Att begrava sin pappa....

Det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv.  Inga ord finns kvar. Bara en oändlighet av tårar, minnen och saknad efter dig. Ett bottenlöst hav..... 
Idag var jag arg. Arg för att du lämnade mamma, mig, oss...... För att du låter oss gå igenom det här. För att vi måste må såhär. Arg för orättvisan att just du var tvungen att gå. Jag vill bara vakna från den här hemska mardrömen!!!  Få bort den här tyngden från bröstet som aldrig ALDRIG vill ge med sig ens ett uns.

Pappa jag saknar dig så jag håller på att gå i bitar!!! Jag vill ringa till dig, höra din röst. Höra dig säga det du brukar. Att du ringde bara för att höra min röst.... Jag saknar dig.... Jag saknar dig....
Orden räcker inte till......





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0