Jahapp då kan jag sålla mig till dom som haft influensan då. Inte för att jag är stolt över det på någe vis.
Jag har nog aldrig riktigt fattat hur sjuk man blir av det förut bara. Meeeeen nu vet ja.

 

Rasmus åkte ju på det först. Hög feber i 5 dagar. Ont i kroppen, hostig och förkyld, men hyffsat pigg ändå måste jag säga. Så pass att jag inte misstänkte influensan. Men veckan efter rök ju Agnes oxå i samma sak.
Tisdagen den 26 februari hämtade jag hem en febrig Agnes från dagis. Och på torsdagen dök även jag själv.
Så jag och Agnes var hemma och va tokfebriga tillsammans. Och värst av allt blev jag över helgen, medan Agnes piggnade på sig.
Så på måndagen gick Agnes till dagis och jag jobbade. Och på natten fick hon feber igen.... suck. Så tisdagen blev det vab IGEN. Det har nu alltså gått en vecka.

 

Eftersom jag själv var vissterligen feberfri, men otroligt hostig och hade problem att andas så gick jag till läkaren. Men såklart blev jag hemskickat utan någon som helst hjälp what so ever......

Så, jag packade mina saker och drog till Wien onsdag morgon. Mötte upp Hasse vid tåget och vi hann så gott som bara sätta oss ner så hostade jag sönder ryggen. En rejäl jäkla sträckning så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det var som nån högg en kniv i ryggen hur jag än bar mig åt. Stod, satt, låg eller gick... vad som helst. Höll på att få panik rent ut sagt. Med Hasses hjälp å bära väskor tog vi oss iallafall upp på terminal 5 på arlanda och kunde handla voltaren på apoteket. Vänta ett tag tills det värsta släppt. Och sen vanka iväg och checka in väskorna.

Jag kan ju känna såhär, att bara det här med ryggen va ju ett ganska solkart tecken att jag skulle stanna hemma. Kunde knappt varit tydligare, som en fet smäll i ansiktet liksom. Sen kom nästa grej. Resebolaget vi har hade bokat nå jäkla budgetbiljetter som innebar att vi var tvugna och betala för bagaget oxå på plats!!! Så där hade vi stått i kö till incheckningen. Och så var det bara å vända och gå till nästa kassa och betala 30 euro per väska!! Och sen tillbaka och checka in igen.
Jag lovar, jag tänkte MÅNGA gånger på å rycka väskan och skita i alltihopa. Men av någon underlig anledning så gjorde jag det ju inte.

Tyvärr!!

 

För väl på planet uppe i luften small det till och febern kom tillbaka med råge. Minns knappt flygresan. Och knappt promenaden till taxin eller taxiresan heller för den delen. men på något underligt sätt lyckades jag ta mig till hotellet för att dundra i säng. Och sen låg jag däckad resten av den dagen och natten.

 

Tack å lov vaknade jag något piggare på torsdag morgon så jag kunde gå och ordna lite medicin. Samt hämta ut materialet borta på kongressen.
Men sen kan man väl säga att man inte varit på top under hela resan direkt. Inte har det blivit något göra Wien inte. Utan jag har varit på kongressen som jag skulle. Men sen har jag ramlat i säng och sovit flera timmar efteråt. Gått ut och ätit på kvällen och sen ramlat i säng igen. Typ så har resan sett ut...... Inge vidare med andra ord. Men men, man kan inte va på topp jämt antar jag!

 

Nu är det iallafall fruktansvärt skönt att vara hemma igen!