Ett gratis tips från mig... Drick inte C-vitamin brus. Det är JÄTTEÄCKLIT!! Brrrrrrr Får rysningar när jag tänker på det.
Tänkte här förra veckan att nu jäklar ska jag minsan shejpa upp mig till matchstart igen.
Så jag började trycka i mig rosenrot (som så många gånger förr, vet inte varför jag lägger av hela tiden...),
c-vitaminbrus och även Diklofenak för inflamationen i knät. Jag började även dricka liter mer vatten om dagarna.
Jag måste säga... Rosenrot fungerar verkligen!  Prova säger jag! Vad har man att förlora.
Det är ju inte direkt så att jag studsar upp å joddlar på mornarna kanske... Nä trött som ett as är jag fortfarande.
Men däremot märker jag att jag har mycket lättare att koncentrera mig hela dagen. Och känner faktiskt att jag har mer energi än förut. Det sägs ju även att sexlusten ökar..... hehe. Så rosenrot. Highly recomended!
Däremot då som sagt... C-brus i all ära. Det är säkert jättebra. Men BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Första dagarna gick det... ok liksom. Men efter ett tag började jag få ångest när jag tittade på burken....  Så idag.. 1½ vecka senare höll jag ärligt på att kräkas när jag drack. Så jag stegade iväg till apoteket och köpte "Aktiv vitamineral", för aktivt idrottande eller stressigt liv (jag passade ju faktiskt in i båda dom kategorierna). Känns liiiite lättare å svälja ett piller än å pina i sig ett glas sötslibbig apelsinvatten. BLUÄÄÄ!! Peter får ta över det dära slasket. Han gillar det ju så....

Ja.. sen har jag varit hos kinesiologen idag igen då. Tryckt till ryggen så den är fin fin till matchen i helgen :D.
Kinesiologat mina sömnproblem igen. Efter förra gången så har jag ju faktiskt inte varit uppe och sprungit nått...
Pratat i sömnen, JA. Men inge maratonlöpning mot toan snubblandes på täcket alltså.
Den här gången snappade hon upp mina bekymmer gentemot Rasmus och vår "situation". Förklarade för mig hur frustration inte går att ta bort, men hur man kan lära sig hantera den. :) Även bekymren och oron på arbetet snappade hon upp. Och det kan man ju LUGNT säga att man har.....
Sen gick vi över på mina sömnproblem igen. Det låg något kvar och knagde under ytan som handlade om bilolyckan. Och det var tiden efteråt.... Att jag inte fick någon hjälp. Dom två veckorna efteråt handlade om att jag fick plocka ut glasbitar ur pannan vart eftersom dom behagade krypa fram ur huden... Förlorade massor av pengar på sjukskrivning. Träffade polisen som hade hand om mitt fall som sa att " Vi har beslutat att inte anklaga dig för vårdslöshet i trafik OM du erkänner dig själv skyldig". Men alltså.... Hela den här händelsen är ju mysko tyckte vi. Polisen lyssnade inte på det örat utan fortsatte. "Ja, vi har ju ett vittne som såg alltihop och om du inte erkänner dig skyldig kan vi ju plocka in honom. Då kan det ju allt det här bli mycket värre än det behöver bli...."
Trött, ledsen och allt man kände... Så ville man helst bara ha ett slut på allt. Så jag erkände mig skyldig och fick 600 kr i böter. Medan killen som körde på mig kom undan utan ens en skråma på kroppen eller en blåsning för å kolla om killen va nykter.... Den polisen ville bara bli av med fallet så han fick fortsätta äta munkar... eller va fasen poliser gör nuförtiden när dom inte är ute och haffar oskyldiga svenssons som kör några km för fort i timmen....
Oooops... spåra ur lite där. hehe
Iallafall så verkar jag vara hel nu. :D Få se inatt då hur det har fungerat.