Lika bra att erkänna. Jag har gjort min första rejäla praktvurpa på kanske 10 år. Kan inte minnas när jag sist halkade på is och ramlade. Halkat ja! Men jag har lyckats parera varje gång och stått kvar på fötterna.

Men idag gick det tydligen inte längre. Knöggligt och isigt täck med lite fin snö. Och precis där skulle jag gå, tydligen...... Det kändes som jag stod och sprang på stället ett bra tag innan jag till slut insåg att det inte fanns något fäste åt nått håll. Och for framåt med fötterna och liksom låg en stund i luften innan jag till slut damp på rumpan. Rätt hård smäll. Men jag klarade svanskotan iallafall tack å lov. Och en sån här gång får man vara tacksam att man har gott om hull på stället som dämpar smällen :-P 
Men jag roade säkert någon idag iallafall :-D

Japp! Jag bjuder på den fadäsen ;-)