Jisses amalia vicken pärs. Åker ner till Kolbäck i godan ro och tror man ska hare gött å bra tills måndag då det är dags å åka hem igen. Peter ska få jobba ifred och ha en rolig kväll med grabbarna på lördagen. Som faktiskt är planerad sedan dryga månaden tillbaka för att det ska funka med alla.
Mmmmm! Såååå bra det gick sen då. Fredag kväll börjar Theo att börjar kräkas. Två spyor på raken och sen var det bra. Trött och chockad somnade han ganska omgående. Sen blev det några diarré blöjor på natten som stackars mamma fick ta hand om. Och så en rejäl vällingkräka på morgonkvisten :-/ Men efter det var det lugnt.
Själv kände jag mig lite småhängig redan på morgonen. Men ibland kan man ju inbilla sig att man mår lite illa när man har någon runt sig som kräks. Inte helt ovanligt.. Så jag tänkte inte så mycket mer på det. Fast jag var inte alls sugen på mat eller kaffe så lite funderingar fanns väl. Timmarna gick och jag blev hängigare och hängigare.
Vid 9 tiden gick jag och lade mig och sov med Agnes 2½ timma. Och när jag vaknade mådde jag rejält kasst. Jag mådde ILLA! Och det värkte i hela kroppen.
Med rejäl ångest i hela mig fick jag lov att ringa till Peter och be honom komma och hjälpa mig. Brorsan med familj som skulle vara där över helgen flydde som om det var pest här när Theo kräktes. Mamma och pappa är ju inte sådär superpigga. Så det kändes inte alls okej att lämna ett spädbarn och en trotsig snart 2 åring i deras vård medan jag låg som ett mähä i sängen.
Men det var en jäkla tur att jag ringde. För sen låg jag resten av kvällen med 39 graders feber och önskade att jag fick dö. Fifan.....  Framåt 20 tiden bombade jag mig själv med två alvedon och 2 ipren. Och först då kunde jag sätta mig upp och skeda lite yoghurt.
Theo verkade pigg hela dagen tack å lov. Om det var magsjuka han hade eller om spyorna berodde på att han gick och doppade kex i vattenpölarna och åt, det får man aldrig veta.

Idag mår jag iallafall bättre och nu är vi hemma. 1 dag tidigare än beräknat för oss. Jävla SKIT att det alltid ska hända något när jag åker till kolbäck. Och så jäkla synd om Peter som fick avbryta sina planer.
Nu är det bara att hoppas att resten av familjen klarar sig. *håller tummar och tår*

Nu äre en tur till affären. Sen solsidan och så sängen!