Kikade i min kalender på telefonen igår och konstaterade att jag bara har två ynka veckor kvar som mammaledig nu. Folk frågar mig hur det känns att börja jobba igen. Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara.
Det är så dubbelt och så många känslor som kommer och går. Å ena sidan vill jag ju så gärna vara hemma med Theo JÄMT om jag kunde. Han är så otroligt gosig, snäll och mysig. :-) Mammahjärtat säger att JAG vill vara speciell och JAG vill att han ska vilja ha MIG.
Å andra sidan unnar jag verkligen Peter att få vara hemma med honom 3 månader. Det är bra för både Peter och Theo. Även om pappa och son redan nu är närmre varandra än jag tror många pappor är sina barn i den här åldern, så kommer dom att komma varandra ännu närmre. Och det finns bara bra saker med att Theo är lika bekväm med både mig och Peter.
Så även om jag sörjer just nu, så vet jag att det kommer bli jättebra. :-)

Just nu sover Theo en liten stund. Och när han vaknar ska vi dra iväg hem till Maria och hennes lilla Leo. Maria har nämligen fyllt det stolta 31 år :-P Och hon ska få sig en fin blomma. Och så ska vi umgås lite :-)
Kl 16 blir det utvecklingssamtal på Rasmus skola.

Samtal i morse:

Rasmus: Är det föräldramöte ikväll då?
Jag: Nja, utvecklingssamtal är det ikväll. vi ska prata om hur det går för dig i skolan. och om du varit en busunge! (blinkar och ler)
Rasmus: (tyst ett par minuter) Mamma
Jag: mm?
Rasmus: Jag har nog varit en busunge......

Hmmmmm.......