Sen Agnes fick eget rum för ett par månader sedan så tror jag ingen sovit en hel natt förutom Rasmus.
Till och med Theo har börjat leva om igen. Han som har sovit så bra så länge. Vi som tyckte vi var nästan bortskämda ett tag i somras. Theo sov ju hela nätterna och Agnes vaknade bara ett par gånger.

Men nu.... Är det inte Peter som är uppe och springer till Theo ett par gånger per natt så är det jag. Och ibland springer vi båda två om varandra hela natten. Ofta ofta vaknar dom redan kl 4-4.30 och somnar inte om förrän det är dags att kliva upp kl 6. Och det värsta av allt är ju att en sån här gång spelar det ju ingen roll om man går och lägger sig tidigare. Vi får ju ändå inte sova på natten heller.

 

Jag kan inte använda något annat ord än ren tortyr när det gäller sömnlöshet. Speciellt när den ena ska upp och sitta och köra bil till Borlänge varje dag. Det känns verkligen inte bra alls att ha honom på vägarna när han är så trött. Jag är orolig varje morgon och varje eftermiddag är han ska hem. Vinter och halt är det oxå. Om något händer.......  Det klarar jag inte.....
Själv har jag stora problem att koncentrera mig på jobbet. Oftast klarar jag det hyfsat. Men ibland, som i tisdags. Då dök jag totalt. Jag orkade inte vara bland folk kändes det som. Satt bara och hängde och orkade inte svara på tilltal. Så fort jag satt ner var jag orolig att jag skulle somna. Men jag orkade inte stå heller.... Jag hade en konstig panik i hela kroppen.

 

Det värsta är att det inte bara är barnen som ställer till min sömnlöshet. Det är mitt eget fel oxå. Mina ångestattacker mitt i nätterna har börjat igen. Dom håller på ungefär varje kvart från att jag går och lägger mig och framåt i ca 2 timmar har jag kommit fram till nu. Jag kastar mig alltså upp i full panik och kan inte andas och är livrädd. Det tar några minuter å lugna ner mig å somna igen. Å så håller det alltså på. Varje kvart i ca 2 timmar....... :-/ När dom lugnar sig och jag äntligen får somna. Då börjar barnen.......

 

Folk tror att det bara är att sova. Lägg dig på dagen och sov! Bla bla bla..... Men ett par timmar en dag hjälper inte!! När man är så här djupt ner i skiten i sömnlöshet gör det nästan bara saken värre! Man blir ÄNNU tröttare.
När Theo äntligen började sova efter 1,5 år. Då var jag så sjukligt fruktansvärt trött i säkert tre månader. Trots att jag fick sova nästan hela nätterna. Kroppen tar tid på sig att vänja sig vid att få sova oxå. Precis som den måste vänja sig att inte få sova.

 

Det är fanimej tortyr det här! Och det värsta av allt är att det inte går att göra något åt det. Det finns ingen lösning. Ingenting. Vilket skapar ännu mer panik... och ångest.

 

Undrar ni vad jag pratar om. Så tänk er själva hur trötta ni är efter EN natts sömnlöshet. Och så kastar ni in några månader till på det i rad.  Prova det och se hur ni funkar i vardagen.

 

Nu ska jag ta min 38 graders febriga kropp och stoppa i mig lite kaffe och försöka jobba.......