Satt på jobbet och telefonen ringde. Det var Rasmus fröken som ringde för att tala om att han precis hade kräkts ute på skolgården. Ja jag vet inte.... Hur ska man reagera... Det tar verkligen aldrig slut!
Just när man tror man är på bena igen så nog fan kommer det nått som sparkar ner en på knä igen. *suck*
Det var bara å packa ihop och dra iväg och hämta honom det. När jag kom fram så satt stackarn med huvudet mellan bena och mådde inge bra alls.
En JÄKLA tur att jag letade fram en plastpåse och gav honom innan vi åkte. För det dröjde inte länge innan det kom en rejäl spya i den.
Just nu är vi hemma och jag har bäddat ner honom i sin säng framför Cartoon network.

Och... nu är det bara vänta och se antar jag....