Man är trött, seg å har ingen lust med nått annat än å slänga röven i soffan och sjunka ner i soffan när kvällen har kommit och kidsen ÄNTLIGEN sover. Det sista man har lust med är ju å dra på sig träningskläder och ut igen.

Men igår fick jag röven ur soffan och drog iväg på ett volleybollpass. Jo, det va rätt så segt å komma iväg. 20:00 på kvällen är ingen höjdartid. Men det går om man ger sig fan på det.

Och när jag kom dit..... HerreJä*ar va kul det va!!! Jag kommer aldrig tröttna på den här sporten så länge jag lever. :-D Igår kväll frågade jag mig varför jag ens slutade. Det som kändes som en helt omöjlig grej för bara ett par år sedan. Något man har levt med sedan man va 10 år liksom. Men det är ju så. Tre barn och familj går inte riktigt hand i hand med 4 pass i veckan. Och jag skulle aldrig kunna försumma mina barn på det sättet heller.

 

Men det MÅSTE väl finnas nått mellanting. Eller? Måste man alltid satsa 100% för att kunna göra något som är kul? Träna 2 gånger i veckan och vara med på matcher när man kan? Funkar det?

SOM jag längtar och drömer om att få spela serie igen. Den där underbara känslan av att stå där på planen....

Det är svårt att skaka av sig något som varit ens hela liv i över 20 år...

 

Men just nu är jag bara så lyrisk över att få tränat volleyboll!  Kanske kanske nån gång skrapar vi ihop ett lag och kör lite serie. Det skulle va så kul! :-) Men för nu räcker det här för att få mig å gå och le heeeela dagen idag :-D