För nån vecka sedan när jag hade bråttom in till stan för att träffa Maria och Leo på leklandet. Så bar det sig inte bättre än att jag liksom kast tappade bilnyckeln (den enda vi har förövrigt) ner i den enda trasiga springan vi har på verandan. Varpå jag ställer mig och skriker rakt ut NEEEEEEJ!!!!!  Tar fram mina sötaste hundögon och säger lite försiktigt till Peter att jag nog råkade tappa bilnycklarna.... Som nu alltså ligger under verandan... nånstans...
En tung suck kommer från honom och han tar krattan, lägger sig på alla 4 och fiskar fram nycklarna åt sin gravida jättestora otympliga kvinna......
Kristin tar fram sitt sötaste leende och säger "men du älskar mig ändå!?"  springer mot bilen och vinkar i farten leende.

Sen Theo började på dagis har vi fått starta lite nya rutiner för att få ihop allt och slippa gå upp kl 5 på mornarna.
Vi gör klart ALLT kvällen före. Det läggs fram kläder till barnen, det görs iordning frukost som ska tas med och det preppas kaffe inför morgonen i bryggaren mm.
Igår var det jag som preppade kaffebryggaren precis innan vi skulle gå och lägga oss. Väl upp på övervåningen hör vi hur det bubblar och skråvlar nedifrån..... Och Peter utbrister "Men va ... satte du igång kaffebryggaren!!!??"
Här brister det totalt för mig. Jag börjar skratta hysteriskt medan Peter suckar tungt och vänder för att gå ner igen.
Då har jag alltså preppat kaffebryggaren med vatten för 6 koppar kaffe och 6 skopor kaffepulver. Och sen tryckt igång bryggaren och knallat vidare upp för att lägga mig.
Jag hör hur Peter håller på med bryggaren därnere men jag bara kan inte sluta skratta. Jag skrattar hysteriskt bra jäkla länge. Peter var tydligen inte lika road eftersom mitt lilla missöde innebar att han var tvungen att öppna ett helt nytt kaffepaket och fylla på med :-P

Men du älskar mig ändå eller hur!?  ;-)