Känner igen det här...

Precis såhär var det förra gången jag var gravid oxå. Från att vara en person som är glad och busig och tar allt med en klackspark och går vidare. Till en gravid person som retar upp sig på minsta lilla och har noll tålamod.
Minns att förra gången råkade jag ut i blåsväder för att jag alltid skulle säga "min sak" om allting. Jag kunde inte hålla käften helt enkelt. Var det fel så var det FEL helt enkelt och då skulle personen få höra det vem det än va.

Kände mig irriterad och hade inge tålamod alls när jag satt i supporten. Och för att inte tala om när jag hade beredskap... ujuj.
Lika denna gång. Känner hur det kryper i hela mig när jag sitter i supporten. Har inte alls någe tålamod med folk och mår sjukt dåligt av å sitta där. Låter kanske löjligt men det är sanningen. Blir jätteirriterad när folk ringer och har svårt att lyssna på folk. Jag känner mig stressad och blir helt konstig i kroppen vilket resulterar i sammadragningar.
Helt ärligt... efter ett pass i supporten så känner jag inte att jag gett folk 100 % hjälp och uppmärksamhet som dom ju såklart ska ha. Och det känns verkligen inte bra.... Men jag KAN bara helt enkelt inte just nu, det GÅR inte hur jag än intalar mig själv. Jag har nästan ångest ett par dagar innan jag ska sätta mig där.
Sure att jag inte gillar det i vanliga fall heller. Men nu klarar jag inte av det alls.... Och så ska jag stå ut två månader till.. :-(

Det bästa som kunde hända nu är att det anställdes ett helt nytt hungrigt supporteam som VILL sitta där och kan ge kunden absolut bästa service. För så SKA det ju vara!

Jag önskar jag hade samma vilja och tålamod som kollegorna i hudik.. Men den finns bara inte... det går bara inte...
Det är bara å hoppas man inte spårar ur helt på nån.... :-S

Tebax till telefonen... *suck*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0