Å ingen bloggning bidde det på hela dan igår heller. Men det är icke mitt fel iallafall. Jag fick server error när jag försökte logga in. Så det va väl blogg.se som hade strul antar jag.

Ja, det här med snarkningar ja. Jag och Peter disskuterade det senast igår faktiskt.
Han menade på att "smekmånaden" är över nu. Dvs när jag bara smeker honom lite på armen och viskar lite försiktigt "älskling, du snarkar". För nu är det tydligen, enligt honom då alltså, hårda pekfinger petar och sparkar som gäller.
Ähh vaddå, Theo ligger ju mellan så jag kan ju inte gärna krypa upp och viska längre. Och det enda jag når nu är att kicka till honom på bena. Men hårt är väl å ta i tycker jag. Jag liksom kraffsar lite med tårna tycker jag :-P
Sen är det ju inte bara snark det handlar om. Ibland är det väldigt höga andningsljud oxå. För om man för en liten stund är tyst med snarkningarna, så varför inte ta i för kung och fosterland och andas med ljud oxå!?
Ja.. näe, jag förstår inte heller hur man gör det. Men han lyckas iallafall. Och det kanske har hänt att jag petat på honom och sagt att han snarkar när han gör detta. Ja vaddå? Ska man väcka honom och säga att han andas för högt då eller?

Iallafall så har jag funderat på att kanske dela ut ett pris för "Årets snarkning". Och det finns ju inga tvivel om vart det priset skulle gå. Och det är ju till min käre bror Anders Ekdahl då förståss.
Jag tror till och med vi kan automatisk ge det direkt till honom varje år faktiskt. För det finns knappast någon som kan slå honom i det han gjorde i julas. Och det han enligt sin sambo Maine ALLTID gör när han är full som en kastrull.  Jag skulle kalla det att skriksnarka. Men det är inte heller helt korrekt ordval.. det är som värre än det till och med. Det var iallafall totalt stört omöjligt att sova för både mig och Peter. Och hur hans pojkar och Maine som låg bredvid kunde sova är sannerligen är gåta som jag aldrig kommer kunna lösa.
Det lät ungefär som att JAG låg bredvid honom. Och då låg vi i ett helt annat rum med stängd dörr.
Visst att jag kan störa mig på snarkningar, man har ju en mamma som snarkat så hela huset skakat hela ens tid man bodde hemma. Men det här gick smärtgränsen med råge. Jag kastade mig upp ur luftmadrassen (som för övrigt var totalt omöjlig att sova på) ut i rummet där denne snarkaren sov. Jag fick liksom ställa mig mitt i rummet och försöka lokalisera vartifrån det här fruktansvärda ljudet kom ifrån. Det låg ju 4 personer där och det dånade lika högt i hela rummet. Lokaliserade ljudet och stegade fram och pickade så hårt jag kunde på honom.
"Nu jäklar slutar du snarka!! Herregud du skriksnarkar ju! Vi kan inte sova!"
Efter det blev det tyst en stund och vi lyckades somna.
Det västa av allt är att denna skriksnarkare nekade till det vid frukostbordet på morgonen!!!

Ja iallafall käre bror. Årets snarkning 2009 går solkart till dig!

Kärlek! ;-)