Man föds liten och skör utan någon vetskap om livet eller vad som väntar en. Ingen kundskap om lycka, sorg, faror eller allt annat som finns därute i stora världen.
Som tonåring rasar hela ens tillvaro av den där första kärleken som gick förlorad. Livet känns "pestigt" av skolan som är så jobbigt och kläder, smink och annat som inte kan köpas pga man inte har några pengar.
Dryga föräldrar som inte fattar nånting alls.....

Efter livets väg formas man av föräldrar, intryck och upplevelser. Allting man är med om suger man upp och absorberar och gör en till den man är.

Idag sitter jag här och småler åt den lilla meningen "Dryga föräldrar som inte fattar någonting alls".
För jag minns det som igår hur jag var den där lilla tonåringen som livet rasade för pga pojkvänner och annat. Hur mamma inte förstod nånting alls om nånting alls....
Och idag vet jag ju att hon såg allting så otroligt mycket klarare än mig. Och hur hon ju faktiskt förstod precis allting jag gick igenom. Det är lite ironiskt nästan. Hur livet är....

Jag är inte klok eller vis på något sätt. Men vad jag har lärt mig efter 34 levnadsår är att verkligen försöka ta tillvara allting som finns runtom en. Att uppskatta allt jag har och inte vara girig efter mer. Det som verkligen betyder något och är det allra viktigaste är det som finns närmast dig. Dina nära och kära. Inget annat är mer värt här i livet.  Livet är skört. Ändra från början...... 


Värdera livet och värdera det högt. Ta tillvara ögonblicken.....

http://mirakeltvillingar.wordpress.com/
http://trilling.blogg.se/