Det har varit ett väldigt lugnt år måste jag säga mot hur det brukar se ut. Den första incidenten hände så sent som i augusti faktiskt. Och incidenterna är så pass klockrena så dom är helt enkelt helt oslagbara. Jon of the year blev i stort sett utsedd redan i augusti alltså. Och vem passar inte bäst att axla den rollen om inte vår alldeles egen kära Peter "the jon" Frisk :-D

Här kommer hans egen förmildrade historia om vad som hände:

"Brukar tycka att Jon of the year utnämningen är kanske årets höjdpunkt. Dels för att jag sitter i Juryn. Men även för att min lillebror och min blivande fru Kristin är dom som brukar stå för ganska feta fadäser.

Men i år hävdar dom att det är jag på grund av en serie händelser under Kristins och min tripp till Åland. Vi kan väl korta in denna 3 dagars fylla lite och gå in på Söndagen direkt. Vaknade tidigt mådde fint men med en konstig känsla i kroppen. Vet inte vad det var för någon känsla så jag körde på efter som vi måste lämna stugan 12.00 Städade bort saker i stugan. Packade saker i bilen i takboxen mm. Sen tog vi en paus för frukost och där visade det sig vad det var för känsla. Låt oss säga att det blev Coca cola för mig. Den där känslan visade sig vara ett svagt illamående. Tiden gick och sådär kl 11.00 över gick känslan i en kaskad av kräkningar mot en av stugas bakre plintar. Tänkte att det var bättre där för då skulle jag vara i skydd. Fan va bra ställe det visade sig vara. Då jag valde ställe var det lite panik tänkte inte på cykelbanan 10 m bort. Man kan ju tänka sig att det inte passerar så mycket folk på en sån på en söndag men här var det trafik kan jag lova. Folk vi träffat under dessa dagar och kvällar cyklade förbi skrattade vinkade. Tror fan att en hurrade och asgarvade också. Efter sisådär 30 minuter så var jag klar. Sköönt tänkte jag.

Vi checkade ut åkte iväg in till Mariehamn för att kolla några sista matcher innan färjan hem. Parkerade bilen och så gick vi mot beachvolleyboll området. Började se folk massor. Kände den där känslan igen. Kristin och Evve fick gå före själva jag kommer efter sa jag. Tog en promenad efter vattnet för att få lite luft. Det blev en jävla lång promenad kan jag säga. Sen ringde Kristin, det var dags för oss att åka till färjan. Mådde bra igen skönt.

Kommer fram till färjeläget, Långa köer av bilar ringlar sig sakta fram mot båten vi hamnade i kanske i mitten av alla rader. Ja vad händer, jag får en kräk attack delux, Hoppar ur bilen springer sicksack mellan alla bilarna för att ta mig till ett mer enskilt ställe att spy på än mellan bilarna. Kommer fram till en betong vägg och där spydde jag som en galen. Folk hade asgarvat när jag sprang där och slutligen spydde mot en vägg öppet och synligt. Fick springa ikapp vår bil som hade förflyttat sig en bra bit fram. Visade sig vara precis där man lämnar in biljetten och blev då tvungen att passera alla jag tidigare sprang förbi. Och som dom skrattade. Satte mig i bilen och åkte in i färjan.

Väl där inne så skulle vi gå till taxfree avdelningen. Men redan när vi närmar oss så möts jag av en massa parfymdofter och måste springa och … ja gissa. Spydde som en gris på en toalett avdelning. Ni vet med sådana här små bås och öppet nertill och upptill. Jag tog den enda  lediga, gick ner på knä. Och som jag spydde. Jag spydde med skrik och allt. Ensam där inne blev jag rätt fort eftersom jag i mellan kräkningarna pratade om att jag måste ha åkt på kräksjukan. En timma senare skulle jag göra ett försök att gå ut på däck för lite frisk luft. Vilket brukar hjälpa. Gick upp 2 våningar och genom en lång korridor för att öppna dörren till fören. Möttes där av cigarett rök från säker 100 personer. Det började vattnas i munnen. Inte för att jag var sugen att röka utan för att det var dags igen för att SPY. Fick springa som en galen för att hinna ner till toa. Kommer in på toaletten som nästan är full. Gör en slängspya i närmsta handfat där folk stod och tvättade händerna. Jag hann inte längre..... Känslan över att behöva spy hade lugnat ner sig lite men jag chansar inte. Går in i samma bås som tidigare, mitt bås. Går ner på knä lyfter på toalocket och möts dör av bromsspår utan dess like och då satte allt igång igen. Men va fan. Varfööör. Sen när färjan närmar sig hamnen mår jag skapligt och kan gå ut ur det som har blivit min egen hytt för resan över.

Åkte av färjan med bilen och mådde ganska okej. När jag närmar mig Gävle så mår jag riktigt bra. Trött men bra. Kristin har under denna resa kastat ord på mig om att jag är nominerad till årets Jon. Jag tycker det inte är rättvist då jag kanske blivit matförgifta eller nått. Hehe."