Min mamma och pappa är dom starkaste och bästa människorna som finns i hela världen enligt mig.
Dom har hållt ihop i närmare 50 år snart. I vått och torrt och ur och skur. Dom har åstadkommit 4 barn som har testat dom igenom allt man kan tänkas utstå som människa. Oro, sorg, ilska, glädje, lycka... you name it.
Så länge jag kan minnas har dom alltid ALLTID funnits där. Även om dom varit långt borta geografiskt så känns dom alltid nära mig ändå. Vet ni varför? Jo, för dom bryr sig. Dom har alltid brytt sig och kommer alltid bry sig.
För i deras ögon blir vi aldrig vuxna på riktigt. Vi är alltid deras små barn. Oron som aldrig minskar eller försvinner. Känslan av att vilja hjälpa och finnas till hands. Och den tunga känslan av hjälplöshet när det mest värdefulla dom har genomgår sorg, har det svårt eller är sjuka.
Min mamma och pappa har ägnat sina liv åt att se till att vi har det så bra som man bara kan ha. Dom har offrat sig själva för vår skull. Dom har skjutsat till oändligt antal träningspass, varit med och bakat till skolans skoldanser, suttit och tittat på alla våra idrottsmatcher, hjälpt med läxor, fått ta en massa skit när vi genomgått tonåren men ändå älskat oss lika mycket, kramat och tröstat oss när vi varit ledsna eller nere.

Nu är vi vuxna och alla har egna barn. Och ni, älskade mamma och pappa. Ni är minst lika närvarande nu som då. Fast ni bor 2 timmar bort så finns ni alltid nära. Känslan av att veta att ni älskar och bryr er. Att ni erbjuder er hjälp och alltid kommit när vi bett om den. Att ni alltid står med varma öppna armar när vi kommer och hälsar på. Känslan av att VETA att ni älskar våra barn precis lika mycket som ni älskar oss.


Jag älskar mina barn mer än mitt eget liv. Och det finns inget jag inte skulle göra för dom. Jag önskar verkligen att jag blir en lika bra mamma/mormor/farmor som min mamma är. En som är närvarande och finns där 100% genom hela deras liv. Allt som händer och vad som än händer ska jag stå vid deras sida. För jag har kärlek så det räcker åt oss alla!


Man slutar aldrig vara förälder/far eller morförälder. Och jag kommer ALDRIG förstå dom som väljer att göra det.....