck nu när han är såhär stor. SAY WHAT!!! jag som max sovit 2 timmar i sträck. En BRA natt!!
Nu har vi blivit desperata eftersom jag inte klarar att inte få sova så länge till. Så nu börjar operation ersättning.
Vi skulle ge ersättning på flaska för att se hur mycket han igentligen åt varje gång. Det skulle ges till kvällen för att vi kanske skulle få sova lite längre oxå. För ersättning ska vara fetare och dom klarar sig längre på det.
Jag ammade honom sista gången kl 23 och då sov han fram till 1.30. Åt och somnade om för att sedan vakna 2.30 igen. Jag såg en natt av ammande varje timma framför mig och fick ångest.
Peter gick ner och värmde en flaska ersättning och matade honom. Gick väl sisådär... han sov bara drygt 2 timmar på det. *suck* Och efter dom två timmarna åt han varje timma igen fram till 7.30 när han vaknade för dagen. Bara å kvickna till å hinka några koppar kaffe för att klara dagen.
Eftersom jag verkligen verkligen vill amma honom och inte börja ge en massa ersättning så provar vi något annat nu istället. Nu ammade jag honom först så länge han ville. Tills han började streta och skrika som han brukar göra....
Sen gav vi honom ca 30 ml ersättning efteråt. Då blev han mätt och belåten och slocknade skönt i soffan här :-)
Det skär i hjärtat att inte kunna ge honom mat så han klarar sig..... Men jag orkar heller inte med att inte få sova alls på nätterna. Så vad ska man göra.... Vi får prova oss fram och se hur det funkar.
Nu vaknar vårt lilla hjärta. Å han är så underbart vacker! Han ler åt oss varje dag nu :-) Ska försöka fånga ett leende på ett kort så ni får se :-)
Vad ska han heta?
Förslag 1: Theo Lauwrens Frisk Ekdahl
Förslag 2: Theo Peter Frisk Ekdahl
Förslag 3: Theo Peter Lauwrens Ekdahl
Help!
Vi väntar och ser...
Han borde vara stor som han äter...
Nu har det varit några intensiva och väldigt jobbiga nätter. Han äter varje timma och jag hinner inte alls somna om mellan amningarna. Eftersom man aldrig vet hur länge han sover på dagarna så är det svårt att få ro att vila då oxå.
Och igår kväll ammade han så intensivt på mig så jag blev helt totalt slut. Till slut efter mycket om och men så somnade han äntligen vid 18.30 och jag tog med honom upp i sovrummet för att få chansen att sova lite jag med. MEN! Vad händer om inte HAN VAKNAR! jag ger honom bröstet och han somnar om. MEN vaknar 15 minuter senare igen. När kl är 19 har jag alltså ammat honom 2 ggr redan. Nu är jag gråtfärdig och ber Peter att ta honom så jag får sova en stund. För vid det här laget är jag så trött så jag bara vill gråta. Jag hör hur Theo gråter och skriker därnere och där ligger jag med gråten i halsen. Trött och eländig men funderar ändå på om han kanske ändå är hungrig. Och här ligger jag.... :-(
Jag måste ha slocknat trots skriken för jag vaknar en timma senare och det är helt tyst överallt.
Ångestkänslorna kommer över mig som en våg. Jag somnade ifrån min skrikande son!!! Han kanske var hungrig! Han är inte här hos mig! Jag är en dålig mamma!!! PANIK!!! Jag kastar mig upp och springer nästan ner. Jag ser mamma sitter på trappen och hon säger att "lilla gumman, ska inte du sova lite till. Theo sover fortfarande". Jag svarar henne inte utan springer runt i huset och letar efter Theo, men hittar honom inte nånstans. Smått panikslagen. Jag springer ut till bron där mamma och pappa sitter och frågar vart Theo är!? Men han sitter ju här säger mamma. Då ser jag, han ligger och sover i Peters knä i stolen lite längre in. Jag såg dom inte från början. Och så sätter jag mig ner och försöker lugna ner mig. Men känner fortfarande ångestkänslorna.
Efter en stund så vaknade han och jag tog honom genast till mig och ammade honom. Smekte honom över håret och sa förlåt för att jag hade lämnat honom. Usch... jobbiga ångestkänslor. Fast jag ju VET att Peter är världens bästa pappa och sköter det där hur bra som helst.
Jag börjar fundera på om min mjölk inte är tillräckligt tjock på kvällarn och nätterna för att han ska bli mätt. Har funderingar över att ge lite ersättning efter amning till natten och se.
Men, vi väntar och ser att tag till hur det fungerar. Nu har jag ju kämpat en månad så nog kan jag kämpa lite till :-)
Passar på
Ännu en jobbig natt utan igentligen någon sömn alls kan man säga. Det blir korta svängar på 40 minuter här och där när man ligger i nån slags dvala men ingen riktig sömn. Så senaste veckan har jag vaknat med huvudvärk varje morgon. Inge vidare..... Men man börjar komma in i det nu. Kaffebryggaren är det första man kastar sig på när man kliver upp på morgonen. hehe
Har inte gjort så mycket alls sen Theo kom igentligen. Dom första veckorna sitter man mest fast och ammar. Det är svårt att ta sig iväg någonstans eftersom han varken gillar att åka bil eller att ligga i vagnen.
Men nu har vi kommit på att babybjörnen funkar rätt bra. :-) Hoppas det fortsätter så :-)
Så tyvärr har jag inget skoj direkt att blogga om....
Helgen har varit lugn. Peter var ut med jobbet i fredags. Och jag trodde ju såklart han skulle komma inramlandes dyngrak vid 4 taget på morgonen samt ligga och vara bakis dagen efter.
OJ va fel man kan ha. Han kom hem 1.30 och var inte alls farligt onykter. Sa att han hade saknat oss hela kvällen, pussade på oss och såg ut som en liten ledsen hund när jag sa att han inte fick sova med oss i sängen pga risken att rulla över Theo. Så han blev förvisad in i Rasmus sovrum för natten. Vid 5 taget på morgonen gjorde han ett försök till och kom med kudden i handen och pussade på oss. Såg ut som en liten hund med bedjande ögon. hihi
Men han fick sova i Rasmus rum. Vid 7.30 på morgonen började Theo bli arg och less på att ligga i sängen så då kom Peter in och tog honom så jag fick sova vidare :-) WOW vilken underbar karl man har :-)
Lördagen åkte vi till Valbo en sväng. Theo sov i babybjörnen hela 2 timmar vi strosade omkring där. Samt 1 timma till efter vi kom hem så mamma och pappa fick vila en stund.
Även söndag morgon tog Peter Theo direkt på morgonen så att jag fick sova ut :-) Underbar!! :-)
Sen vid lunch kom Peters pappa, Carina, Sofi och Johan och hälsade på för att gratta Peter. Han fick en gårdspump som han tittat på och suktat efter länge. :-)
Och av mig fick han en spikmatta som han oxå suktat efter ett tag :-) Sen käkade vi tårta och grillade. Mys! :-)
Idag måndag. Inge vidare natt, men man börjar vänja sig nu som sagt. Har badat Theo och han har sovit mest hela dagen.
Idag kommer min stora kille till oss. Ska bli så mysigt. På onsdag drar jag, Rasmus och Theo iväg hem till mormor och morfar för att mysa lite där ett par dagar. Peter blir kvar hemma och jobbar dom sista dagarna innan semestern. Så vi kommer hem igen på fredag. Sen får vi se vad som händer under semestern. Men det ska bli skönt att ha Peter hemma nu igen. :-)
GRATTIS MIN ÄLSKLING PÅ 36 ÅRS DAGEN!!! ÄLSKAR DIG MIN KÄRLEK!
Kärlek
Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!
Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.
Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.
En alldeles egen stil
Jag gick upp och duschade och passade på att äta frukost medan han sov. När jag kom upp för att titta till honom så låg han såhär
När jag tittade in sträckte han lite på sig, putade med rumpan och släppte en liten tutare. hehe
Ja han är för go vår lilla gosse :-)
Idag har jag nog fått det första leendet iallafall. Det var inte heeelt klockrent men helt klart ett leende. Jag fick fjäska bra länge och säga HÄÄÄÄÄÄÄÄJJJJJJJ med min sockersötaste röst. Men det kom! och SOM man smälter :-)
Lillkillen växer så det knakar
BVC besök idag och herregud vad han växer. Och här har jag gått smått i tårar ibland i tron att jag inte haft mjölk åt honom så det räcker. Eftersom han äter i stort sett hela dagarna ibland och aldrig verkar bli nöjd.
Men ack va fel jag hade! :-D
För en vecka sedan vägde han 3996 gram. Idag vägde han 4306 gram!! Viktkurvan pekade rakt uppåt och han hade nästan gått upp lite mycket tyckte barnmorskan. Glädje!!!! :-D
För en vecka sedan var Theo 53 cm lång. Idag var han 55 cm lång! Min stora kille :-) Även längdkurvan pekade rakt uppåt.
Första gången vi mätte honom var han 56 cm lång. Men barnmorskan tyckte det var ett väldigt stort kliv från förra veckan. Så vi mätte honom igen och fick 56.5 cm!! Näe.... sa BM. Vi provar en annan mätgrej istället. Och där fick vi 55 cm. Så vi tog det kortaste :-D hihi Kanske blir en lång kille det här med precis som Rasmus :-)
Förövrigt känner jag mig jättepigg. Och längtar supermycket efter att få börja träna. Det känns som jag skulle kunna ge mig ut på en löprunda redan nu. Men tyvärr får man inte träna förrän 6-8 veckor efter förlossningen. Men jag kanske ger mig ut lite tidigare :-D
Vårt lilla guldhjärta
