Idag skulle jag nog stannat i sängen tror jag.
Morgonen började med att när jag skulle lägga på täcke på Rasmus i soffan så snubblade jag på strömkabeln till datorn. Vilket i sin tur medförde att jag fladdrade till med handen och hade ut en kopp kaffe på vardagsrumsbordet. :S Citat av Rasmus i den stunden: "Men, va klantig du är mamma"  *hmfr*
Mummlandes gick jag i snabb takt för å hämta pappersrullen i köket. Och när jag närmar mig bordet så liksom tapp/kastade jag hela rullen i kaffepölen..... Men ååååhhh!!
Då fladdrade tanken förbi att jag nog skulle gå och lägga mig igen och stanna där för dagen.
Meeeen vuxen som man är så gjorde man ju inte de.
Sena som vi blev med ungefär 5 minuter på oss att ta oss till dagis så var naturligtvis ALLA Gävles bilar ute och körde just då. I snöoväder, I båda filerna och I cirkus 20 km i timman. *SUUUUCK*
Jag tror jag stod vid ett rödljus två omgångar innan det blev min tur att få köra. Man KAN faktiskt bli stressad för mindre. Ännu en gång fladdrade tanken om att åka hem och lägga sig igen igenom huvudet.
Men som sagt, vuxen som man är fortsatte man den långsama färden till dagis.
Lämnade Rasmus på dagis, sa hej då och klev utanför dörren, I SOCKEPLAST på fötterna!!! Men fa faaaaa....!!!!
Nu sitter jag iallafall på jobbet och snart har halva dagen gått. Och faktiskt så har inget mer inträffat..... Peppar peppar...  MEN! Dagen är lång och man vet ju aldrig med mig...