Jag inleder med STORT grattis till bästa spelar priset Sofi. Det förtjänade du VERKLIGEN!! :D
En rutinerad och duktig spelare både bak och fram. UNDERBART!

Imorgon kommer min ögonsten. Det är min vecka med det allra viktigaste jag har i mitt liv. :D
På torsdag och lördag är det match och jag har gjort upp med T om att han ska vara barnvakt när jag är iväg.
Men jag måste säga..... Det känns inte värt det längre... 
Just nu frågar jag mig själv om allt det här är värt att offra tiden med Rasmus, speciellt med tanke på problemen som varit på sista tiden...
Det kanske är själviskt och fel av mig att tänka så. Jag verkar numera höra hemma på bänken....
Och tyvärr så är inte det jag offrar värt att sitta på bänken för. Det kostar för mycket... och i värsta fall kan kostnaden bli livsavgörande.....

En del kanske tycker jag är barnslig eller självisk nu. Varsegod isåfall. Det handlar inte om att stå i centrum och vara bäst. Jag ÄR inte bäst och jag klarar mig jättebra utan att stå i centrum. Det har aldrig besvärat mig det minsta.
Jag unnar dom spelare som är där idag att stå där. Dom förtjänar det. Och alla spelare är viktiga i vårat lilla lag.
Det handlar inte om det, det handlar om att varje spelare har sitt värde i ett lag och en tränares uppgift att se till att dom känner det.
Tyvärr S, jag känner det inte......

no more words........