Ja vad säger man.... Man får väl sova när man blir gammal som man brukar säga :-P
Vi har gett upp och Theo får nu sova mellan oss. Allt springa upp och ner på nätterna tog på krafterna.
Det funkade bra i början det här med att sova mellan oss. WOW tänkte vi, nu har vi hittat en lösning. Vi kör såhär nu så vi får hämta krafterna iallafall.
MEN! Inget vara ju för evigt säger dom ju :-P Såklart efter bara ett par nätter började även detta strula. Det slutade med att han höll Peter vaken på nätterna eftersom lillplutten rullar som en boll överallt.
Försök nr 2. Bullade upp kuddar mellan spjälisen och sängen så att han inte kunde rulla ner och så hade jag honom på den sidan av honom istället. Men ja.... Då kunde ju inte jag sova istället ALLS. Inkilad mellan Theo och Peter kunde jag inte röra mig. Så ja... nu är vi tillbaka på noll igen.
Nån som har någe bra förslag?!

Trots sömbristen så har jag rätt mycket ork nuförtiden. Kanske min kropp börjat att vänja sig sakta men säkert vid det. Theo är så helt otroligt underbar och det är såå mysigt att vara hemma med honom.
Han är så duktig och det händer grejjer hela tiden. Aldrig trodde man väl att man skulle stå och vara helt till sig över ett pruttljud :-P
Han har ännu inte lärt sig krypa. Vi trodde det var på gång när vi såg tre snabba krypsteg. Men än så länge ålar han sig bara fram. Eller bara och bara, det är ju jätteduktigt! Sitter gör han jättebra. Och han älskar att stå i soffan :-)
Nu längtar jag till jul när jag ska få ha båda mina underbara pojkar hos mig och vi ska fira jul med familjen Ekdahl i år. Det ska bli mysigt. Många barn är det så det blir inge lugn jul direkt :-P

Nu vaknar Theo ute i vagnen.