Ikväll är väl första gången sedan Agnes kom som jag känner mig ordentligt nedstämd. Men det har faktiskt inget med Agnes att göra på det sättet. Utan vår älskade lilla Theo.
Han är inte sig själv helt enkelt. En hel vecka har gått nu sedan Agnes kom till världen. Och Theo... han är bara så ARG hela tiden. Han skriker, gormar, slåss och bits så fort inte saker går som han vill eller han får som han vill.
Det känns som det är ett evigt skrikande dagarna igenom. Och ett evigt bråkande. Jag trodde det var på bättringsvägen häromdagen. Men tji fick jag.... dagen efter var allt som vanligt igen. Och idag hade han till och med visat samma humör på dagis. Hela dagen hade han varit arg och till och med försökt slå en av fröknarna.
Alldeles nyss vaknade han och skrek hysteriskt och tårarna sprutade på honom. Helt tröstlös i 20 minuter var han lillgossen. Har ingen aning om han drömt eller om han hade ont någonstans. Nattskräck?


Det gör så ont i mammahjärtat just nu. Att det enda vi gör är bråkar och säger åt honom på skarpen. Förstår att allt är upp och ner för honom nu. Hur han känner sig kan ingen veta....
Vad är du så arg för lillgosse? Mamma är så ledsen just nu.... :-( Ledsen och orolig. Vart är vår lilla goa och glada Theo?

Mamma och pappa älskar dig!