Imorse vaknade det en riktig surunge mellan mig och Peter. Å man kan ju alltid hoppas att han är på bättre humör när han har sovit. Meeeeen så har det inte blitt. Och så brukar det faktiskt inte vara heller. Vår kille har ett riktigt jäkla humör när han vill. Och idag har han varit en riktig surunge hela jäkla dagen tydligen.
Till och med nu när jag varit hemma så är han en surunge. Man får inte sitta nära, man får inte gosa och pussas, man får inte retas och man får absolut INTE hjälpa honom! Kunde han säga "kan själv" så skulle det nog rinna ur honom idag. Allt ska göras själv. Och försöker man hjälpa får man dunderskäll.

men ja... vem har sagt att man måste vara glad jämt!?