Som ni kanske minns så gick förra resan själv till Kolbäck med kidsen inte sådär superduperbra.
Det var en liten lätt härdsmälta på dom där ynka 16 milen det är mellan Gävle och Kolbäck. Men 16 mil räcker tydligen gott och väl för att ställa till en hel del.
Men iallafall så gjorde jag ju ett nytt försök nudå nån månad senare. Å tro på fan att det gick sketabra!
Jag satt på helspänn och kollade på ungarna om vartannat hela resan. Men båda sov som smågriskultingar så sött :-) Theo vaknade först i Västerås. Men på bra humör. Han satt och småpratade lite därbakom. Agnes sov hela vägen fram till Kolbäck :-) Underbart med sådana resor! Hoppas verkligen att hemresan går lika bra. Men den orkar jag inte tänka på nu faktiskt.

När jag kom fram så var här ett lättare kaos iallafall. Räknat med Agnes och Theo så var här 7 st kids. Springande, skrikande och busande kids! Morsan va lite lätt uppstressad kan jag säga. Hon var nog glad att jag kom och kunde hjälpa till lite. Just nu sover mina små bebisar och tre stora kusiner sitter och har kvällsmys därnere i soffan. Även om det är kaotiskt på dagarna så är det rätt mys att ha alla här. Dom har så jäkla kul ihop och det är så härligt att se :-) Jag önskar att jag kunde vara så nära mina kusiner. Men det finns inte ens på världskartan..... Tyvärr. SÅ, därför tycker jag det är underbart att mina och syskonens barn är så nära varandra. Hoppas vi kan fortsätta så :-)

Nu ska jag ringa min älskade karl därhemma. Sen ska jag sätta mig och surra lite med mammsen och pappsen innan det är läggdags.


Tjingeling!