Mycket som händer. Det verkar aldrig ta slut detta.....  ett tag kändes det som att allt var på en hanterbar nivå. Men det var kortvarigt. Nu finns oron och trycket över bröstet där igen.  Det känns allt annat än hanterbart. Och att vakna på morgonen och önska att man fick dra täcket över huvudet och försvinna, är ingen rolig känsla.

Om det bara vore en grej liksom....

 

Jag försöker verkligen jobba med mig själv hela hela tiden och varje varje dag. Att tänka positivt, meditera och försöka hitta allt det bra. Men fan alltså... Ibland måste man väl få gräva ner sig? Iallafall en stund?!

Jag tänker väl för mycket kanske.

 

Ingenting är som det va förut. Kommer det någonsin bli det igen......