Sorgens olika faser
Trots det unika i varje sorgearbete finns också mer eller mindre tydliga faser som avlöser varandra. Snarare än distinkta, i tiden klart avgränsade områden, ska de förstås som inre processer som ibland tar två steg framåt och ett steg tillbaka.
I chockfasen misstror vi informationen vi får eller det våra sinnen registrerar. Vi stänger av. ”Det här händer inte mig!” Vi befinner oss i en bubbla dit inga starka känslor når. Psyket skyddar sig, avvaktar och rustar sig inför smärtan som kommer. Den här fasen varar en kort stund i upp till några dagar. Endast under mycket otrygga förhållanden är den längre än så.
Reaktionsfasen kommer sedan med starka humörsvängningar: ledsenhet, tårar och ilska kan blandas med känslor av tomhet och apati. Ett ungefärligt riktmärke på hur länge reaktionsfasen varar är en månad, men stora skillnader inom det tidsspannet kan förekomma.
Så småningom kommer vi till fasen där vi börjar bearbeta. Vi tar in vad som hänt, vi accepterar det gradvis och sörjer det. Vi är fortfarande ledsna, arga och frustrerade men inte på samma intensiva och dramatiska sätt som tidigare.
Tröttheten, uppgivenheten och oron inför hur framtiden ska gestalta sig kan i den här fasen vara stor. Vi upplever en svidande, tung och plågsam ledsenhet och saknad efter den vi förlorat. Den här delen av sorgearbetet tar ungefär från några månader upp till ett år.
Sista fasen är nyorientering då vi börjar blicka framåt igen. Vi har bearbetat så pass mycket att vi kan gå vidare och vi tänker mer sällan på vår förlust. Man börjar överlag se en ljusare framtid och sig själv i den framtiden.
Man pratar ofta om ett sorgeår, det vill säga att vi behöver ett år på oss att bearbeta en större förlust, men många skulle säga att det tar längre tid än så. Det första året är mest smärtsamt då till exempel födelsedagar, högtider och bröllopsdag ska passera och man för första gången ska fira dessa utan den man sörjer.
Åren som följer på det första blir gradvis lättare men det kommer fortfarande stunder då sorgen och saknaden blir mer intensiv.
De faser som beskrivits ovan är jobbiga men helt normala. Om man dock efter en tid fortfarande upplever att inget kan glädja en och att man har blivit passiv och alltför grubblande kan det vara tecken på en depression och man ska då söka hjälp för denna.
Råd till sörjande
Sörjande beskriver sig ofta som ”urvridna disktrasor”. När vi sörjer behöver vi mer sömn än vanligt, regelbundna matvanor, pauser i arbete och egen tid att reflektera och känna. Man kan behöva dra ner på åtaganden och krav i både yrkes- och privatliv. Som sörjande blir man mer stresskänslig och har svårare att organisera och planera.
Sorgen och känslorna som följer med den är den broms vi behöver för att kunna hantera smärtan, ledsenheten och det tomrum som den/det vi sörjer lämnat efter sig.
Låt sorgen ta sin tid samtidigt som du fortsätter med dina vardagsrutiner. Acceptera att du är tröttare än vanligt, vila då du känner att du behöver och inse att ditt tempo och din kapacitet inte kommer vara vad de brukar ett tag framöver. Var ensam när du känner att du behöver det men sök dig också till andras sällskap ibland.
Ha inga krav på att vara som vanligt utan tillåt dig att vara mer nedtonad om det är vad som känns rätt för dig, andra kommer att förstå. Skriv gärna ner dina tankar i en dagbok, läs en bok om sorg och anförtro dig till en god vän.
Råd till vänner/anhöriga
Att möta sörjande kan vara tungt och påfrestande, ofta därför att anhöriga, vänner och kollegor känner höga krav på att säga och göra rätt saker. Den andres sorg kan också väcka egna känslor som man inte tror sig kunna hantera. Tyvärr leder de här rädslorna ibland till tystnad och undvikanden, tvärtemot vad den sörjande behöver.
Goda råd då man träffar och pratar med en människa i sorg är att inte försöka bagatellisera förlusten, vilja förminska eller ta bort den andres smärta eller börja prata om egna, tidigare kriser. Viktigt är istället att orka lyssna en stund, bara vara tillsammans, hjälpa till med praktiska ting som matlagning, betala räkningar eller köra en tvättmaskin.
Enkla fraser som ”Jag beklagar sorgen” eller ”Jag hörde vad som hänt och blev så ledsen för din skull” är inte alls klyschor utan snarare bra och stöttande ord som visar att man är informerad om vad som hänt och är beredd att prata en stund ifall den sörjande vill det.
HUSVAGNSÄGARE!!!
Vad har hänt?
Tröttsamma inlägg....
Jag vill ha semester!
Tröttheten har tagit över...
Det går lite upp och ner för mig nu, som någon sa.....
Det känns inte som det kommit någon sommar än. Det är fortfarande tidig vår eller höst på något sätt..
Regnet och kylan gör att tröttheten fortsätter. Sjukdommarna upphör inte som dom oftast brukar göra på sommaren. Sommaren är ju dom där få veckorna på året kroppen får en chans att samla energi och bygga upp sig igen för att orka den långa kommande hösten och vintern. Men det liksom bara fortsätter....
Rasmus har halsfluss och förmodligen Agnes med. Feber, ont ihalsen och tungt att andas. Dom senaste nätterna har inte varit att hurra för direkt. Ingen sömn alls och på det är både jag och Peter fortfarande småsjuka själva.
Och uppepå det har allt med pappa bara rasat över mig. Varje förbannade jävla dag lipar jag minst en gång. :-(
Nu har vi iallafall bokat en resa till Turkiet Marmaris den 11-18/9. Och jag hoppas verkligen den blir av. För vi behöver det verkligen :-/ Men vi får se, annars är det inget annat att göra än att bita ihop, bryta ihop och sen komma igen och köra på. Vem har sagt att livet ska vara enkelt liksom....
Sen ska man ju inte klaga heller antar jag, det finns alltid dom som har det mycket värre.
Men, min blogg och då får jag gnälla ur mig hur mycket som helst. Det hjälper att skriva av sig för då behöver jag inte prata om det lika mycket :-) Och gillar man det inte behöver man inte läsa :-P
Sådetså! :-P
Dance with my father again.....
Jag önskar så innerligt att få dansat med dig på min bröllopsdag pappa.....
Älskar dig för evigt.......
Underbara sol!
Helgen har varit så underbart skönt och bara en massa mys med familjen. Eftersom våra barn älskar att vara ute så har vi varit ute från morgon till kväll varje dag :-)
Fredagen började med ett glas rosé och grillning. Livet är gött!!
Lördagsmys. Ute såklart!
Söndag och Mors dag. Blev väckt med massa kramar och presenter från barnen :-)
Furuvik såklart
Och sen hem å grilla :-D
En MYCKET välbehövlig skön helg. Som uppladdning inför nästa :-)
Har även hunnit prova klänningen en sista gång och gå in skorna lite. :-)
Måste visa den underbara presenten jag fick av min älskling oxå. Han hade tydligen gjort den på sin svensexa hos en silversmed :-)
Vet inte riktigt.....
Vet inte riktigt vad jag ska blogga om nuförtiden. Bröllop, ja. Fast kan tänka att det blir tjatigt att läsa om. För dom få som läser då alltså... :-)
Finns inte så mycket att skriva om det heller nu. Vill inte avslöja för mycket utan det får bli en överasskning hur allt ser ut och sådär :-)
Magen strular fortfarande för mig. -3 kg och väldigt svårt att äta sedan pappa gick bort. Inte så konstigt tror jag om man tar en närmre titt på allt som händer i mitt liv just nu heller. Bröllopet är bara en liten liten bit av allt. Och dessutom en av dom sakerna som är roliga och som man ska fokusera på just nu för att må bra.
Jag vill inte lägga ut hela mitt liv just nu. Kanske jag berättar någon gång. När jag har mer kött på benen....
Men inte just nu. Det är mycket bara.
Ibland sitter gråten i halsen redan på morgonen. Och jag känner själv att jag har oerhörda problem att fokusera på jobbet just nu. Jag vet att jag borde och att jag måste. Det bara går inte så bra......
Jag hoppas att saker och ting kommer lätta upp snart. Och jag hoppas att jag och mamma får träffa en viss person snart. Kanske det kan lugna hjärtat lite. Hoppas....
Trots allt så står jag här med fötterna på jorden. Lite närmre än vanligt kanske... Men jag står här. :-)
Och jag är lyckligt lottad med världens bästa vänner och familj. Älskar er alla, det ska ni veta.