Ännu en natt med en massa uppvaknanden av Theo. Det är som om hans sömn är totalt rubbad av allt. Han ställer sig upp i sängen och gallskriker så det låter som att någon håller på att ta död på ungen lr nått.
Vet inte hur många gånger Peter har fått springa in till honom och sitta där inatt. Vid 4 tiden gav vi upp och han fick komma in till oss. Orken finns bara inte......
Man hade ju trott att det skulle vara bebis som ställde till sömnen för oss. Men nä.... Hon sover så snällt och äter 1 gång på natten bara (än så länge kanske man ska tillägga.....).
Dom sömnlösa nätterna och allt bråk på dagarna tar musten totalt ur oss.

Imorse kom ett nytt bråk. Han fick inte kladda och leka med maten vid frukostbordet som han ville. Till slut fick jag nog. Torkade av honom och lyfte ner honom på golvet.
Vilket gjorde honom totalt galen. Skrek som aldrig förr gjorde han. Vi tog in honom i vardagsrummet och så fick han stanna där och rida ut sin storm själv medan vi gick tillbaka och åt frukost.
Å herrejävlars.... Han tog leksaker och kastade omkring sig, skrek som en galen. *suck*
Efter ett tag lugnade han ner sig iallafall. Och kom smygandes efter bordet... sakta men säkert. Till slut stod han nedanför Peter och ville kramas.
Men SHIT, vart har humöret kommit från. Nog att han haft vilja förut. Men sedan Agnes kom är det rent KRIG härhemma mest hela dagarna. Om ALLT i stort sett.
Man kan inte låta bli att känna sig uppgiven och ledsen ibland. Det känns som vi har ett jobbigt år framför oss.
Nu gäller det att stålsätta sig. Hålla ihop till varje pris och kämpa oss igenom det här.


För livet är nu och jag älskar er förevigt!