Igår var det 4:48. Och imorse 4:35 redan. Det känns som att han långsamt tar knäcken på mig helt ärligt. Jag vet inte HUR jag ska få honom att somna om. För hur jag än försöker så fungerar det inte.
Och kom nu inte och påstå att jag ska lägga mig samma tid som honom. För ni som har barn vet att det inte fungerar så, även om man många gånger skulle vilja.
För det första har jag en Rasmus som är vaken och knappast vill gå och lägga sig kl 19 när han har sommarlov.
För det andra så finns det saker att göra efter att barnen lagt sig, sådant man inte kan eller hinner göra när dom är vakna. Föräldrar, ni vet vad jag pratar om.
För det tredje. Att kliva upp kl 4.30 och köra 200% hela dagen med barnen och sedan lägga sig samma tid som dom på kvällen och inte få en sekunds egentid. Ger mig FRUKTANSVÄRD ångest inför morgondagen när samma procedur påbörjas igen. Och ni som inte har barn vet INTE vad jag pratar om.

Förstå mig rätt nu. Jag älskar mina barn över allt annat i världen. Men just nu är det JOBBIGT och jag är trött.
Gravid med två barn varav ett vaknar före tuppen och som kräver 100% uppmärksamhet är ingen lek.
Och det FÅR vara jobbigt ibland, det är okej! Och man FÅR klaga ibland, det är oxå okej! Jag är inte negativ för det. Ibland måste man bara få känna och vara. Det går över och det blir bättre.

Godmorgon!