Jag måste gjort nått överjävligt för å förtjäna det här. Efter en månad är man så djupt nedgången så man kan bara tänka i banorna "vad kommer härnäst". Vilket inte är likt mig nuförtiden.... Men ibland tryter hoppet.

 

För ganska precis en månad sedan blev jag rejält sjuk i influensan. Feber i fem och hosta i fem dagar. Två dagar feberfri och sen kom febern som en käftsmäll igen. Och på det rejäla andnings svårigheter och en sönderhostad rygg som gjorde att jag inte kunde stå på benen på två dagar. Plus att hostan bara fortsatte. Ett besök på hälsocentralen som resulterade i hemgång utan någon som helst hjälp. 
Ungefär tre veckor tog det innan jag kände att det började gå åt rätt väg. Fortfarande rejäl hosta men rätt så pigg allmänt ändå.

Tills förra veckan när plötsligt andnings problemen kom igen och hostan ökade på. Det rasslade och pep i lungorna när jag andades. Ett besök till fabror doktorn igen då som skickade mig till lungröntgen där det konstaterades att det inte fanns något vätska i lungorna. Men varför piper och rasslar det i vänstra lungan då? Och varför har jag jättesvårt att andas? Läkaren erbjöd molipect eller cocillana. Desperat tackade jag JA till Cocillana i hopp om att läkaren visste vad han gjorde. Detta var i måndags och då hade jag suttit upp och "sovit" hela helgen.

 

Natten till tisdagen kände jag hur jag hostade sönder något. Förmodligen nån muskel. Ont gjorde det, som fasen. Men det gick å existera iallafall. Gjorde lite ont när jag hostade eller tog djupa andetag. Men nu såhär i efterhand inte så värst farligt. :-/
Det värsta var tyvärr att andings svårigheterna blev ännu värre pga smärtan under vänstra bröstet. Så pass att jag nästan hade panik i onsdags kväll. Ringde 1177 och hamnade i Uppsala där jag blev uppläxad för att ta för mycket alvedon och ipren eftersom det kan minsan ge leverskador!  Efter att ha berättat hela historien blev jag TILL SLUT skickad till Gävles 1177 istället. :-O Jaha liksom......
Väl i den luren fick jag köra samma historia igen. Och nästan gråta för att ens få en tid till jouren. Fick ändå en tid kl 21:20 på kvällen. Väl därinne och 3 timmar senare klev jag ut som en ny människa. Skakig, men glad! Jag fick inhalera ventoline som gjorde att jag andades bättre än jag gör i vanliga fall till och med. Och så pulmicort och bricanyl utskrivet som jag ska ta i två veckor mot luftrörskatarr.
Väl hemma tog jag lite cocillana och så bums i säng. Och som jag SOV!! :-) Visst vaknade jag och hostade lite men sov bättre än jag gjort på en hel månad. Vaknade glad och med hopp dagen efter. Nu kommer detta att ordna sig :-)

 

Tills några timmar senare när jag satt i soffan och hostade när jag hörde och kände hur något knäppte till under vänstra bröstet. AJ SOM FAAAAAAAN!!! Det HÄR kan man kalla smärta :-(
Kunde inte ligga, inte sitta och inte stå. Inte stå upprätt. Och knappt andas normalt utan extrem smärta. Jag är 98% säker på att jag hostat en spricka i ett revben. En muskelbristning i all ära... men det här är något annat.
POFF så försvann hoppet.

 

Inatt har jag fått sätta mig upp varje gång jag behöver hosta. Luta mig framåt och hålla hårt emot revbenen för att ens klara att hosta. EXTREM smärta och ångest varje gång. Vid 4 inatt hade jag så ont i revbenet att jag inte kunde andas normalt. Då gick jag på dom starkare värktabletterna och på det bricanyl. Vilket gjorde att jag kunde sova 2 timmar iallafall. Skönt!

Tyvärr känner jag mig inte direkt glad just nu.... Jag brukar ha hoppet uppe. Och såklart ordnar sig det här med precis som allt annat. Men just nu oroar jag mig bara för vad fasen som kommer härnäst.... Man undrar ju
Állt känns som ett stort skämt bara nästan... Hur fasen kan det ens bli såhär många grejer i rad på en och samma månad! Och pga revbenet är det ju inte över än på ett par veckor iallafall. Först lär jag väl bli av med hostan innan revbenet kan börja läka... Och det lär ju dröja....

 

Total ångest!!! Skit piss och förbannat SKIIIIIT bara. :-(

 

//Invalido.....