Idag har det gått precis 3 år och 5 dagar sedan jag kände ditt sista andetag under min hand.

Just idag och just nu slog det mig hårt i hjärtat vad mycket jag önskar du var här nu. Det finns så otroligt mycket jag vill berätta för dig. Det har hänt så mycket dom här 3 åren. Hela vår familj, allting förändrades. Inget är som det varit, på något sätt alls. Vi blev inte starkare och mer sammansvetsade som jag alltid trott om vår familj. Det blev precis tvärtom. Man tror att man känner folk.... Men det kan jag tala om att det gör man aldrig. Inte ens sin egen familj. Fast jag tror innerst inne inte att du missat en sekund av dom här åren som varit.....

 

Jag minns knappt det första året utan dig. Hur jag gjort för att komma framåt. Hur jag bearbetat sorgen. Jag vet faktiskt inte.... Jag kan inte säga än idag hur det gått till. Men på något sätt har dom jobbiga dagarna blivit glesare och glesare. Och jag kan faktiskt känna ren och skär lycka ibland nu.

Jag känner inte skuldkänslor för att jag börjar resa mig och känna mig glad och lycklig igen. Det vill jag verkligen inte göra. Och jag är säker på att du inte heller velat att jag ska känna så.

 

Det är olika minnen som bara dyker upp när dom här jobbiga stunderna kommer. Oftare och oftare kommer det faktiskt roliga minnen nu som gör att vi skrattar ihop både jag och mamma. Det är skönt.

Men ibland kommer det andra saker. Enkla saker... Bilder av när du sitter där vid köksbordet hemma i vårt gamla hus. Eller minnen av oss alla syskon samlade och spelar kort och skrattar tillsammans.
Eller när jag var liten och fick följa med dig i din lastbil. Jag hade en alldeles egen liten stol precis bredvid dig pappa.

Eller som idag. När jag bara kände.... Gud vad jag önskar att jag fick sätta mig ner bredvid dig och bara prata. Jag skulle ge vad som helst bara att få höra din röst. Just idag, bara en enda gång.

 

Dom här dagarna är jobbiga. Men jag behöver dom. Dom hjälper mig framåt. Jag gråter, jag sörjer, saknar och älskar. Sen vaknar jag till en ny dag. Och jag känner mig tacksam för allt jag hade med dig. Att jag har så mycket fina minnen. Och allt du lärde och gav mig. Du har varit med och format mig till den personen jag är idag. Och jag är faktiskt stolt över den människa jag blivit. Tack vare dig och mamma.

 

 

Tack för att jag fick ha just dig som min pappa.  Världens bästa pappa.

 

Tills vi ses igen.....