Kom precis ned ifrån övervåningen med Theo. Satte ner Theo på sin lekplats i vardagsrummet och gick till bordet och tog telefonen. Peter hade ringt. Satte mig ner i soffan och ringde upp Peter. Vi pratade och jag kikade till Theo ett par gånger under samtalet.  Han var i köket och kröp runt som han är ibland. I slutet av samtalet hörde jag gnäll därutifrån. Jag avslutade samtalet eftersom jag tänkte gå upp och lägga lillprutten.
Går ut i köket och ser något i min vänstra ögonvrå. Tittar upp i trappen. Och vad ser jag! En Theo MITT I TRAPPEN!!! Och det har gått ungefär 1 minut kanske högst. 
Hjärtat far upp i halsgropen och jag rycker åt mig ungen. Räknar efter lite och det är exakt 7 trappsteg rakt upp i trappen som ungen klättrat utan att jag varit där!! :-( TÄNK vad som kunde ha hänt!! Herregud! Jag är helt skakig hela jag nu och känner mig totalt urusel som lät det hända. Fy fasen :-(
Hur klarar man att klättra upp för en trappa på så kort tid när man bara är 7 månader och 9 dagar gammal!!

Jag ringde Peter och berättade och han liksom skrattade lite nervöst. Dags å göra något åt trappan nu.
Man trodde ju att man hade lite mer tid på sig än såhär å fixa allt. Men inte när man har en son som är 2 månader för tidigt på allt.

Nu sover han en stund. Jag ska sätta mig ner och lugna ner mig själv. *puh*