Oboy vad man glömmer fort hur det är att ha en nyfödd. Innan Theo kom fantiserade jag om hur mycket jag skulle kunna göra även fast jag hade en liten en. Hur jag skulle kunna ta med honom överallt och göra det som jag brukade innan ändå. Jisses va fel man kan ha..... visserligen är Theo bara 17 dagar gammal idag så jag kanske överdriver lite nu.
Men åka bil är verkligen inget man bara GÖR sådär. Theo avskyr det verkligen och håller på att svettas ihjäl så fort vi sätter oss där i även fast AC:n är på. Så åka bil i fint och varmt väder är helst att avstå om man inte måste.

Gå ut och gå kommer inte heller på fråga såhär när det är varmt och soligt ute. Stackarn håller på att svettas ihjäl nere i vagnen så han ligger bara och gallskriker. Det enda som fungerar är när vi lägger honom på magen i vagnen efter att vi sövt honom och ställer honom i skuggan. Då sover han säkert 3 timmar ute :-)
Så ska man promenera så får man väl göra det astidig morgon eller sen kväll när det är svalare ute.

Vår lilla juvel är supertrevlig på mornarna och förmiddagarna. Ligger gärna och tittar på en och man får verkligen en mysstund. Men eftermiddagarna och kvällarna..... *puh* Förmodligen magont som spökar för honom. Sen är han inte sådär jättepigg på att sova direkt. Undra vem han fått det ifrån......
Så åka iväg någonstans med honom på kvällen är inte heller så kul för då får sällskapet lyssna på skrik skrik och skrik.

Men som sagt, det har bara gått 17 dagar och jag hoppas ju att vår lilla sötis magont blir bättre. Det är verkligen hjärtslitande när man ser hans lilla ansikte i gråt och man inte kan göra något för honom.

Imorgon börjar Peter jobba igen. Det känns konstigt att inte ha honom hemma.... Man har redan blivit van på någe sätt.
Känns lite oroligt att bli själv, men jag antar att jag klarar det. Det gör ju alla andra :-)

Nu är det sovdags snart. Man lär försöka sova när han sover.

PUSS