Tydligen... enligt min käre pojkvän har jag varit uppe och sprungit i sömnen inatt igen. Å jag som trodde jag var av med det där nu. Efter besöket hos kinesiologen för ett antar veckor sedan har jag inte gått i sömnen alls.
Men inatt blev det tydligen någon slags explosion.
När Peter väckte mig imorse med att försiktigt krypa nära mig och säga "Du va arg på mig inatt"
så mindes jag ingenting. "jasså???"
Men lite senare på dagen kom jag ihåg lite. Jag kommer ihåg att jag var jätterädd, helt skräckslagen och hade tydligen väst väldigt elakt "RÖR MIG INTE!!!" Jag sa nog en hel del annat oxå....
Jag minns att jag fick stå länge för att få tillbaka min normala andning och få hjärtat att sluta bulta så hårt innan jag kunde gå och lägga mig igen.
Uscha.... jag hoppas verkligen inte att det är tillbaka igen....

Idag på jobbet har jag suttit och blivit fullproppad med information om servrar hit och telerad dit.
Jag känner mig lite matt i huvudet.... Men det va jättekul och känner en lite nytändning faktiskt.
Har varit allmänt less på denna omorganisation som pågår. Nya avtal som får en att känna som som en brottsling i ett fängelse avtjänandes ett långt straff... :S Inte så värst kul.... Nä så går det när höga chefer samlas och bestämmer saker som dom inte vet nått om ALLS!!! Men lycka till säger jag, lycka till! Det kommer visa sig det här på ett eller annat sätt, det gör det alltid.

Puh.... ska nog ta en löprunda är jag kommer hem från jobbet. Rasmus är hos en kompis ikväll så jag kan väl lika bra passa på då.