Herregud vilken dag. I det här fruktansvärda skitvädret med 1 dm snö och slask bar vi iväg mot Stockholm för att göra NUPP/KUB testet. Vi startade hemifrån vid 13 taget. Åkte in till Gävle för att lämna Rasmus hos Tommie. Sen bar det av mot Stockholm.
Resan började bra och gick enligt tidsramen. Men vad händer? Självklart missar vi en avfart och kör totalt galet.
Nu börjar jakten på en väg att vända på mitt i all trafiken. Mitt i allt det här så ringer telefonen. Det är Tittut som ringer och undrar vart vi är någonstans. Jag blir jätteförvirrad eftersom enligt min kalender är tiden vi har 15.30. Men enligt dom ska vi ha varit där 14.30. Kl är nu alltså 14:47 när dom ringer därifrån. Tack å lov är paret som har tiden efter oss där tidigt så dom ordnar med att dom går in nu så får vi lite mer tid på oss att ta oss dit.
Vi har uppskattat alltså omkring 30 minuter på oss och vi är mitt inne i en total felkörning. Stressen börjar packa på. När vi kommer in i stan runt kungsbron är trafiken ett rent kaos. Vi står still mer än vi rör på oss. Och klockan tickar.
När kl står på 15.30 ser jag gatan kliniken ligger på tvärs över vägen och jag hoppar ur och går i raskt takt medan Peter fortsätter med bilen för att jaga parkering. Jag får gå en jäkla bit innan jag hittar rätt gata. Kliver in på kliniken 15.40. Alltså enligt deras ramar mer än 1 timma försenad. PINSAMT!!
Men dom är jätteproffsiga och trevliga så dom försöker släta av det med att säga att hela dagen har varit så i stort sett.

Vi kör igång ultraljudet iallafall och Peter hinner precis komma innanför dörrarna för att se allt från start.
När man gör ett NUPP/KUB test så mäter man alltså barnets nackspalt. Normalt ska bredden vara ungefär 1-1,6 mm. Har barnet mer än 2.5 är risken stor att barnet har downs syndrom.
Lilla bebisen som ligger i min mage såg jättefin ut. Allt så superbra ut och hjärtat tickade på i 160 slag/min.
MEN! bebis ville absolut tvärt ligga på mage. Och för att kunna mäta nackspalten måste bebis ligga på rygg, helst iallafall. Hon fick en fin mätning alldeles i början som var 1.36 mm och såg fin ut.
Men efter det gick det inge mer.
Jag fick ställa mig upp och hoppa upp och ner. Gå på toa och tömma blåsan, äta en kaka och dricka vatten, ligga och dra upp benen och ruska på mig, rulla runt från sida till sida. Men absolut INGET fick den lilla krabaten att lägga sig på rygg. Så till slut fick vi nöja oss med den enda mätningen vi hade.

Resultatet slutade på en risk på 1:2929. Det är väldigt bra siffror med tanke på min ålder. Så vi är jättenöjda :-)

Igentligen skulle jag ju ha spelat en träningsmatch idag mot Tierp. Men när kl var 17.00 och resan hemåt startade mitt i Stockholms värsta rusningstid. Så insåg jag att det inte fanns en suck att hinna hem. Kl 20.00 klev vi innanför dörren. Sån tid tog det. 1 timma för att ta sig ut ur stan bara :-\

Men, nu är det gjort och det känns underbart att vara hemma igen med fina resultat. Och mest av allt att ha sett vår lilla skatt i magen :-)
Det kändes helt overkligt att ligga där och titta på en bebis i magen. Herregud! Det var ju inte så länge sedan Theo kom. Och med all sjuka, jobb mm som har hänt senaste tiden har jag inte haft tid att tänka på att jag är gravid ens. Ibland glömmer jag till och med bort det. Så det kändes väldigt overkligt. Men härligt :-)

Imorgon lägger jag upp lite bilder på bebis :-) Men nu är det sängen :-)

PÖSS