För det var ju faktiskt flera år sen sist det hände...Och det typiska va ju att det var mitt ibland en massa människor!
Japp... Kristin har gjort det. Slagit på arslet mitt framför folk i en rejäl duns.

Jag och Tommie skulle titta på Prolympia, om det kanske var något för Rasmus.
När vi småpratandes promenerar från Estraden mot skolan hittar jag den enda lilla isfläck som finns efter vägen och vipps!! Så försvann fötterna, SIDLEDES!!  Man känner den där hundradels sekunden när fötterna lättar från marken och man hinner tänka "Åhfan!" SMÄLL säger det bara så sitter jag där på sidan mitt i leran...
Det enda jag får fram är AJ! och Tommie tittar ner och säger "Oj, hur gick det?"
Eftersom det är folk både framför och bakom som sett min lilla resa ner i leran så går det snabbt upp igen.
"Öhh... jo det gick bra" Vi fortsätter promenaden och ungefär 1 minuter senare brister Tommie ut i apflabb.
Han är helt röd i ansiktet och kan knappt andas. "Det såg så jävla roligt ut" säger han.
Mm.... Jävligt skönt var det oxå tänkte jag och såg sur ut först... Men sen kunde inte jag heller hålla mig och börjar apflabba jag med.

För helt ärligt... Det ser ju jäkligt roligt ut när nån slår på arslet!  Och försöker man hålla sig från skratt så skrattar man bara ännu mer.

Det kanske är som dom säger... Skadeglädjen är den enda sanna glädjen. ;)