Efter att både jag och Peter sovit totalt KASST hela natten. Så gjorde vi morgon kl 5 när klockan ringde. Vi hann göra oss lite iordning innan Theo vaknade strax före 5.30. Då var det dags att försöka sätta på honom EMBLA plåstrena som skulle bedöva huden på handen och i armvecken.
Gick över förväntan bra faktiskt! Han var lite småsur, men accepterade dom efter en stund.
Och inge tjat alls efter välling blev det. Han accepterade att vi klädde på honom och att han åkte bil. Inge gnäll alls!! Det var ungefär som att han visste vad som skulle hända.

Vid 6.30 droppade vi av Agnes hos Maria och drog vidare till sjukhuset. Vi blev lite tidiga så vi fick avleda med lite lek i sjukhusentrén en stund.

Trött pappa

Kl 7 fick vi träffa en sköterska som tog in oss i ett rum där vi gick igenom lite vad som skulle hända. Theo fick titta på lite leksaker som skulle hjälpa till att visa lite utrustning han skulle stöta på. Bla "flygplanet" som skulle sitta i hans armveck där man "tankade" medicin.

Sen blev vi visade till ett lekrum där vi fick sätta på honom en liten söt skjorta. Och sen fick han leka av sig en stund innan det var dags att sätta nålen.

När nålen skulle sättas gick inte saker och ting så värst smidigt... Försökte avleda med såpbubblor och allt möjligt. Men bestämd som unge Theo är så gick det inte alls. Det blev tyvärr till att hålla fast honom och armen. Två sköterskor och Peter. Själv fick jag sätta mig lite längre bort och andas för jag höll på att svimma. Jag grejjar verkligen inte sånt där... Tårarna kom och jag slutade nästan andas. Usch....
Men till slut satt den där "flygplanet" och han lugnade ner sig.

Nu var det dags att åka iväg till operation. Väl där lämnade jag Peter och Theo. Det var bäst för alla parter att Peter följde med in. För jag hade nog blivit hysterisk. Så där satt jag i väntrummet och var alldeles skakig i hela kroppen. Efter bara en 5 minuter kom Peter tillbaka och allt hade gått bra. Han somnade fort. Herregud vad jag skakade.... händerna darrade på mig.
Vi gick iväg till kafeterian för att få något i oss under tiden vi väntade på att operationen skulle bli klar. Han precis komma tillbaka och sätta oss så kom dom och medd att Theo var på uppvaket nu och allt hade gått bra :-D

Åhh vad han såg ynklig ut där han låg i sängen med slangar och allt. Usch.. tårarna var nära. Men det var jätteskönt att allt var över och att han mådde bra.




Det tog ungefär 20 minuter innan han vaknade. 1 vällingflaska, en burk majskrokar, en päronsplitt och 3 marie kex senare var han precis sig själv igen. Underbart att se!!






När vi väl fick komma ut från sjukhuset köpte vi lite semlor och åkte hem till Maria och Peter. Theo och Leo fick leka av sig lite medan vi vuxna fikade :-P
Eftermiddagen spenderades sovandes i skift härhemma. vi var så jäkla trötta så vi kunde stå och sova. När spänningen släppte slog tröttheten till rejält. Theo har varit piggare och gladare än någonsin. Som om inget hänt!



Nu är vi dödströtta allihopa så nu blir det sängen. Imorgon drar jag och kidsen till Kolbäck!