Det gör ont! Det gör ont ända in i mammahjärtat och själen. Theo har totalt slutat säga mamma och nästintill skiter i mig om dagarna. Nu på kvällen när jag ropade på honom och sa "Snälla goa älskade Theo, sätt dig hos mamma och goa en stund".
När han vände sig om och tittade på mig med sina stora bruna ögon och en lite ledsen uppsyn. Ögonen som sa "mamma, du har svikit mig. du bryr dig inte om mig längre"
Usch... den där blicken har etsat sig fast i mig.  Jag lever på hoppet att allt kommer ordna sig när jag blir själv hemma med mina godingar.

Imorgon är det torsdag och därmed bara några få dagar kvar till Peter ska börja jobba igen. Det är väldigt blandade känslor inför det som komma skall. På ett sätt blir det trist och tråkigt eftersom det är ju helt underbart å vara hemma allihopa. Det är mys på högsta nivå.
Å andra sidan längtar jag efter att få hitta mina vardagsrutiner med småttingarna. Och att få rå om dom helt själv bara jag. Även om jag vet det blir jobbigt och kommer köra ihop sig ibland.
Det blir en utmaning och det känns spännande.

Påminn mig om det här inlägget när jag sitter och klagar om hur jäkla trött och less jag är i bloggen lite längre fram ;-)

//trebarnsmorsa.... va hände?