Gick och la mig skitnervös igårkväll och vaknade skitnervös imorse. För kl 8.30 var det nämligen dags för rutin ultraljudet som alltid görs mellan v 17-19.
HERREGUD! Det blir liksom inte lättare fast det är tredje gången man är med om det. Man är lika jäkla nervig och spänd varje gång. OCh det är lika mysigt och roligt varje gång att ligga där och se sitt lilla underverk :-D

Kl blev iallafall 8.30 och vi fick komma in ganska på en gång. Sussie var jättesnäll och barnvaktade Theo utanför medan vi gick in.
Hon började kika igenom så att allt fanns som ska finnas. Och sen började hon mäta för att se vilken vecka vi var i. Allt såg jättejättefint ut och bebis hade allt som ska finnas :-) Underbart å höra att allt såg fint ut och att bebis verkar frisk.
Sen frågade vi om hon kunde se könet på bebis. Men bebisen var väldigt envis och låg som i skräddarställning med benen upp och ihop. Men vid ett tillfälle sparkade bebisen med benen upåt och hon lyckades fånga en bild.
Och sa genast: Jag sa säga vad jag starkt tro att det är. Och det är en liten flicka!
WOW!! Jag blev verkligen totalt paff när hon sa flicka. visste knappt vad jag skulle säga.
Så sa hon att hon skulle inte skriva kontrakt på det men var ganska säker på en flicka. Och så visade hon nå streck som skulle vara äggstockar mm. Flickor är tydligen ofta svårare att se.

När vi gick därifrån jag och Peter såg vi ut som två fån med stora leenden på läpparna. En flicka! En dotter?!
Sjukt konstig känsla när man har två pojkar sedan förut... Men helt underbar och jättekul.
Nu längtar vi så vi blir galna nästan :-)

En dotter liksom!!! :-D