Idag blev det då ett besök på Djungle City. I 3 jäkla timmar lekte och klättrade Rasmus och Lukas som galna runt i borgen. Medan jag fick springa, krypa, kräla och bära omkring på Theo... *puh*
Efter 3 timmar var jag tvungen å kasta in handduken. Det gick bara inte längre... Foglossning så jag trodde bäckenet skulle lossna och ramla av helt efter allt springande. Ja.. nu kanske ni skrattar och funderar hur fasen en 16 månaders kan springa ifrån en på det sättet. Men det kan jag tala om för er! Då har ni inte träffat Theo Frisk Ekdahl! Den gossen kan springa han. Å säger man åt honom å stanna så vänder han sig om, fyrar av jordens busigaste flin å så springer han bara ännu snabbare, kör en högerfint å sen skarpt å vänster genom nått hål där jag inte kommer igenom med magen :-/ make no misstakes folkes! Han må vara liten, men han är smart!
Så ja.. trots sura miner från två äldre gossar så fick vi åka hemåt. Nu sitter jag här med en vetekudde mot magen för å härda foglossningen och förvärkar utan dess like. Peter fick tyvärr avbryta sitt jobbande ett tag och står och gör middag i skrivandets stund.

Ja man måste ju prova för å lära sig eller hur. Nu vet jag att åka med tre kids till leklandet inte var den mest lysande idé jag haft. Speciellt inte när det bara är 3 veckor kvar till förlossning... kanske...

//Man lär så länge man lever