Lillkissen
Fick ett samtal nyss från Tommie. Tydligen har Fridolf (för dom som inte vet det är detta en av våra två katter vi hade gemensamt när vi bodde ihop) spytt en hel del och inte ätit på ett par veckor. Så fort han äter så kräks han direkt.
Han har ringt veterinären och dom ville genast träffa honom.
Självklart så vill jag ju följa med och hålla tassen. Det är ju faktiskt min lillkisse det där (Fridolf=8kg kolsvart katt).
Så nu sitter jag och är skapligt orolig. Ja, jo... för notan som följer oxå såklart. Det brukar ju inte bli billigt hos veterinären direkt. Så nu är man ju tacksam för att man har försäkring på dom.
Men det jag är orolig för är ju att det ska vara något allvarligt. Lillkillen är ju faktiskt bara 8 år gammal.
Rena ungdomen :-P Och om det skulle bli någe tok så skulle det inte vara så kul att förklara det för Rasmus att hans "favvokatt" (som vifftar mä tassarna och morrar så fort R är i närheten) att det är just någe tok.
Jag saknar mina kissar så jättemycket ibland... Å få mysa in ansiktet mellan öronen och känna den där mysiga doften. Känna den där mysiga blöta nosen spinnandes rakt i örat kl 4 på morgonen samtidigt som man får håret tilltovat.... hmmm.... :-\
Nåja.. Det går ändå inte nu när pappa är så pass dålig. Jag vill verkligen att han ska kunna komma och hälsa på sina barnbarn när han vill utan att få problem med att andas så fort han stiger in i huset. Näe, det måste nog tyvärr vara såhär.
Men snart ska jag få snosa med dig Diof ( alias fridolf). Ja vad säger man, kärt barn har många namn... :-P
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Updatering 15:18 den21/1 -09
Det blev inte som vi hade tänkt oss riktigt. Lillkissen lever inte längre.... :-(
Dom hittade en 7 cm lång tumör i hans tarmar. Och den gick inte att ta bort. Dom ville låta honom somna in på operationsbordet, vilket var det humanaste att göra för honom.
Vilken chock det blev.... Är så otroligt ledsen. Min lilla älskade kisse..... Jag fick iallafall snosa mellan dina varma gosiga öron och träffa dig en sista gång. Tänker på dina oroliga ögon och dina tillgivna puffar när vi stod där hos veterinären.
Svårt att förstå.... Så nära man kan komma ett djur. Jag kommer aldrig att glömma dig.
RIP Fridolf. Katthimlen väntar på dig.
Han har ringt veterinären och dom ville genast träffa honom.
Självklart så vill jag ju följa med och hålla tassen. Det är ju faktiskt min lillkisse det där (Fridolf=8kg kolsvart katt).
Så nu sitter jag och är skapligt orolig. Ja, jo... för notan som följer oxå såklart. Det brukar ju inte bli billigt hos veterinären direkt. Så nu är man ju tacksam för att man har försäkring på dom.
Men det jag är orolig för är ju att det ska vara något allvarligt. Lillkillen är ju faktiskt bara 8 år gammal.
Rena ungdomen :-P Och om det skulle bli någe tok så skulle det inte vara så kul att förklara det för Rasmus att hans "favvokatt" (som vifftar mä tassarna och morrar så fort R är i närheten) att det är just någe tok.
Jag saknar mina kissar så jättemycket ibland... Å få mysa in ansiktet mellan öronen och känna den där mysiga doften. Känna den där mysiga blöta nosen spinnandes rakt i örat kl 4 på morgonen samtidigt som man får håret tilltovat.... hmmm.... :-\
Nåja.. Det går ändå inte nu när pappa är så pass dålig. Jag vill verkligen att han ska kunna komma och hälsa på sina barnbarn när han vill utan att få problem med att andas så fort han stiger in i huset. Näe, det måste nog tyvärr vara såhär.
Men snart ska jag få snosa med dig Diof ( alias fridolf). Ja vad säger man, kärt barn har många namn... :-P
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Updatering 15:18 den21/1 -09
Det blev inte som vi hade tänkt oss riktigt. Lillkissen lever inte längre.... :-(
Dom hittade en 7 cm lång tumör i hans tarmar. Och den gick inte att ta bort. Dom ville låta honom somna in på operationsbordet, vilket var det humanaste att göra för honom.
Vilken chock det blev.... Är så otroligt ledsen. Min lilla älskade kisse..... Jag fick iallafall snosa mellan dina varma gosiga öron och träffa dig en sista gång. Tänker på dina oroliga ögon och dina tillgivna puffar när vi stod där hos veterinären.
Svårt att förstå.... Så nära man kan komma ett djur. Jag kommer aldrig att glömma dig.
RIP Fridolf. Katthimlen väntar på dig.
Kommentarer
Postat av: Petra
Men ååååh! Även om jag inte riktigt gillat din katt så fick jag en liten klump i magen nu.
Jag som tänkte när jag läste det första att han kanske fått bullimi..
Jättetråkigt verkligen! :(
Kram!!
Postat av: Paulina
Men gud vad hemskt! Stackars lilla Fridolf.. :( Hoppas han får det bra i katthimlen! Stor kram!
Trackback
