En sån där period
Nu blir jag fanimej galen snart om jag inte får sova! Och nej, det beror faktiskt inte alls på barnen nuförtiden. Det beror enbart på mig själv och mina jäkla hjärnspöken. Det här är tredje eller fjärde natten det känns som att jag aldrig somnade. Och nu har man ju börjat vänja sig lite smått vid att få sova på nätterna. Så nu är man mer död än levande när man inte får sova.
Jag är inne i en sån där rejält knäpp period när jag börjar grubbla så fort huvudet landar på kudden. Och så maler det bara på hela jäkla natten. Det börjar med grubbel om hur jag ska lösa saker och ting hemma. Hur jag ska få Theo att borsta tänderna utan att bråka? Varför han är så arg och trotsig jämt? Hur ska göra för att ge Rasmus mer egentid? Hur ska jag hinna med allt i huset? Varför är det alltid lika skitigt överallt fast jag gått igenom ett varv redan? Varför har inte dygnet 48 timmar istället för 24? och så vidare....
Sen går det över på det riktigt jobbiga. Oroandet över att något ska hända mina barn. Tänk om något skulle hända mina barn? Eller Peter? Hur ska jag kunna fortsätta andas då?!
Tänk om Rasmus blir påkörd av tåget, eller en bil är han är ute själv?! Tänk om Theo ramlar ner för trappan eller det händer något på dagis?! Tänk om en bil kommer och kör på barnvagnen när jag är ute och går med Agnes?! Tänk om något händer Peter på jobbet, han gör farliga saker ibland?! Tänk om något händer när vi är ute och kör bil?! PANIIIIIK!!!
Så kommer jag på mig själv med att ligga stel som en pinne i sängen med tårarna rinnandes. Fan.... :-(
Det snurrar i huvudet. Ska man vara såhär livrädd resten av sitt liv nu?
Det är vi som älskar
Det är vi som är alltet
Det är vi som är nuet och framtiden
Det är vi som får mig att andas
Usch. Exakt sådär va jag förra året sov ingen ting men istället för tårar vart jag arg:/ så frustrerande att inte få sova. Det är bland det jobbigaste jag vart med om jag höll på sådär i nästan ett halv år. Men de släppte till slut. Vet inte hur dock men märkte att det slutade när huset började bli mer klart. Så stress var det nog för mig. Bara hoppas det släpper för dig med. Jag hämtade ut insommnings tabletter. Så de kan ja rekomendera om de funkar ifall du ammar vet jag inte. Hoppas de löser sig snart
Det blir en ond cirkel pga sömnbrist under så lång tid, det är därför du oroar dig över allt, så fort man får ett par nätter med bra sömn så hanterar man oro på ett helt annat sätt. Tyvärr så kan ju inte jag skryta med långa härliga nätter fulla av sömn...men ibland räcker det med en natt med 5 timmar utan uppvak så känns det bättre. Bra förslag med insomningstablett ifall det inte går att bryta grubblandet på egen hand. Man ska inte vara så tuff alltid och klara av allt på egen hand..kram!
