Febern var tydligen inte bara förkylningsfeber. Det var tydligen den första öroninflamationen efter operationen.
Vi märkte det att han petade i örat och ville visa oss att det gjorde ont där. Vi kikade och det var alldeles kladdigt och rann nån lite gulaktig vätska. Sen har det fortsatt runnit och runnit. Vilket väl är bra antar jag för då fyller rören sin funktion. Tredje dagen med feber idag och idag verkar han ha ordentligt ont i örat. 2½ timma har han sovit oxå. Inte likt honom.
Så, just nu är Peter inne på familjeläkarjouren med honom för å kolla. Får se om vi får sånna penicillindroppar som ska droppas i örat.

Tittar man tillbaka på senaste månaderna så är det bara å be till högre makter att ingen blir sjuk till dopet den 9 april. Vette tusan hur vi ska lösa det isåfall..... Ett dop är ju inte bara å ställa in hux flux direkt.
Fast det är väl ingen idé å fundera på det nu antar jag. Det som blir det blir.



It´s always darkest before dawn