Idag har varit en lång dag. En lång och så otroligt tung....  Lämnade barnen som vanligt på dagis och åkte sedan raka vägen till Kolbäck. Träffade mäklaren kl 11 eftersom huset måste säljas.
Kl 13 tog vi ett sista farväl av pappa med öppen kista i kapellet utanför kolbäcks kyrka.
Jag har funderat i flera dagar om jag verkligen vill se honom igen, liggandes där.... Min första reaktion när jag klev innanför dörren och såg honom på håll var att bryta ihop och springa ut därifrån. Gråta en stund för att sedan samla ihop mig och gå in igen.
Det var otroligt jobbigt att se honom igen. Dels för att återigen riva upp allting och se honom död igen. Och dels för att .... det såg inte riktigt ut som pappa längre. Och jag kunde känna att han inte var där längre. Det var bara hans iskalla skal som låg där.....
Men jag är ändå glad att jag gjorde det. För jag fick chansen att säga allt jag ville och ta ett ordentligt farväl.
Sista gången jag fick se min pappa....  Ingen som inte varit med om såda här sorg kan förstå. Jag kunde knappt själv förstå på riktigt förrän nyligen....

Kl 16 kom prästen för att gå igenom allt till begravningen nästa vecka. Vilken präst, vilken underbar präst! Hon fick oss alla att både gråta och skratta och prata inifrån hjärtat om pappa. Hon lyssnade och svarade och fungerade som en stor tröst och stöd till oss alla. Jag är säker på att pappas begravning kommer bli vacker.

Kl 20:15 landade jag hemma i Ytterharnäs igen. Huvudvärk hela dagen som vägrar ge med sig. Svullna ögon efter en hel dag av gråt. Ont i hjärtat.... Jag är sliten minst sagt. Och tänker på mina syskon och min älskade mamma. Mamma som förlorat halva sig själv......
Som prästen så vackert sa " När man har älskat så starkt och länge, så måste det oxå komma sorg. Men tänk vilken tur att man har fått älska"