Jag har en hero härhemma. Han heter Peter och han är bara min min min! :-)
Ångesten inför natten igår var nog påtaglig. Theo somnade vid 20 taget. Men när jag skulle lägga över honom i sin säng vaknade Rasmus och skrek inifrån sitt sovrum. Så jag fick springa dit och lämna Theo, vilket resulterade i att han ju vaknade oxå. Men min älskling tog Theo och fick honom att somna om medan även jag fick somna.

Han vaknade igen vid 23 för mat. Då fick jag nog och gick ner och hämtade en flaska ersättning som han åt glatt. Sen fick han lite bröst oxå och somnade om.
Tyvärr har min sömnrytm blivit helt skadad så det tar mig ungefär 1 timma att somna om när jag varit vaken. Även denna gång. Men tack å lov sov han ändå till kl 3.30 den här gången så lite fick jag sova.
Efter det var det som vanligt. Inget riktigt sovande och helt vaknande varje timma ungefär.
Men vid 5.45 tog Peter med honom upp och bytte blöja. jag slocknade som en stock i väntan på att han skulle komma in med honom igen. Kl 7 vaknar jag med ett ryck. Ingen Theo nånstans och ingen Peter!!! Rusar upp ur sängen och springer ner. Där ligger Peter i soffan med en sovande Theo på magen.
- Men! Du börjar ju jobba nu!?
- Ja, men jag ringde och sa att jag kommer in till 9. Jag ville du skulle få sova.

ÅHHH!!!! Min älskade hjälte!!! tack vare honom känner jag mig mycket piggare idag.

ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR DIG!!!